08 december 2008

Hjärta vs. hjärna

Okej, vill man bo i en etta på perverst central adress eller i en lite mindre central tvåa?

14 kommentarer:

MEE sa...

Ta tvåan, du kommer ångra dig sedan annars, att ha plats är underbart.

Jag citerar tidigare inlägg:
"du har verkligen allt man behöver utom utrymme."

Lovisa sa...

Åh, jag vet ju det egentligen. Speciellt med tanke på att mitt umgänge som jag skulle vilja kunna samla hos mig består av mer än två personer...

Anonym sa...

Beroende på hur ocentralt så tvåa alla gånger! Det är en ljuvlig lyx att kunna stäga om sovrummet när man har gäster. Snackar vi Ö Torn, Linero, Fäladen och Gunnesbo så är det ocentralt men till och med Klostergården är närmre stan än man tror. En perfekt promenad och områdena runt om kring är härliga att spankulera i :-)
Karin

Kristina sa...

Jag tror också på tvåor i allmänhet. Det mest i Lund är ändå någorlunda centralt (undantag finns). Dessutom är en tvåa lättare att växa i, ha på ännu längre sikt. Det som skulle kunna göra en etta bra är om den har ett rejält kök där man kan sitta många och eventuellt arbeta.

Lovisa sa...

Ni är så kloka, jag försöker ta in det.

– – – sa...

Helt klart tvåan! Mer plats är ovärderligt.
Och det mesta av Lund är hyfsat centralt, till och med Kobjer som ligger hela 4 minuters cykelväg från stationen...

Lovisa sa...

Bör kanske förtydliga lite: det är inte så att jag väljer mellan två specifika lägenheter, jag dividerar mest med mig själv.

Och ja, jag vet att Lund är jättelitet, det är ju just därför jag inte vill bo, tja, söder om Esplanaden. Sådan är min logik.

Anonym sa...

PERVERST CENTRAL. Jag har hostat upp absurda mängder € för att kunna gå rakt ner på shoppinggatan och det har varit värt det varenda gång. Har jag fått in nära fyrtio personer i världens minsta etta, kan du också!


Pussar


Annchen mot strömmen

Lovisa sa...

TACK ÄLSKLING!

Jag tänker så här: om jag blir glad varje gång jag ser min fasad och tänker på hur centralt jag bor blir jag ju glad jätteofta. Och det är ju bra.

Pussar!

Nene sa...

Har bott med make på 25 kvadrat i tre år. Jag fikade ute ofta, åt middag på resturang ofta, klagade över bristande garderobsutrymme och för litet kök men har haft 13 sittande till bordet på födelsedag, 15 sovandes över och underbart närgånget liv med maken. (Vi är ju gifta nu så det verkade inte ha åsamkat oss någon skada). Jag är för centralt och mysigt, men är megalycklig över att bo semicentralt och spatsiöst nu (50 kvadrat är ju faktiskt en fördubbling!).

Ta den lägenhet som får dig att kvittra inombords, där du kan se dig själv sova, jobba och äta. Allt annat är strössel på muffinsen.

Lovisa sa...

Tack. Jag ska gå på kvittra inombords, det är faktiskt det som räknas. Inte för inte är Ernst min stora heminredningsidol, inte Martin Timell. Jag vill ha en lägenhet som får det att brumma som en liten humla i mitt bröst.

Anonym sa...

YEAH!

Anonym sa...

Haha, söder om Esplanaden, där bor ju jag ;-). Jag skulle säga att bo längs med Esplanaden hade sina för och nackdelar. Mysigt och fint och fullt av folk med vaxat hår. Under studenttider och siste april så kändes allt härligt Lundensiskt (på gott och ont) och det var alltid nära till Kryddan. Många fina lägenheter i lagom storlek från 30-talet. Nu bor jag några hundra meter bort och mindre centralt har jag massor av plats och bedårande utsikt. Men söder om södra vägen vill jag inte för det är skönt att ha exakt tolv minuters promenad in till stan. Det blir alltid en bra promenad men det är aldrig långt. Hade varit läckert att bo granne med stadsparken men inte med Nation. Gå med magkänslan, plats är skönt, riktigt skönt :-).

Anonym sa...

tvåa för helvete! vilken oerhört icke-fråga.