13 april 2008

The grand tour

Nu är jag tillbaka igen efter en vecka i Etrurien. I måndags åkte vi genom tryffelreservat och hasselnötsodlingar till Barbarano Romano, såg på utgrävningarna i San Giovenale och kände oss nästan som hemma vid floden och vadstället, klättrade i raviner och tittade på gravar, hälsade på i upplevelsebyn, fick etruskisk parfym och träffade legendarisk professor, tittade på gravar i Blera och träffade en fåraherde vars pappa hade grävt med kungen.

I tisdags såg vi de målade gravarna i Tarquinia, åkte vi till Viterbo och gick på museum och kände historiens vingslag vid Acquarossamontrarna innan vi köpte vin i en källare som såg ut som etruskisk gravkammare.

I onsdags åkte vi till Toscania och besökte den gamla kyrkan och stadens museum och jag redovisade om stensarkofager innan vi åkte till den lilla staden vid Lago di Bolsena och åt glass för att sedan åka över gränsen till Toscana där vi hade picknick innan vi fortsatte till Murlo för att gå på ännu ett museum innan vi var framme i Siena.

I torsdags tillbringade vi hela dagen i Siena; Il Campo, Palazzo Pubblico, den gotiska domen och det arkeologiska museet i underjorden.

I fredags åkte vi till Chiusi, träffade en bedårande pensionerad bankman som visade oss inskrifter och visade oss ner i de etruskiska katakomberna innan vi gick vidare till andra katakomber med andra inskrifter innan vi till sist besökte resans sista museum och där längst in, längst ner bland allt det etruskiska hittade jag en byst av Augustus; consummatum est.

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om, om det vackra landskapet med kullar och olivodlingar, om allt kaffe, all mat, allt vin, alla får, om hur kursen stod uppställd på rad och fotograferade kvällsmjölkningen för att lära oss mer om pastorala landskap, om hur jag aldrig förr har känt mig så mycket som ett stadsbarn men samtidigt också så självklar och jag skulle kunna fylla en blogg om bara etrusker. Jag har varit lite skeptisk innan, men efter den här resan har jag en helt annan förståelse både av kulturen och varför de är så mytomspunna inom svensk antikforskning. Visst slår aldrig en stensarkofag i Toscania en Augustusbyst i Rom och jag vet att jag låter som statlig propaganda nu, men det är så tillfredsställande att lära sig saker.

Inga kommentarer: