Tänkte haka på käraste SDIL:s inlägg inför den stundande konferensen om Vergilius då jag för tillfället lider av en viss begåvningsångest.
Idag har vi inläsningsdag och jag hade planerat att läsa in artiklarna inför morgondagens seminarium med ett visst tempo för att sedan kunna ägna resten av dagen åt paperskrivande inför konferensen. Ett tema är Vergilius och arkeologi och jag hade tänkt mig tala om hur de vergilianska pastorala idealen avspeglas i den kejserliga villa som jag var med att gräva ut i somras. Kom igång fint imorse, tänkte visserligen att det kanske blir lite väl mycket stratigrafi, planer och profiler för åhörarna som jag föreställer mig är inbitna filologer och stilistiker, men å andra sidan minskar det risken för ifrågasättande. Och jag kan ju alltid visa bilder.
Eftersom jag får ledigt från kursen för att åka till Norge har jag erbjudit mig att ge samma föreläsning här och tänkte att det skulle ske inför Simon och mina rara kursare och allt skulle vara mycket milt och gulligt. Men istället frågade Simon om jag inte ville ge det som en del av Institutets ordinarie seminarieserie vilket innebär att inbjudan går ut till alla institut och universitet i Rom och eftersom jag tror man måste utsätta sig för att utvecklas så sa jag glatt ja, men har nu, ett par timmar senare, gripits av begåvningsångest. Det är såklart jättesmickrande och roligt och det är kul att kunna bjuda in Heather och de andra från BSAR men samtidigt innebär det att jag ska prata inför människor som vet exakt vad det handlar om vilket jag i ärlighetens namn själv inte gör. Så just nu sitter jag och läser grävrapporter och herdedikter om vartannat och försöker knyta ihop någon slags säck men hittar inte snöret.
Det är en sak att jag tenderar att hysa en viss övertro på min förmåga, men det är alltid läskigt när andra visar sig göra samma sak.
13.54 Det bästa rådet som jag i sammanhanget fått det är alltid bättre att göra bort sig i Tromsö än i Rom gäller uppenbarligen inte längre.
14.03 Jag har glömt allt jag någonsin kunnat om Marcus Aurelius?
14.10 Varför hetsar jag så? Jag gillar ju det här.
Idag har vi inläsningsdag och jag hade planerat att läsa in artiklarna inför morgondagens seminarium med ett visst tempo för att sedan kunna ägna resten av dagen åt paperskrivande inför konferensen. Ett tema är Vergilius och arkeologi och jag hade tänkt mig tala om hur de vergilianska pastorala idealen avspeglas i den kejserliga villa som jag var med att gräva ut i somras. Kom igång fint imorse, tänkte visserligen att det kanske blir lite väl mycket stratigrafi, planer och profiler för åhörarna som jag föreställer mig är inbitna filologer och stilistiker, men å andra sidan minskar det risken för ifrågasättande. Och jag kan ju alltid visa bilder.
Eftersom jag får ledigt från kursen för att åka till Norge har jag erbjudit mig att ge samma föreläsning här och tänkte att det skulle ske inför Simon och mina rara kursare och allt skulle vara mycket milt och gulligt. Men istället frågade Simon om jag inte ville ge det som en del av Institutets ordinarie seminarieserie vilket innebär att inbjudan går ut till alla institut och universitet i Rom och eftersom jag tror man måste utsätta sig för att utvecklas så sa jag glatt ja, men har nu, ett par timmar senare, gripits av begåvningsångest. Det är såklart jättesmickrande och roligt och det är kul att kunna bjuda in Heather och de andra från BSAR men samtidigt innebär det att jag ska prata inför människor som vet exakt vad det handlar om vilket jag i ärlighetens namn själv inte gör. Så just nu sitter jag och läser grävrapporter och herdedikter om vartannat och försöker knyta ihop någon slags säck men hittar inte snöret.
Det är en sak att jag tenderar att hysa en viss övertro på min förmåga, men det är alltid läskigt när andra visar sig göra samma sak.
13.54 Det bästa rådet som jag i sammanhanget fått det är alltid bättre att göra bort sig i Tromsö än i Rom gäller uppenbarligen inte längre.
14.03 Jag har glömt allt jag någonsin kunnat om Marcus Aurelius?
14.10 Varför hetsar jag så? Jag gillar ju det här.
6 kommentarer:
Det är inte övertro när det motsvarar verkligheten. Tänk på Manchester och hur bra dte gick där. Det kommer att vara favorit i repris. Och hur cool är inte du som får göra detta! "Bättre att briljera i Rom än i Tromsö." säger jag bra. KRAM
Tack love! Det blir nog bra när det är klart, kände bara för att häva ur mig lite. Tur man har en blogg ;) KRAM!
15.59 Framgång handlar ju trots allt bara om att inte inse sina begränsningar osv. Det kommer ju gå strålande. Och precis - varför inte passa på och briljera lite i Rom när det ändå är där det händer? Allora: kör hårt, tut, tut! Årsta hejar.
Nördar gillar andra nördar. Alltså kommer det att gå bra!
(säger han som snart ska åka på geek camp...)
Martin: allora, du har rätt. Och tack Årsta för att ni hejar, jag hejar tillbaka!
Gustav: jag vill ha en utförlig rapport när du kommer tillbaka!
What happens in Tromsö, stays in Tromsö...
Skicka en kommentar