Välkommen 2009

Hoppas ni alla får den nyårsafton ni önskar er, glitter & glam eller lugn, och ett strålande 2009. Nu kör vi!

Minnen

Idag har jag, mamma och moster gått igenom några av de sista kartongerna med mormors saker. Det känns fint att de fortsätter att användas, även om jag inte klarar av att slänga något då allt väcker minnen. (Apropå på det borde jag maila min säljare och fråga efter måtten på köksväggen inför tapetseringen, men jag är rädd att hon kommer tycka det är jobbigt att jag ska göra om i hennes förra hem. Jag hade gjort det.) Efter ett tag kom Johan, Lena och baby Rasmus förbi och vi fikade tillsammans med morbror och hundarna och jag fick ett par julklappar till och min ensambarns-tröja har nu fått konkurens av en Lovisa-tröja. Det har varit mys att umgås så mycket med släkten, men det har också lett till att alla nu är hysteriskt förkylda, så även jag.

På eftermiddagen reashoppade jag en kaffe- och en vattenkokare och några saker inför imorgon. Ikväll har jag badat, ätit granatäpple och ska nu packa. Imorgon bär det åter till Lund.

We look so good together

Det var verkligen jättemysigt ute i skärgården. Vi lagade mat och såg på film och jag lärde Vera att använda nagellack istället för tuschpenna, känner att det ingår i min roll som ball storkusin, innan vi pratade lite om att man får gifta sig med vem man vill. Nästa morgon tog jag färjan in från en frostig ö till stan för att äta den traditionella frukosten på Egg & Milk tillsammans med darling Charlotte, lika trevligt som alltid.

Efter bagels, pannkakor och blåbärssmoothie gick jag en snabb sväng på stan innan jag åkte hem. På kvällen bjöd Felicia mig, Pegah, Karin och Karolina på middag och jag tillbringade några flamsiga och härliga timmar tillsammans med mina gymnasietjejer. Vid ett tillfälle var vi tvungna att titta i Felicias gamla album som var fullt av bilder på fester, festivaler, drinkkvällar, demonstrationer, hockeymatcher, hångel (herregud att vi seriöst fotograferade det) och fantastiska infall som jag och Felicia tänder rökelse och mediterar i skolan eller låt oss klä oss i vitt och dansa som älvor på ängen (vilket vi gjorde, gravallvarliga).

Havsluft

Nu åker jag ut till skärgården en sväng. Suss ringde och sa att Vera just nu målar sina naglar för att vara redo. Hörs imorgon!

Det finns en gata där alla kan mitt namn

Då mamma är sjuk följde jag igår med pappa som smakråd på stan och gick därefter för att titta på tapeter och svärma lite här. När jag sedan i väntan på vagnen skulle ringa Pegah för att styra upp vår dejt visade hon sig vara i närheten och vi spontanfikade i ett par timmar, mys. På kvällen träffades vi igen, då tillsammans med Felicia, Karin och Helena, för den obligatoriska ölen på Andra Lång.

Du vill inte möta oss i en mörk gränd.

Jag är en gubbe

Är som sagt i Göteborg och läser därmed GP. Som har valt att rapportera om finanskrisen på ett ganska stereotypt sätt, det vill säga med fokus på Volvo och den tunga industrin och med tystnad om varsel inom de kvinnodominerade branscherna. Idag intervjuades SKF:s koncernchef Tom Johnstone och uppslaget avslutades med att han skulle delge läsarna sina tre ljusglimtar i det finansiella mörkret. Med på listan var: Frölunda Indians är på väg uppåt och blir bara bättre och bättre. Det värsta? Att jag riktigt gubbskrockade med när jag läste det.

Annars har jag spanat in mellandagsrean med ensidigt fokus på inredning. Det känns inte riktigt motiverat att lägga pengar på kläder när det finns väggar som väntar på tapeter och färg (okej då, jag kan ha gjort ett undantag för ett litet, litet plagg) och en stuckatur som kräver sin takkrona.

