Har, lätt omotiverat, befunnit mig i uppbrottsstämning hela dagen. Kom hem efter en lång dag och möttes av fina brev. Kusinbarn hade ritat teckningar och mamma hade stickat och båda hade skickat sina alster till mig. Så nu känner jag mig lite mindre i uppbrott och mer melankolisk, men har lyssnat på Elvis och pysslat och börjar bli allt mer nöjd. Och så älskar jag Mia och Klara. Gud vad precis så det är ibland. Det här är mina pensionsspararstövlar...
12 september 2007
Känn ingen sorg för mig Göteborg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar