Dagens glamour

Har ägnat mig åt grekiskan och pendlat mellan glädjen över att få fördjupa sig i ett nytt språk och känslan av att vilja luta sig mot tangentbordet och stilla dö. Eva muntrade upp mig genom att ge mig en recension av en ny konferensantologi som jag planerar att läsa i Rom. Förutom av de mer uppenbara skälen längtar jag ner till Italien då det innebär tre veckor av kvalitetstid med avhandlingen istället för verbtraggel. (Ni som är där nere, kan ni inte läsa Zwischen Kult und Gesellschaft: Kosmopolitische Zentren des Antiken Mittelmeerraumes als Aktionsraum von Kultvereinen und Religionsgemeinschaften åt mig, helt utan ironi tycker jag att den verkar dödsspännande.) Har även suttit i ett långt möte med Forskningsnämnden, nytt för i år är att nämnderna är mindre och mer effektiva, och ger utrymme att prata ännu mer insåg jag. Från att ha varit fakultetsaktiv under krisår, med frysningen av latin som det kanske värsta, känns det nästan overkligt att nu kunna strössla ut studiestöd, forskningsterminer och andra resurser. Overkligt men hemskt roligt.

Då jag insåg att ikväll är enda kvällen utan inplanerad aktivitet passade jag på att stanna kvar sent på jobbet, så här är jag nu med mina grekiska verb. Ska dock snart gå hem och pyssla present till storkusin som fyller år istället. Och, icke att förglömma, se slutspelet lottas!