Just nu ser jag på Gladiator för fjärde, femte?, gången. Motiverade det nyss för pappa och Peter med att det faktiskt ingår i jobbet att vara insatt i hur antiken har skildrats efter antiken. Om man ständigt letar efter fel blir det lätt outhärdligt att se på historiska filmer, så jag brukar försöka låta bli (om jag inte är på mitt besserwisserhumör vill säga och det är jag ju ärligt talat ganska ofta) men varje gång de skriker Roma Victor så skär det i min latinsjäl. For the love of God - kongruensböj! Hur svårt ska det vara att få rätt på två ynka ord? Sparka inte på språk som redan ligger, pls.

Lugn

Idag har jag läst, skrivit, promenerat, badat och ätit middag med föräldrarna. Det är allt.

Hoppas ni har en fin jul och att ni tindrar.

Kärlek/L.

Dagen är kommen, kärlek triumferar

Igår var det julafton och jag kände mig åter som ett barn. Jag och mamma gick, som varje år, upp tidigt för att gå till kyrkan. I Örgryte Nya noterade jag som vanligt årets största samling av minkpälsar och den gamla vanliga konservatismen (jag har konfirmerats i samma församling och vi har väl inte haft ett helt okomplicerat förhållande sedan dess). På julaftonsmorgon älskar jag ljusen, stämningen och sångerna, men jag går också till kyrkan för att lyssna till julens kärleksbudskap och bära med mig det resten av dagen. Tyvärr fick jag istället dåliga skämt om, i nämnd ordning, vegetarianer, feminister och humanister. Förlåt om jag är bitterfittig, men jag uppskattar inte att höra läser man Romarbrevet får man lära sig att bara de som är svaga i tron väljer grönsaker så gå ni hem och ät extra mycket skinka haha. Visst måste man inte problematisera det jag ofta brottas med i kristna sammanhang; att förena något så djupt omoraliskt som att äta kött med tron, i en predikan på julafton men snälla, skämta inte heller om det. Var tvungen att ägna de två kommande psalmerna åt att tänka det handlar om tradition, begreppsanvändning och tolkning för att åter bli mild.

När vi kom hem igen åt vi frukost med pappa, öppnade strumppaket och jag julbadade med en ruby red slippers (hej Annchen!) som färgar badvattnet knallrött och med vitt skum till är det som att bada i en rosendoftande tomtedräkt. Sedan åkte vi hem till farmor innan familjen traditionsenligt fortsatte hem till moster för jullunch. På eftermiddagen åkte vi alla ut till Öckerö för att involvera min kusins mans familj i julfirandet (släkten har inga problem med att flytta på sig, men det är livsviktigt att vara tillsammans. Man kan liksom inte bara få min kusin, man får oss alla, inklusive husdjur, på köpet). Ute i skärgården drack vi glögg, läste upp alla retsamma rim och öppnade paket. Av förklarliga skäl hade jag i år nästan enbart önskat mig, och fick, inredning eller köksutrustning. Tydligen, enligt rim riktade till mig, hade min önskan om att allt skulle vara blått ställt till en hel del problem då alla produkter inte kommer i den kulören (dock finns Margaretaskålar i babyblått, jag fick sammanlagt sju stycken så jag vet) och jag fick lugna alla genom att säga att jag även tycker att guld är en trevlig färg. Efter att ha fått allt från en säng till badhandukar kröp jag upp i soffan, pussade på kusinbarnen, gullade med hundarna, retades med kusinerna och gapskrattade med morbror innan jag somnade i bilen på väg hem.

Genuspedagogiken

I tisdag köpte jag mina sista julklappar till kusinbarnen. Det går ju inte att undgå att bli genusmedveten i en leksaksaffär men jag försöker att inte göra valen så värdeladdade. Genuspedagogik handlar trots allt inte om att tvinga flickor att vilja bli brandmän och pojkar att börja bära volangprydda balettklänningar, istället kan man förmedla att brandman är ett ballt yrke oavsett vem som vill bli det och att alla som vill får klä sig i volang. Även om de flesta pojkar kommer avstå från balettklänningen så ska inte han som tycker att den är härlig behöva göra det (trots att Tanja Bergkvist och flera med henne säger att det inte är problematiskt så länge pojkar och flickors olika roller värderas lika så känner sig nog inte killen som vill bära klänning sig så speciellt hjälpt av det). Därför fick Vera rosa velourbakelser och en italiensk polisbil av mig, för att hon önskade sig det. Och jag sa inte vad roligt gumman att du inte bara leker med tjejsaker. Antagligen hade hon inte förstått vad jag menade, det är ju bara en schysst bil.

