Because my mormor taught me better than that

Det har varit ett par intensiva dagar. Inledde torsdagen med att få ytterligare en sak ur världen, sedan studera lite för att därefter sitta i valberedningsintervjuer från lunch och framåt. Anlände till kåren förkyld, regnvåt och mensvärksretlig och inte alls speciellt mild, men det tog sig. Vi pratade med flera nya medlemmar som ville bli aktiva vilket alltid är glädjande, den vägledande biten är bland det roligaste med valberedningsarbetet. På kvällen invigdes Humanistlaboratoriet och i samband med det var det fest för alla anställda (och i mitt fall de med förtroendeuppdrag) på området. Jag var löjligt trött på eftermiddagen och för att orka mingla utnyttjade jag min förmåga att sova närsomhelst varsomhelst och lade mig resolut i en soffa och attacksov i en halvtimme under vilken det uppenbarligen hade kommit in folk i rummet och satt sig och jobbat utan att jag märkt det. Hursomhelst fick powernapen plus ipren mig att piggna till igen så jag bytte om och piffade till mig (har alltid glitterkajal och instant stövelputs i väskan) och gick sedan till festen.

Det var mingel, mat och dans till Hojfen Balagans orkester och i det ögonblicket då jag studsade omkring i en zorbainspirerad ring tillsammans med allt från dekaner, prefekter till mina egna föreläsare insåg jag återigen hur mycket jag älskar min fakultet. Andra utbildningar må ha mer pengar och en mer självklar arbetsmarknad men jag skulle aldrig någonsin byta bort det här. Never ever.

Fick reda på ett fantastiskt festligt skvaller som jag tyvärr inte kan skriva här och gick sedan hem och för att sova förkylnings- tröttheten ur kroppen.