Hold

Förlåt för tystnad, men det har varit ett par sjukt intensiva dagar. Återkommer med full rapport imorgon, just nu är jag så trött att jag inte ens orkar vara exalterad över att det är första advent. Puss så länge.

Go west

Åkte alltså till Göteborg idag då det imorgon är dags för FokusRom-semiarium. Lyssnade på soundtracket till Hedwig på väg upp, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Efter att ha åkt hem och lämnat mina saker (min packning för två dagar är inte okej, att jag aldrig lär mig osv) träffade jag Suss och baby Hjördis med vilka jag tillbringade stora delar av dagen; långlunch, fika och promenad. Sedan gick jag en sväng på stan och shoppade saker inför lördag innan jag blev akut trött. Hann inte sova mina åtta timmar i natt och var således tvungen att powernapa innan kvällens middag. Jag och föräldrarna gick till Taras för att fira vissa doktorandtjänster och jag halvligger just nu i min favoritfåtölj, proppmätt efter en fantastisk vegetarisk mezetallrik.

Prioriteringar

Ikväll var jag inbjuden till social aktivitet med Institutionens doktorander. Den hann jag tyvärr inte vara med på, men det känns väldigt fint att de redan bjuder in mig trots att jag ännu inte har börjat och trots att vi inte känner varandra särskilt väl/i flera fall inte alls. Det här kan nog bli några väldigt fina år.

Istället har jag bland annat:
* Läst
* Förmiddagsfikat med PK
* Trots det kvällspratat en dryg timme PK då de patriarkala strukturerna återigen behövde diskuteras. Team PK - The Queens of Ält.
* Skrivit en ansökan (vilket numera känns oerhört odramatiskt).
* Gått på stan
* Lackat och pysslat accessoarer till lördag
* Korresponderat
* Packat inför imorgon
* Samt deltagit i en kristen sångstund på Öppna Förskolan gullandes med Bella. Jag var där med Karin och hennes tvillingar som avlastning. Kände mig oerhört mild och moderlig (roligt även att springa in i en gammal föreläsare som gratulerar mig till tjänsten i samma andetag som hon ser en niomånaders baby i min otippade famn - den blicken) samt dödstrött efteråt. Nu med kusinbarn och teaterbarn börjar jag känna mig något mindre tafatt med små liv, även om jag fortfarande föredrar djur. Tänk er en 4H-gård för vuxna, det hade jag älskat. Att få gå och gulla lite päls.

Nu ska jag sova, tåget till Göteborg går tidigt imorgon.

Kissing just for practice

Lugn dag. Har klarat av att studera utan att planera vilka jag ska tacka i avhandlingen. Har vidare, i tur och ordning, fikat med Sara och Åsa. Sitter just nu och tänker på hur länge sedan det var jag var på hockey och att jag saknar det. Men Frölundas avancemang i tabellen glädjer mig mycket.

Fabulous

Idag åkte jag, Lina och Cissi över sundet till ett snöigt Köpenhamn för att proviantera inför helgens alla regnbågsdrinkar. Är redan nu så oerhört pepp! Även om det inte behövs så mycket för att få i gång mig dessa dagar då mitt allmäntillstånd är glatt & festligt. Pratade precis med Camilla och Thérese och i present kommer jag på lördag att få en frukost på Grand som start på dagen, så det kommer bli fab rakt igenom.

Godmorgon

Dagens Jarvis i The Guardian (tack Kristina!):

I want it to be part show, part lecture, and part disco.

Bra

Jag och Petter spontangick på bio ikväll; Vicky Cristina Barcelona. Kände att Petter och biomörker var allt jag behövde, söndagsmelankolin är nu helt borta. Däremot längtar jag lite till Medelhavet.

Är för övrigt genomfrusen efter kvällspromenad. Note to self: bostadsrätt måste ha badkar.

Hjulspår

Idag har jag promenerat och fikat med Å. Vi pratade om vad vi vill göra med våra liv och varför. Det är ju på förekommen anledning mycket framtidstänk just nu. Det känns som att jag för en gångs skull kan se det val jag just nu gör i perspektiv. Medelklassuppväxt och universitetsstudier ger doktorandtjänst och ett akademiskt vuxenliv med middagar, trygghet och Bruno Mathsson-möbler. Nu är det visserligen det här jag vill, men ändå, denna stereotyp! Å vill flytta till Spanien och spela in alternativ porr, jag vill köpa bostadsrätt.

Cocktails

Det var mycket trevligt igår. En bra blandning av människor, en tilltagen cocktailbuffé och cigarrer - mycket mer än så begär jag inte. Fint också att se Daniel efter lång tid.

... fast det känns fortfarande som om jag är omgiven av spilld mjölk.

Lördag

Älskar att vakna till snö. Älskar att bära solglasögon men inte solcreme. Sommar är så sjukt överskattat, det är vinter som gäller. (Här kan man fråga sig varför jag flyttade till Lund, men vi släpper det.) Har gått på stan och köpt nya benvärmare men de skall inte bäras nu ety nu väntar cocktailklänning och drinkar hos Daniel. Ttfn!

Vinterfras

Imorse började det snöa och det har fortsatt hela dagen. Nu är det alldeles vitt utanför mitt fönster, jag har tänt ljus och tindrat. Annars har jag fikat med Ellen, pratat om framtiden, läst och okynnesutforskat Google Earth Ancient Rome 3D. Eller, det är faktiskt inte helt oskynnes. I den där projektbeskrivningen som säger vad jag ska ägna de kommande åren åt ingår faktiskt 3D-modellering och VR-teknik och för en gångs skull känner jag mig helt rätt i tiden.

Ad utrumque parata

Jag har gått från att vara fullständigt exalterad till frireligiöst tacksam och börjar nu sakta återvända till verkligheten. Trots allt har jag mer att göra än att le rakt ut i luften. Kickstartade med den härliga 06.00-tvättiden imorse. Ägnade mig därefter åt teatern innan jag lunchade med Fredrika. Försökte mig sedan på, med varierad framgång, lite inläsning innan kvällens karnevalsmingel. Då jag planerar att arbeta 2010 kommer jag inte engagera mig nämnvärt, men det var trevligt att som gammal tältchef träffa andra karnevalister och teama upp med PK.

Karnevalen var lite som jag tänker mig lumpen; sjukt kul men fruktansvärt lerigt och jobbigt mellan varven och något som man glorifierar i efterhand. Karneval, karnevöl, karneveau, 733 fullsatta föreställningar, monologer, såpbubblor, fest, galenskap, VM-guld, vänner, kärlek, regn, känslor och acid acid acid. Dagen efter tentade jag till mig min kanske minst välförtjänta femma någonsin, eller mest förtjänta beroende på hur man ser det. Sedan började det ösregna, vi rev tältet och jag sov i ett dygn.

Rötter

Fick precis mer information om det samnordiska masterprogram The Religious Roots of Europe som ska starta. Det bygger på att den studerande har en kandidatexamen med grekiska, latin eller arabiska och är intresserad av att fördjupa sig i judendomens, kristendomens och islams framväxt i senantiken och att arbeta med källtexter. Inom programmet ska man kunna läsa vidare i något av dessa språk eller eventuellt koptiska eller syriska. Hur glad blir man inte när det för en gångs skull krävs relevanta språkkunskaper för historiska studier på masternivå? Och att utbildningen verkar baseras på just dem?

Och apropå det, i mitt favoritdokument du jour står det att jag har beviljats dispens från behörighetskraven mot att jag snarast lär mig grekiska. Vilket jag ju mer än gärna vill för att kunna kalla mig själv antikhistoriker med självrespekten i behåll. Eventuellt kommer jag att ta tillbaka det här när jag torrhulkar över grammatikböckerna och krisringer Jonas, men ändå.

För övrigt har jag läst nämnda dokument ohälsosamt många gånger nu, mest för att jag har varit lite paranoid över att ha läst fel. Tänk om de inte alls föreslår mig? Det hade ju faktiskt varit jättepinsamt att gå omkring och tro.

Tack

Det blir pekoral hur jag än gör.

Jag skulle vilja tacka lite.

Tack pappa, Åsa, Viktor, Marianne, Moa & Ragnar för att ni tog er tid att läsa ansökan och för att ni är så fina och begåvade.

Tack Triumviratet för att ni har delat, och därmed som inga andra har förstått, mina ambitioner sedan dag ett på Historiska. Det finns inga andra jag hellre vill dela mina drömmar med.

Tack The Senior Staff för alla frukostsamtal och kemiska diskussioner.

Tack FAB för analysfikor och stöd. Och tack PK för att du var den som på slutet fick stå ut med all hets och ält.

Tack Lina för att jag nog inte hade tagit mig igenom latinet utan dig. Åtminstone hade jag inte haft lika roligt.

Tack Fredrika för kedjerökning och öl, det var så uppsatserna skrevs klart. Och tack för att du var den första som gratulerade mig.

Tack Petter för att ha försökt förhandla posten som vice rektor mot mitt studiestöd och för erbjudandet om att rektor ska underteckna min anställning. Jag vet inte om det är varken lämpligt eller ens lagligt, men jag uppskattar gesten.

Tack MCA for being MCA.

Tack Åsa, Martin, Marie, Elin, Annchen, Ellen, Erika, Sofia S, Sofia I, Karin D, Karin O, Johan, Lena, Suss, Johanna B, Sandra, Ann, Kattis, Sara, Anna, Thomas, Daniel, Netta, Parysa, Özge, Gustav, Moah, Felizia, Pegah, Therése, Camilla, Johanna S & systrarna för alla hejarramsor den senaste månaden.

Tack alla andra vänner för att ni finns.

Tack till Peter Forsberg för inspiration.

Tack till mamma & pappa för att ni alltid har trott på mig och tack Institutionen för att ni valde att göra det nu.

Tack.

Disclaimer

För att förtydliga: jag är bara föreslagen och har ännu inte fått jobbet. Det går att överklaga och flera steg i processen återstår. Men peppar, peppar osv., jag befinner mig i luften över bäcken och ropar hej och ska djävlar i mig komma över till andra sidan. Om någon skulle få för sig att överklaga så pratar vi näbbar, klor och min samlade viljestyrka.

Är nu så lugn (eh, nej, jag dricker bubbel, lyssnar på min allra bästa pepplåtar, tar ut segrar i förskott, hånglar av mig några av alla dessa endorfiner som bor i mitt blod och beter mig inte alls som en mogen och vuxen doktorand) att jag har lyckats svara institutionen utan att använda frasen jag älskar er och femton utropstecken. Och det är väl också ett steg på vägen.

Livet, jag älskar dig!

Lyckades ta mig själv samman och gå på guidning av ESS (en anläggning som ska kunna accelerera protoner till typ ljusets hastighet och sedan göra balla saker med dem och som är föreslagen att placeras i Lund) tillsammans med sällskapet. Det serverades bubbel under visningen och jag kunde omöjligt, hur intressant det än var, fokusera på vad som sades. Efteråt fortsatte vi ut och jag firade vidare. Det kändes fint att få göra det tillsammans med systrarna.

Kan fortfarande inte sammanfatta det här. En av mina största drömmar håller på att slå in, jag förstår inte att det händer men sitter ändå här med ett leende på läpparna och en värkande lycka i bröstet.

Take your passion and make it happen

Vi förordar således FM Lovisa till innehavare av det utlysta studiestödet i Antikens kultur och samhällsliv.

Åh herregud jag DÖR av glädje, DÖR!!!

Återkommer med något mer substantiellt efter jag har slutat gråta av glädje/ringa alla jag känner.

Slukaråldern

Jag läser ganska fort. Det är praktiskt nu när jag ständigt måste plöja texter om tvåtusenåriga saker, värre var det när jag var yngre och varje Kittybok lästes på en timme. Men fortfarande kan jag ibland bli nästan arg på mig själv för att jag läser ut alla böcker så fort. Exempelvis har jag sedan igår läst hela Sos från mänskligheten och då har jag inte ens tillbringat dagen i horisontalläge. Och talböcker funkar verkligen inte, blir bara frustrerad över att de tar så lång tid.

Och jo, Johanna Nilssons senaste har sina poänger. Titeln signalerar mer chick lit än vad som är fallet. Bokens nav utgörs av en lyxprostituerad och hans botvandring samtidigt som man får följa hans kunder och se hur deras öden knyts samman. Framförallt tycker jag om att den, trots all misär, mellan varven lyckas vara riktigt rolig.

Söndag

Har tillbringat delar av dagen med Petter. Efter soffan, kaffet och analysen av allmäntillståndet gick vi på bio och såg Låt den rätte komma in. Den hade ett väldigt vackert, och samtidigt ytterst suggestivt, bildspråk (speciellt de mordscener där inga huggtänder förekom var jag tvungen att tokblunda mig igenom) och en välbesatt rollista. Och även om inte slutet lämnade mig fullständigt tillfredställd var det intressant med en vampyrfilm i vardagsmiljö.

Peaches and cream

Inledde helgen igår eftermiddags med cocktails på Grand tillsammans med Åsa, Sandra, Ann, Jenny och Kattis - charmerande trevligt, som alltid. Därefter mötte jag upp Petter som hade ätit middag med alla gamla LUS-presidialer och ledningsgruppen. Efter en kort sväng förbi universitetshuset hamnade vi på hans kontor där vi skåpsöp portvin och var exakt så studentikost dryga som ni just nu föreställer er. Ja, ibland blir det så och det kan vara ganska härligt. Den enda som saknades av presidialerna var Marie, men vi får ta igen det snart darling!

Gick hem genom småregnet, möttes av en efterfest och långt senare, efter whiskeyröster och gryningsljus och vad det kan leda till, somnade jag. Ikväll ska jag träffa Johanna, dricka te och ta det lugnt.

Places to go and faces to kiss, boys to confuse and appointments to miss

Igår glömde jag min kalender hos Lina och min värld stannade en smula. Men snäll som hon är (tibi gratias ago, optimae) åkte hon in till Lund med den så nu vet jag åter vad jag ska göra när.

Inte för att jag hade kunnat glömma att det ikväll var dags för torsdagsfika med Johanna och Emma, numera känd som Tinget. Ah, mycket bra stim!

Det hade varit mer okej om det kom bubblor när jag öppnade munnen

Senaste nytt från mitt glamourliv: råkade precis dricka diskmedel (fråga inte hur det gick till). Inget jag kan rekommendera. Men nu släpper vi det, hittade precis en lila klänning jag glömt bort att jag ägde (funderar även på att initiera projekt inventera garderoben, men å andra sidan är det alltid trevligt med överraskningar), ska gå en sväng på stan och sedan åka hem till Lina. Vi ska först planera födelsedagsfest och därefter bjuda in till visning av festens temafilm: Hedwig and The Angry Inch, såklart.

Over the hills and far away

Det är just nu två (!) fantastiska regnbågar utanför mitt fönster och ett tungt solljus. Jag har fikat med PK, lunchat med Karin och varit på teatern. Annars är det mest framtid just nu.

Stöd

Har haft en lugn dag. Först möte med referensgruppen, sedan fika med Åsa, vilket alltid får mig på strålande humör oavsett utgångsläge, och därefter teaterjobb, lokalbokningar etc. Och ikväll, i väntan på torsdagsfikan, har jag stödtittat på Mia & Klara. Nu ska jag skissa lite på nästa tatuering.

Dirty martini

Hade en mycket trevlig kväll igår. Först åkte jag hem till Emma för vad som var tänkt bara skulle bli en liten fördrink men som slutade med en flaska vin och våra bästa Italohits och andra favoriter. Därefter gick vi vidare till Nene som fyllde år och bjöd på cocktailparty. Det var mingel, mimosas, många trevliga gäster, en strålande värdinna och som körsbär på toppen lärde jag mig uppskatta en Dirty martini vilket aldrig tidigare har varit min paraplydrink. Men på en balkong med vattenpipa och lånad kavaj mot kylan älskade jag den.

Idag har jag tagit det lugnt, sett på Karjala Cup och glatt mig åt Tre Kronors vinst. Och så har jag, på förekommen anledning, återigen lyssnat på Tell no one about tonight.

Something happens when she hears the music... It's her freedom. It's her fire. It's her life.

Idag har jag varit på teatern hela dagen. Mitt jobb är ju sådant att jag själv väljer när jag vill arbeta, bara mina uppgifter blir utförda. Teatern delar lokal med Lunds dans- och musikalgymnasium vilket innebär att jag ständigt är omgiven av elever och lärare som dansar, sjunger, stretchar och nästan alltid bär kläder inspirerade av Flashdance. Har själv blivit så påverkad av det att jag funderar på att börja med hoodie och benvärmare till vardags. Men istället för Jennifer Beals är jag rädd för att det kommer att se ut som den klassiska bakisbratslooken mysbyxor och pärlhalsband.

Hursom. Idag har jag framförallt gått igenom alla register och anmälningar och dubbelkollat så att alla elever är i rätt grupper, har betalat rätt faktura osv. När man går igenom alla föräldrars mailadresser (ofta kopplade till deras jobb), adress och namn på barnen blir alla strukturer så fruktansvärt uppenbara. Man behöver inte vara sociolog för att se kopplingen akademikerförälder bosatt i centrala Lund döper sina knoddar till Albin eller Tage medan hotmail-föräldrarna i Helenelund döper sina kids till Patricia eller Cassandra. Man kan även notera att kulturadministration är en kvinnodominerad och mycket mjuk värld. Visserligen avslutar jag mail till mina ledare med kram ity jag gullar med dem även när vi ses, men jag blir ändå förvånad när en person jag aldrig har träffat, men däremot hyresförhandlat med, glatt slänger iväg en avslutningskram.

Ett mycket kort och ganska tråkigt inlägg

Har haft ledarmöte på teatern hela kvällen, kom precis hem. Var hes redan innan och det är inte bättre nu, men det är så bra människor som jobbar där så det känns fint ändå. Nu ska jag läsa lite Speer och sedan sova.

Obamarama

Andra kommenterar nattens val bättre än jag, så jag andas ut och lämnar det därhän.

Idag har jag långlunchat med beloved Petter vilket, förutom lunch då, inkluderade italienskt kaffe på hans kontor (de borde ha espressobryggare även på UB!) och promenad på Kulturens gård. Sedan återsåg jag PK och AK och tillbringade resten av dagen läsandes. Först en bok jag planerat att gå igenom och sedan, då den bok jag egentligen borde läsa var utlånad, oskynnesfördjupade jag mig i romersk provinspolitik i Mindre Asien och sms-chattade med Annchen whilst.

Vaka

Skulle bara kolla upp en sak och det slutade med att jag började läsa om Albert Speer och sanningen för kanske sjätte gången. Läste både den och hans egna böcker i samband med att jag såg föreställningen baserad på Gita Sereny's bok på Stadsteatern i Göteborg för länge sedan. Speers kamp mellan samvete och skuld, makt och moral fångar mig varje gång. Och så minns jag när jag och Athena var på seminarium och en av professorerna i panelen hade en lång utläggning bara för att få höra sin egen röst och hur Sereny lade huvudet på sned och vänligt sa har du någon poäng eller och hur hon har varit min idol sedan dess.

I natt är det val. Funderar på att stödsova några timmar och sedan gå upp för att vaka. Älskar känslan av att gå upp mitt i natten för att se på något spännande som Christer Fuglesangs rymdfärd, NHL-hockey eller politik. Men som sagt bara om jag får sova först för då känns det som om det är tidig morgon även fast det fortfarande är mitt i natten. Och så har jag blivit lovad scones och te.

Ain't nuthin shakin

Jaha, så var man hemma i vardagen igen. Vilket faktiskt känns helt okej. Det har varit sol utanför fönstret, jag har druckit kaffe från Sant'Eustachio och fått ett paket från Charlotte (gulle!) som önskade mig välkommen hem. Ikväll har jag suttit i styrelsemöte på teatern och nu ska jag fixa lite. It's all good in the hood.

Dag 9-10: Bologna-Brennerpasset-Lund

I går förmiddags påbörjade vi hemresan via Bolzano-området och Brennerpasset med dess snötäckta alptoppar och idag vid elvatiden var jag åter hemma i Lund. Någon som jag inte hann träffa under resan var Valerio som förra veckan befann sig på konferens i Paris, men Trento verkade så vackert att jag absolut ska anta hans erbjudande om att komma och besöka honom. Man vill ju tillbaka.

Dag 8: Bologna

I fredags fortsatte vi till Bologna. Där tittade vi på de två tornen, arkaderna och domen. På kvällen träffade jag en av mina favoritpersoner i hela Italien, Stefano, som jag arbetade tillsammans med i Monteleone för två somrar sedan. Vi inledde kvällen med ett antal drinkar efter vilka Ste föreslog att vi skulle ta en nattlig promenad och titta på kyrkor (speciellt nöjd var han med Santo Stefano). Efter ha gjort det samt druckit ytterligare ett par cocktails visade han mig under en regnig, men mycket fin, promenad Bolognas underjordiska kanaler. Det är något speciellt med ruiner och vatten; vatten som har runnit samma väg under lång tid har en ytterst påtaglig kontinuitet som få andra ruiner. Åh, I'm ever the geek. Fredagskvällen var en mycket värdig avslutning på resan; bästa sällskapet, goda cocktails och intressanta historiska monument.

Enligt guideboken skall Luther ha konventerat när han såg hur mycket pengar som lades på San Petronio. Man kan undra varför han inte gjorde det när han såg San Pietro.

Det regnade men vi var glada ändå

Min bästa Ste och jag

Dag 7: Rom

På torsdagen lämnade jag föräldrarna, utrustade med instuderingsmaterial och noggranna instruktioner, själva i Revarna för att åka till Rom. Till slut måste man ju inse att de klarar sig själva och släppa taget. Jag hade tänkt göra en Strindberg och ironisera över vad man hinner se i Rom på en dag, men jag kan inte ironisera över något jag älskar. Istället gick jag till Pantheon, Navona, Governo Vecchio, drack kaffe på Sant'Eustachio, hittade granita trots att det inte längre är säsong, sa hej till Sant'Ignazio och Trevi. Uträttade även ett ärende åt MCA International som innebar att jag gick omkring och bar på ett stort paket märkt Venus. Förutom kära återseenden var Rom även fyllt av demonstranter. Till skillnad från dagen innan var tåg jag såg fredliga, efter att ha varit med om Göteborgskravallerna har jag utvecklat en viss vaksamhet, men allt kändes tryggt. Förutom då de beslut de protesterade mot.

Under tågresan läste jag Sofias bok Zebraflickan i vilken hon beskriver hur viktig teatern jag arbetar på var för henne under sjukdomstiden. Förutom att bli gripen av hennes berättelse blev jag glad då boken fick mitt arbete där att kännas än viktigare.

Demonstrationer

Älskade

Dag 6: Ravenna

Nästa dag var mjukt höstvarm och vi ägnade den åt det klassiska kyrko- och mosaiksafarit; Galla Placidias mausoleum, Sant'Apollinare Nuovo, San Vitale och babtisteriet i San Giovanni in Fonte. När staden tog siesta tog jag ett skumbad med italienska Vouge och var allmänt nöjd. I Sant'Apollinare Nuovo träffade jag två ortodoxa präster som senare skulle visa sig äta middag på samma restaurang som vi, då ivrigt diskuterandes fotboll istället för krucifix.

Åh, gruppon vad jag saknade er när jag såg den här skylten!