Och så köket, alltså ett skönt kök, där man har liksom paketet, jag menar kökspaketet

Imorse packade jag, sedan gick jag på stan och köpte de sista Lundaklapparna och hoppade därefter på tåget som givetvis var försenat. Rusade hem för att lämna min väska med orden hej fint att se er jag är dödssen och ska träffa Moa typ nu men spillde på mig på tåget så jag måste byta om var är min svarta skjorta? Följande mening sades på ungefär två sekunder, två minuter senare var min skjorta struken och jag stod redo i hallen utrustad med ett spårvagnskort och frukt. Föräldrarutin. 

Tillbringade ett par oerhört trevliga timmar på Cigarren i sällskap med Moissima, mintchokladkaffe och framtidsplaner och jag fick ännu en födelsedagspresent i form av en julmops. Efter att ha promenerat längs en julprydd Aveny (hemma!) sa vi hejdå och jag fortsatte hem för att äta gröt och parkera mig framför Jul med Ernst. Nu ska jag bada.

Söndag

Väcktes imorse av Petters uppfordrande sms om brunch. Klädde på mig och gick över till honom (som jag kommer bo oerhört nära i framtiden, loves it. Var även tvungen att gå förbi min blivande lägenhet och gilla den från utsidan) för vad Petter brukar kalla för aktuellt skvaller och samkväm. Annars har jag mest fixat inför morgonens hemresa och styrt upp ett par saker som behövde styras upp innan årsskiftet.

Ensambarnet - The look

Ensambarnet

Igår tog jag det mest lugnt innan jag gick hem till Emma och i blåsten tänkte på hur nära vi kommer bo när jag flyttat. Hos O:et fick jag en födelsedagspresent i form av ljusblå rosenörhängen, mycket fantastiska. Därefter fortsatte jag hem till Johanna för glöggmys tillsammans med Gustav och Anna-Karin. Vi tittade på lägenheter och jag visade mig och ja, det känns surrealistiskt att jag faktiskt äger den. Surrealistiskt men bra.

Hos Nya fick jag ytterligare två födelsedagspresenter; en babyblå top med Ensambarnet tryckt i guld och en matchande kungsblå tygkasse med likadan logga. Delar av min bekantskapskrets tycker nämligen att det här med att jag inte har några syskon har givit upphov till vissa, uppenbarligen underhållande, karaktärsdrag. Även om jag vidhåller motsatsen så är mina nya produkter helt underbara. Ensambarnet - den nya Hästpojken.

Som det kommer

Fredagens ursprungsplan var drinkar på Grand med brudarna men då många var julstressade och trötta ställdes det in. Istället bestämde jag, Lina, Jacob, Johan, Kalle & Tim oss för att ta kvällen som den kom. Så här kom den: vi inledde med ett par öl på Fredmans innan vi blev sugna på Mojitos och efter att de andra handlat mynta och jag bytt om samt nostalgisms:at Annchen (mojito = Rom) drinkade vi loss. Kvällen fortsatte med vin, vattenpipa och whiskey och efter midnatt beslöt vi oss för att gå ut och dansa. Vilket vi gjorde. Mycket bra kväll.

Edit

Eftersom tydligen fler från Kansli HT än jag anade läser bloggen (hej!) så har jag meddelats att jag inte har fått dispens utan anses ha motsvarande kompetens. Så, nu är det ändrat. Egentligen borde jag kanske inte ha bloggat om (delar av) alla turer (om vilka jag misstänker att jag bara känner hälften), men det var så mycket känslor tidigare, ni får ta det för vad det är.

