Vi har haft ett seminarium om Paul Veyne, en välkänd fransk antikhistoriker. Det som gjorde störst intryck på mig är hans uttalanden om att vilja studera romersk historia då den är ett avslutat kapitel som inte längre påverkar vår samtid. Det är en ovanlig ståndpunkt att ha idag när det på baksidan till nästan alla antikhistoriska böcker står något om att spegla oss i det förflutna, våra likheter med antikens människor osv osv (jag säger själv samma sak när jag vill ge ett poppigt svar på vad jag skriver om; Livias nätverk säger jag då och inte Livias roll som patrona realiter inom ramen för det romerska patronus-klientsystemet som inte alls äger samma likheter med vårt samhälle som det första svaret lockar till att tro). Även om jag faktiskt anser att romarna har givit oss mycket i arv kan jag förstå Paul Veyne. Jag har aldrig velat bli modernhistoriker; vari ligger utmaningen när allt finns kvar? Hade jag sysslat med det tidsmässiga närliggande hade jag nog uppslukats av teoribildningar och teser. Visst är det frustrerande att antiken är en fragmentvetenskap, men det är också det som gör den så fascinerande. Och kanske också bekväm, och jag tror att det är den känslan Paul Veyne är ute efter; bekvämligheten i att betrakta på avstånd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Själv trodde jag alltid att jag skulle bli modernhistoriker - jag tycker att utmaningen ligger just i detta att allt finns kvar. För vad är då det som verkligen är viktigt? Hur ska man kunna urskilja mönstren? Det är väl det som är modernhistorikerns uppgift.
Sedan blev jag ju i stället antikhistoriker, men jag har aldrig tyckt att steget från modern tid till antiken var speciellt långt, snarare logiskt. Detta eftersom jag nog ansluter mig till idén om att dagens samhälle speglar sig i antiken osv. Samtidigt som antiken, som du säger, bortanför dessa skenbara likheter i vissa avseenden är fullkomligt olik vår tid. Och däri ligger väl antikhistorikerns utmaning, att bena ut dessa olikheter? Det förflutna är ett främmande land, men vi har sett det på vykort och tror därför att vi känner till det.:-)
Ja, det är därför jag menar att antiken på ett sätt är enklare att studera då man inte behöver göra samma källurval. Om jag hade hållit på med modernhistoria hade jag antagligen drunknat i alla källor.
Vilken dum karl. Så länge man kan kalla en butikslada för "Forum" och en adress i Lund för "prominent" så påverkar den romerska historien vår samtid. För att inte tala om alla nya greklatinska termer som tas i bruk för nya företeelser. Det är inte fråga om rena språkligheter, för man kan ju låna från vilket språk man vill. Det man vill låna med just den här sortens ord är också en glimt av Roms och Atens oförstörbara strålglans.
Tog jag i nu?
Haha, nej, det tycker jag inte! Även om jag kanske hårddrog Veynes resonemang lite, en viss påverkan erkänner han trots allt. Men jag tyckte det var intressant med någon som inte automatisk framhöll likheterna.
Skicka en kommentar