De ortodoxa prästerna

Dag 5: Venedig

Nästa morgon vaknade vi i Venedig. Jag som älskar havet är imponerad över hur de har använt vattnet (men undrar hur man gör som handikappad i staden). Däremot vill jag inte tänka på hur där är om sommaren så mycket turister och klaustrofobi som det var nu, lågsäsong till trots. Inne i San Marco kunde man bara följa ett snitslat löpande band som nästintill förstörde upplevelsen. Men att ha sett statyn av tetrarkerna känns bra, den står ju på listan över vad varje antikhistoriker bör ha stått framför. På eftermiddagen tog vi tåget till Ravenna där allt kändes hemtamt. Till skillnad från exempelvis Rom har jag bara besökt Ravenna tillsammans med arkeologiska kursen och därmed är alla minnen förknippade med den. Gick hela tiden omkring med förväntningar på att Annchen skulle finnas på hotellrummet (och ha lagt karameller på min kudde), höra Sofia läsa högt ur sin guidebok och se Simon kika fram ur ett gathörn.

Vad varje antikhistoriker bör ha sett eller De är så söta när de kramas.

Mamma på Piazza San Marco. Kristina, jag tänkte att det här kortet kanske kan fungera som lite terapi för dig då det föreställer en sak du tycker mycket om (min mamma) och en sak du avskyr (den gulliga duvan)? Tänk på mamma nästa gång du ser en duva liksom.

Dag 4: Wien

Dagen efter var det dags för ännu mera pompa och ståt då vi åkte till Belvedere för att se två utställningar, dels den permanenta samlingen med bland annat Klimt och dels en tillfällig om Wiens jugendtid. Inspirerad av den förra fortsatte vi sedan på jugendsafari i staden och förutom husfasader såg jag även den fantastisk dekadenta statyn föreställande Marcus Antonius i en vagn dragen av lejon.

Belvedere en dimmig förmiddag

Här sitter jag i vagnen och är ganska nöjd med mig själv

Klappa mig Marce, klappa mig!

Jugendfasad deluxe

På safari

Efter en dag av jugend deluxe gick vi en sista sväng på stan. Jag älskar ju julen och djuret ren och när jag kom ut ur en affär med renjulpynt (hade det inte varit för att den vägde typ tjugo kilo hade jag lätt släpat hem en renformad kandelaber) möttes jag av föräldrarna iförda renhorn som de köpt åt mig. Stor kärlek. Efter en tidig middag fortsatte vi resan, på ett tåg med Klimttavlor i sovkupéerna.

Så här kommer ni att få se mig i jul. Renhorn är så det nya svart.

Dagens historieförfalskning: guidboken från First Class som beskriver Anschluss som en union mellan Tyskland och Österrike. Ja, så kan man ju också se det.

Dag 3: Wien

På söndagen var det Österrikes nationaldag och när jag fick reda på det drabbades jag av en smärre crise de nerfs då jag befarade att det skulle innebära att alla museum var stängda, men så var som tur var inte fallet. Anledningen till min extraordinära museilängtan var förstås det faktum att Wien en gång grundades som det romerska härlägret Vindobona (och för alla oss som har läst Vibeke Olssons böcker har just den staden en speciell plats i våra hjärtan). Vi gick först till det nyöppnade Römermuseum som jag verkligen kan rekommendera. Utställningen bestod av tre plan varav man på det understa kunde se lämningarna av Tribunus Laticlavius' hus (mycket högt uppsatt militär, vi talar här alltså inte om någon liten byggnad utan om snarare om en anläggning som sammanlagt täckte cirka 3 500 kvadratmeter) som tycks ha varit i bruk ända fram till femhundratalet från vilket man istället, symboliskt nog, har funnit langobardiska gravar på samma plats. De två andra våningsplanen berättade om vardagslivet i lägret och civilstaden. Utställningarna var mycket pedagogiskt upplagda med VR-rekonstruktioner, barnavdelning och intressanta fynd. Och man måste ju älska ett tagtegel med inskriften venturam terris vid[es me], eller hur? Dessutom kunde man köpa Asterix på latin i museishoppen, bara en sån sak.

Om man är antikhistoriker tycker man att det är jättekul att det på fasaden står både Helvetia och limes.

Under nuvarande Hoher Markt låg en gång Porta principalis dextra.