Efter champagne med Åsa gick vi vidare till Kårens glöggmingel där jag höll på att börja gråta i famnen på dekanen (Emofest 2008 - välkomna!). Jag blev så lättad av beskedet i förmiddags att jag knappt orkade bli glad och tårarna har bränt bakom ögonlocken hela dagen. Efter glöggen tog Petter med mig på bio, vi snyftade oss igenom Rachel getting married vilket var precis vad jag behövde.

Nu ägnar jag mig åt några av Åsas julklappar: blåbärstryffel, champagnete (något starkare hade jag nog inte klarat) och Blonde Redhead som både hon och Annchen har hyllat och två så smarta brudar kan ju inte ha fel.

14.57

Snart glöggmingel på Kåren men först champagne på Grand tillsammans med Åsa. Utan tårar i.

I know that you've been you crying, the tears in your champagne

Fram tills igår trodde jag att allt som återstod var ren formalia. Och det visade det sig vara också, men på ett helt annat sätt.

Igår var jag på Områdets julfest när jag blir hejdad av Forskarutbildningsnämndens ordförande som lovar att göra allt han kan för att rädda mig. Jag förstår inte riktigt valet av drastiskt verb innan min studievägledare kommer springande för att stödkrama mig. Då visar det sig att det som alla före mig har fått dispens för, att de bara behärskar ett av de klassiska språken, helt plötsligt inte alls är så självklart och att nämnden mycket väl kan tvingas avslå Institutionens förslag fast alla egentligen var eniga om det. Ni förstår ångesten? Liksom nej, man får inte uppfylla en dröm och sedan ta tillbaka och har jag sagt att jag har köpt en lägenhet?

Imorse vaktade Åsa (Åsa, vad skulle jag gjort utan Åsa?) utanför sammanträdesrummet och ringde så fort det var över. Nämnden hade varit enig. Om att jag har motsvarande kompetens.

Så nu är jag så röd och lättad att jag gråter.

Annchen satte fingret på det i ett sms härom natten, det här med att jag egentligen inte är en särskilt förändringsbenägen människa. Jag tycker det räcker så här, så här vill jag ha det, livet jag är nöjd. Nu pausar vi ett tag tills nästa stora förändring.

Har precis pratat med Suss om julen och vet ni hur skönt det var? Vi ska fira på samma sätt som varje år och jag längtar. En veckas retreat i Göteborg är precis vad jag behöver.

Jag undrar...

... om jag startade en trend förra året och det är därför alla har hällt så mycket glitter i sina julkortskuvert eller om jag är punktmarkerad som hämnd?

Och apropå det så kan ni ju ta det lite lugnt när ni öppnar mina.

Förställd ordning

Idag har jag översatt, pausfikat med Thomas & Gustav samt skrivit de sista julkorten. Har även varit på banken (där alla givetvis, inklusive bankmannen, pratade om vissa jordbävningar) samt köpt en pärm till lägenhetspappren. Det är som att skriva en lista när man har mycket att göra; jag förstår fortfarande inte alla ekonomiska detaljer men jag har åtminstone en pärm att sätta in mina papper i.

Forts.

Okej, alla pratar om jordbävningen, hela tiden. Jag känner mig utanför och ämnar idag enbart samtala med människor från norra Sverige.

Shake it

Om man läser skåningars bloggar och Facebook-status verkar alla ha vaknat av jordbävningen imorse. Inte så konstigt kanske då skalvet låg mellan 4.5 och 5 på Richterskalan.

Jag sov. På allvar. När alla andra larmade SOS, gick ut på gatan eller åtminstone upp ur sängen sov jag. Då mitt sömnbehov tydligen går före mina evolutionära instinkter får ni helt enkelt klara er utan ögonvittnesrapportering.

Hem

Jag har hittat min lägenhet nu. Det går emot all logik för hur ett köp ska gå till, men så här är det:

Förra veckan var jag på min första visning och blev förälskad i en lägenhet. En stor, central, etta med 3.30 i takhöjd, valvformade fönster som man kan sitta i och stuckatur i form av rosor. Köket är så stort att jag lätt kan ha tio sittande gäster, en extra kökssoffa och skrivbord. Ytan och alla förvaringsmöjligheter gör att jag och mina saker skulle få plats och lägenheten skulle verkligen klä i ljusblått. Vi passar varandra. Och då spelar det faktiskt ingen roll om det är en etta eller tvåa, en extra dörr att kunna stänga eller inte, huvudsaken är att jag trivs och känner mig lugn och trygg där jag bor.

