Pusselbitar

I februari åker jag på The 5th Annual Postgraduate Conference in History and Classics i Manchester. Den vänder sig till master- och forskarstudenter som vill presentera sin forskning och nätverka med likasinnade. Magdalena som doktorerar i Lund men som just nu befinner sig i Manchester är med och organiserar det hela och har bjudit in mig. Skamvråpinsamt nog hade jag glömt bort dödslinjen för abstacts och har därför ägnat förmiddagen åt att inte så mycket skriva ett som att komma på vad jag vill tala om. Eller snarare, försöka välja bort allt som inte hinner sägas på en halvtimme.

Mitt föredrag kommer att utgå ifrån mina C- och D-uppsatser i antikhistoria om augusteisk politisk kultur i allmänhet och Livias formella och informella maktutövande i synnerhet. Bestämde mig till slut för att i Manchester prata om nätverk; vilka skyldigheter hade Livia som amica och patrona, vilka fördelar gav det henne? Varför kallar Antonia Tryphaena henne Nikephoros, varför är slaven Anteros Amyntianus begravd i hennes mausoleum och varför hjälpte hon den blivande kejsaren Otho?

Ibland beklagar jag det faktum att jag inte håller på med modern historia: bara tänk på mängden av källor som finns att tillgå, författade på språk vars grammatik inte får en att gråta! Men i själva verket älskar jag det antikhistoriska pusslandet; minns när jag hittade en inskrift om Livias tegelbruk i de östra delarna av imperiet några veckor innan jag åkte ner till Sabinerbergen för att gräva ut ett romersk tempel vars taktegel visade sig vara stämplat med hennes namn – när sådana bitar faller på plats kan man inte få annat än glädjevallningar.