Efter att ha spanat in jugenduret och dess procession (Marcus Aurelius gick först!) klockan tolv fortsatte vi till Efesosmuseet som bland annat rymmer Lucius Verus' friser efter segern mot partherna. Det ligger inhyst i det nästan perverst pampiga Hofburg där även det konsthistoriska museet återfinns. Efter att noga gått igenom de klassiska samlingarna (Gemma Augustae!) var jag något museimatt och orkade inte riktigt ge Rembrandt och hans vänner den uppmärksamhet de förtjänade.

Jugenduret. Marcus Aurelius syns dock inte på bilen.

I shoppen hittade jag fantastiska kitchreplikor av habsburgska örhängen (kalla mig gärna Maria Teresia) bestående av två stora pärlor, guld och ljusblå rosetter. Efter att ha ätit middag på det av PK rekommenderade 7stern, där de serverade vegetarisk ostschnitzel, premiärbar jag mina nya smycken när vi på kvällen gick på konsert på Musikverein (där de spelar in nyårskonserten ni vet). Vi avnjöt Franz Schmidts Das Buch mit sieben Siegeln som blev en pampig avslutning på en mycket pampig dag (även om jag till slut nästan blev så trött på allt ståt att jag ville åka ut till förorten bara för att få se något annat).

Fejkschnitzel

Kanske verkar det konstigt att jag åker till Wien för att titta på romerska föremål och lämningar, men för mig är det helt logiskt. Römermuseet talade helt självklart om vårt romerska fort och inga erövrares, delar av den legion som var förlagd till Vindobona kallades in till partherkriget och i dagens Wien återfinns krigets segerfris, riket hävdade sig en gång vara det Heliga romerska riket av tysk nation och när jag kom ut från konstmuseet möttes jag på Hofburgs gård av nationaldagsfirande och allt smalt samman.

Olika former av nationalism

Dag 2: Wien

Efter att ha checkat in och tagit en första koll på stan, vi bodde precis vid Stephansdomen, lämnade jag och mamma pappa på ett kafé för att spana in även shoppingutbudet. När vi kom tillbaka möttes vi av en mycket nöjd pappa som lyckats vara med i en fototävling då han tydligen såg oerhört wiensk ut. På kvällen gick vi ut för att äta. Ganska snabbt konstaterade jag att Wien inte är en veggievänlig stad. Jag ville gärna äta något inhemskt, det känns ju tråkigt att beställa in pasta ett par dagar innan man kommer till Italien, men i princip det enda som erbjöds var pumpasoppa. Som dock smakade fantastiskt gott tillsammans med weißbier och apfelstrudel, speciellt då allt äntligen slutat snurra efter den gångna tågresan.

Det var fint att vara tillsammans med föräldrarna i ett tyskspråkigt land. Mamma har så gott uttal att hon kommer undan med vad som helst, pappa är lärare och därmed ett ständigt gott föredöme som alltid försöker medan jag insåg att jag, för att kunna tala tyska, var tvungen att börja tänka efter före. Inte min starkaste gren. Min tyska har de senaste åren, med undantag för nyåret i Berlin, enbart övats av tyskspråkig antikhistorisk litteratur samt ett visst lyssnade på tysk synth.

Hej Österrike!

Hej Wien, hej Mozart!

Dag 1: Lund-Wien

Jag lämnade Lund i regn och oktoberdis för att hoppa på ett tåg över sundet på vilket mamma och pappa redan satt. Från Köpenhamn tog vi nattåget till Nürnberg. Det är roligt med nattåg; även fast det är hundra gånger mer tekniskt avancerat att flyga blev jag ändå imponerad av min lilla kupé med badrumsavdelning. Efter att ha ätit middag i restaurangvagnen ägnade jag mig åt en av mina favoritsysselsättningar: att gå och lägga mig tidigt. Somnade som ett lamm vid niotiden och väcktes exakt 06.00 med frukost – älskar den tyska tågdisciplinen! Fyrtiofem minuter senare var vi framme i Nürnberg och jag som, för att bli bättre på vad som hänt efter 476 e.Kr., läste en bok om Andra Världskriget kände vingslagen. Resan därifrån till Wien tog fem timmar och vi åkte genom ett dimmigt och trolskt Sydtyskland där träden såg ut som målningar av Klimt.

Hejdå Lund!