Säljaren, som också heter Lovisa, var världens trevligaste så jag la ett bud även om jag vet att man inte ska göra det efter sin första visning och även om jag vet att man inte ska gå på säljarens trevlighet. Därefter hetsades budgivningen upp och jag kände att det började bli för mycket pengar och drog mig ur. Men igår ringde Lovisa och sa att hon ville avbryta budgivningen för min skull, för att hon helst ville sälja den till mig då hon förstod att jag skulle trivas där.

Imorse bestämde jag mig och idag har varit hysteriskt med tusen samtal, bankmän, fullmakter, handpenning, kontrakt osv osv. Kulmen nåddes ikväll då jag var med och höll i Kårens medaljeringsceremoni. Okej att jag ofta gör två saker samtidigt, men kombinationen kontraktsskrivning och medaljering har jag aldrig ägnat mig åt förrut (long story short: var tvungen att hinna få med kontraktet med posten till Stockholm ikväll). Tack Gustav som styrde upp allt när jag var lätt hysterisk.

Det känns något surrealistiskt, speciellt med tanke på hur ekonomiskt ointresserad jag är (först de senaste dagarna har jag börjat läsa ekonomidelen och Riksbanken, I love u). Men samtidigt skönt och bra. Nu har jag jobb och en lägenhet att trivas i, jag har ramarna för de kommande åren och nu är det upp till mig att fylla dem.

Och Forsberg är på Hockeykväll.

Lucia

I lördags orkade jag inte riktigt upp till Luciamorgon (vi pratar sömn först vid halv fem) men jag bjöd ju trots allt på ett spontant Luciatåg under natten. Istället gjorde jag panforte att medföra till kvällens två julfester. Först var jag hemma hos min blivande kollega Johanna i hennes fantastiska lägenhet (lägenheter = mitt största intresse just nu) och sedan fortsatte jag till Karin och Per. Båda tillställningarna var jättemysiga med trevliga människor och gott julgodis. Idag har jag mest legat i soffan med Jakob och Johan och maratontittat på Family Guy men nu är det dags för julkortsskriv.

Julbord

I fredags störtsnöade det när jag gick ner till söder (Petter säger SoTu – Söder om Tullgatan, men själv är jag nog inte riktigt där än) och jag kom i julstämning. Kvällens plan var julfirande med the homies, men strax efter sju då jag fortfarande stod i handduk ringde Petter och bad mig komma på julbord på nationen då LUS var där och hade fått ett återbud. Efter en rekordsnabb påklädning satt jag bland presidialer, snaps och julvisor. Spontant julbord kan ju bara sluta på ett sätt. Det var visserligen inte lika fabulöst som förra årets firmafest som också inleddes med julbord på nationen, men härligt ändå och efter mellanfest, rosa bubbel och dansgolv avslutades kvällen på exakt samma sätt som förra året. [Nu hade jag tänkt kommentera det genom skriva något på latin för att vara lite hemlig men insåg att det går ju inte med den här läsarkretsen så jag lämnar det därhän.]

Scenkärlek

Den här veckan har alla grupper på teatern julavslutning. Jag kan inte vara med på alla, men ikväll var jag med på en och knöt rosetter på tio fnittriga musikaltjejer. Och mindes precis hur det var att vara liten och dödsnervös och tokuppspelt på samma gång; svart scengolv, varma strålkastare och fondväggar som hotade att falla om man kom för nära. Det var på liv eller död.

Jag har bestämt mig för att jobba kvar på teatern till våren, trots doktorerandet. Det känns dumt att lämna verksamheten under året, istället vill jag bygga upp något stabilt att ge vidare till sommaren. Dessutom kan jag mycket väl behöva en motvikt till allt det akademiska och teoretiska mina dagar kommer att fyllas med, behöva fnittriga musikaltjejer och svart scengolv.

Härligheten

Ikväll hade vi styrelsemöte med teatern i Bjärred. Först åkte vi till kallbadhuset där vi bastade och badade i havet och sedan fortsatte vi hem till Elisabeth för en god middag. Jag har suttit i möten under sämre förhållande.

Nu är jag sådär avslappnad i hela kroppen som man bara blir av bastu och havsbad, framförallt havsbad. Hade en hektisk eftermiddag och sprang till bussen i smetregn, men allt bara rann av mig.

Världens bästa

De här fina har mamma precis stickat så att jag inte ska frysa när jag sitter och skriver. Till dem medföljde även en matchande börs.

Nu ska jag hoppa iväg och luncha med Petter. Ttfn!

Kongruens

Idag när jag var på Kåren för att fixa lite fick jag Harrius Potter et Philosophi Lapis av Lisa. Åh, allt detta firande, det kommer stiga mig åt huvudet. Över huvudet. Men jag förstår inte riktigt varför han heter Harrius Potter på latin. Det måste väl rimligtvis bli antingen Harry Potter eller typ Harrius Figulus. Men jag antar att kongruensen har fått stå tillbaka för försäljningssiffrorna.

Apropå kongruens har jag nu handlat vad som behövs inför årets julkort. Då jag ju lider av lätt färgasperger, även känt som synestesi, kommer alla att gå i samma färg. Färgkongruens, det är det bästa.

Vi två hör hemma i ett rum med inga andra

Ofta när jag känner mig emo lyssnar jag på Håkan. Pubertalt kanske, men det är ju så det är.

Någon annan som ibland är emo men alltid dyngbra är MCA:s husgudinna Mia Skäringer. Skit i att hon bloggar för Mama, läs henne här.

Hjärta vs. hjärna

Okej, vill man bo i en etta på perverst central adress eller i en lite mindre central tvåa?

It's the season to be jolly

Dagen har i stort liknat gårdagen. Jag har tvättat, städat (vilket i mitt fall innebär pyntat) och traditionsenligt julpysslat med sällskapet.

Lite glögg på det ja.

Buffertdag

Igår var jag i Malmö och träffade Åsa, Arvid, Lisa & Stina. Planen var först middag och sedan utgång, men det blev middag och sedan hemmavin då vi hade det så trevligt där vi satt.

Idag har jag börjat komma ikapp. Har gått på stan, tänkt köpa ett par vantar då de gamla sedan igår är spårlöst försvunna men även råkat komma hem med ett par Sherlock Holmes-rutiga shorts. Plockade upp en bok på UB och gick därefter hem och bakade focaccia.

Ikväll, efter en promenad, har jag ägnat mig åt min favoritkombo pyssel och Radiosporten (Södertälje - Frölunda 1-2. Frölunda FTW!). Jag har även lyssnat på julradio, druckit glögg och pratat med Petter medan jag satt uppkrupen i soffan, omgiven av guldglitter, tända ljus och hemkärlek.

Dagens observationer: om man lyssnar på pampig julmusik och Laibach samtidigt blir resultatet ytterst effektfullt. Milan Fras & Co borde kanske fundera på att utöka sin repertoar av covers? Och så är det med blåa stjärnor som med guldglitter; det hamnar lätt överallt.

Glada nyheter

Nu har senaste numret av Romhorisont kommit ut, med en artikel av yours truly samt fårbild på helsida. Vidare har inga av de andra sökanden kommit med invändningar och ärendet har nu helt odramatiskt gått vidare till fakulteten och idag fick jag mitt formella lånelöfte hemskickat. Jag tror på 2009.

Konsekvenser

När jag kom tillbaka igår möttes jag av ännu fler paket och kort i mitt postfack. Doktorandtjänstfirandet som övergick i födelsedagsdito börjar nu sakta förbytas till julextas och jag inser att januari kommer bli sjukt antiklimaktiskt.

Dock behöver jag redan nu börja styra upp mig själv. Imorse missade jag ett möte då jag var helt övertygad om att det skulle hållas nästa vecka. Istället gick jag glatt som planerat på seminarium och förstod inte riktigt varför jag hade så många obesvarade samtal när det var slut.

Kvalitetstid

Igår följde Suss och Baby Hjördis med mig ner till Lund för en dag av kusinkvalitetstid. Det var mycket mysigt; vi tittade på julklappar, fikade och umgicks. Hjördis (som vid jämförelse är cirka fem centimeter längre än keruben Adam i sittande tillstånd) älskade att vara hos mig då min inredning är lite som ett babygym; det är mycket som glänser, glittrar och lyser. Eller som Suss sa: du har verkligen allt man behöver utom utrymme.

På kvällen, efter att ha vinkat av mina raringar, gick jag och Emma på Historiska Föreningen och sänkte som vanligt medelåldern med cirka femtio år. Efter ett mycket intressant föredrag om folkmord, vad som karaktiserar dem och hur man egentligen bedriver forskning kring fenomenet var det eftersits med vin och quiz. Mitt lag vann, efter att en äldre man suddat ut mitt rätta svar och jag åter hade fyllt i det. Lovisa - patriarkatet 1-0. Efter att ha fortsatt ut för mer vin blev jag och Emma (inte för första gången) kollektivt uppraggade och utlovade hångel i Eslöv. Även om vi vänligast tackade nej gick min ambition om en lugn kväll hemma för första gången på en vecka om intet, men det var värt.

Fortsatt firande

Ikväll kom släkten. Jag är ju oerhört släktkär så födelsedagsmiddagen är en viktig tradition. Det var lika högljutt och härligt som alltid och jag begåvades med allt från Apicius via fler kokosprodukter och katolskt kitsch (ja, man kan ana en trend i mina presenter och jag älskar den) till Diorlipgloss och örhängen från favoriten Scout.

De här fantastiska tårtljusen fick jag av Charlotte. I'm gonna party like it's MCMXCIX!

Godmorgon!

Imorse väcktes jag för tjugofemte året i rad av falsksång (ja, det är ett släktdrag) och en ljusblå hyacint. I år kom presenterna inrullandes då en stor blå resväska ingick i dem. Roligast var att mamma och pappa missförstått varandra och båda köpt presentkort på Prickig katt, tur då att det är en av mina favoritaffärer. Morgonens finaste var att mamma gav mig mormors briljantring som hon ärvde när mormor gick bort för några år sedan. Det är det finaste smycke jag vet i hela världen och jag började nästan gråta.

Ikväll kommer släkten, det blir också fint.

Vuxen?

Imorse åkte jag åter tillbaka till Göteborg (har sedan i onsdags tillbringat ungefär fem timmar hemma hos mig själv, därav tystnaden) där jag just nu befinner mig, nybadad (återigen; jag är beredd att ge upp åtskilliga kvadrat för ett badkars skull) och nöjd. Jag och pappa hade idag ett möte med familjens personliga bankman inför ett eventuellt lägenhetsköp. Så nu har jag snart både jobb och lånelöfte och imorgon fyller jag 25.

Det känns skönt att ha allt ordnat, den eventuella vad ska jag göra med mitt liv-krisen är avblåst, det är nästan så att jag håller på att reagera tvärt om. Vuxenpoängen trillar in och jag funtar på en sista minuten till Thailand och hångel med 19-åriga backpackers som motvikt

Genius loci

Pynta orkade jag däremot igår efter att ha suttit i styrelsemöte på Historiska Museet och innan dito med sällskapet. Mötet på Historiska var som alltid givande, vi fick se de första ritningarna på det nya upplevelsecentrum i Uppåkra. De var ritade av en arkitekt som läst Antikhistoria vilket märktes. Förutom den övergripande tanken med byggnaden (tror inte att det är läge att blogga om den än) kommer antiksamlingen få en fin placering då den bildar porten till utställningen med fynd från Uppåkra, som en påminnelse om det eviga antika inflytandet. Vackert så, eller hur?

Dagen efter

I söndags, efter att ha vaknat upp i soffan omgiven av ett berg av presenter, tårta, utspillda drinkar och en riven mur, städade vi innan jag avvek för att träffa Annchen och Kicki innan de flög hem. Kom hem till Lund på kvällen, så trött att jag som sagt inte ens orkade julpynta (vilket i mitt fall säger en hel del).

Try and tears us down!

Jag inledde lördagen med en frukost på Grand tillsammans med Camilla och Therése som överlämnade de fina presenterna ljusblå Margaretaskål och arkeologiskt kit (det är typ en stor hård sandklump man kan gräva fram en dinosaurie ur. Det kommer inom kort vara sand över hela mitt golv). Därefter åkte jag till Malmö för att förbereda festen vilket bland annat innebar att bygga upp en Berlinmur av flyttkartonger, blanda drinkar i regnbågens färger och snitsa om till temaenlig outfit.

Åh, vad roligt jag hade! Och så många fantastiska (och snygga!!) vänner jag har! Hjärtat svämmar över. Ett litet extra tack till Annchen, Kicki, Elin, Charlotte och Tomas som rest långt för att vara med. För att bevisa mina vänners fantastiskhet kommer här exempel ur presentskörden:

En stor, guldmålad, kerub, ett ljusblått DIY-kit, en korg full av julgodis, choklad och verktyg (Tomas vet hur man kombinerar), armband, ringar, brosch, en tavla och ett pimpat L. Böcker om Rom, ekonomi (tack Daniel, jag förstod repliken) och sjömän (Rom, snygga män och marina motiv är ju trots allt tre starka intressen), praliner och diverse alkoholhaltiga bubblande drycker, den exklusiva Göteborgsupplagan av Monopol, en fjäderboa som även är en ljusslinga, en adventskalender och en kalender med en snygg naken vegan varje månad, en italiensk scarves, kokosprodukter från Lush, specialimporterade Jelly beans med kokossmak och en liten blå klockradio.

Efter den sista låten dansats och alla gäster gått hem hade jag ett mycket fint moment med mig själv då jag satte mig i soffan, iklädd lösögonfransar och pyjamas, och drack mjölk, åt tårta och öppnade presenter.

Titta, ett stort paket med mitt namn på!

Mitt härliga presentfönster. Tack alla, för allt!

Välkommen till världen Tage

Och det finaste; mitt under AW-ölen kom sms:et som berättade att Åsa och Martin har blivit föräldrar. Alla mina lyckönskingar! Jag lovar att alltid finnas där för Tage samt ge honom många onödiga och glittriga presenter.

FokusRom

I fredags var det alltså åter dags för ett FokusRom-semiarium. FokusRom är ett samarbete mellan Antikhistoria och Latin i Lund och Göteborg som är fantastiskt trevligt. Inte bara för att det kombinerar två ämnen och två städer som ligger mig varmt om hjärtat utan framförallt för det erbjuder en seminariemiljö utöver den vid Institutionen. Fredagens tema var Döden i Rom och fyra föreläsningar hölls. Eva Rystedt talade om Antoninus Pius och Faustinas apoteos och kejsarbegravningar som offentlig ritual (ett älsklingsämne, är mycket nöjd med att få en uppföljning på fredag), Maria Plaza om tolkningar och traditioner rörande Caesars och Catos debatt i Sallustius Bellum Catilinae följt av Arne Jönsson som talade om Aeneas besök i underjorden och romarnas syn på livet efter detta innan Ida Östenberg avslutade dagen med ett inspirerande föredrag om mordet på Caesar; knivhugg, kropp och display.

Det var idel mingel och samtal med bekanta från de olika städerna. Jag, Annchen och Sofia hade en Romåterträff tillsammans med Kick från Athen och Ragnar var där och överlämnade fina födelsedagspresenter bestående av kitschiga bokmärken och en Sokratesdocka (som för övrigt tillfälligt är inkorporerad i mitt julpynt då han bär en sådan lussig outfit. Lite glitter i håret och han är en klockren tärna). Jag träffade doktorander i latin, historia, antiken och litteraturvetenskap som alla håller på med Rom och i vår kommer doktorandträffar hållas för oss. När jag efter after worken åkte tillbaka till Lund gjorde jag det mycket glad och inspirerad.