03 mars 2009

Dödsgulligt

En bra sak med att vara i Botan dagligen (nej, jag har inte tagit fel på årstid och ligger och fryser krampaktigt på en filt med en grekisk grammatikbok, Institutionens doktorander har sina kontor här) är att man kan ta små powerwalks i trädgården. Allra bäst är att gå in i växthuset; tio minuter med tropisk värme, palmer och vaktlar är melle dulcior. Vakteln kan vara ett av världens gulligaste djur, i hemlighet hoppas jag på att få låna med mig en till kontoret. Höja värmen, köpa en palm och gulla loss.

När man googlar på vaktel (jag jobbar också, jag lovar) varvar sökmotorn information om den levande fågeln med recept på hur man tillagar den döda och det groteska i att äta kött blir återigen uppenbart. Bara sluta med det!

Annars böjer jag mest verb och ska snart hålla ledarmöte på teatern.


3 kommentarer:

Pingvinkvinnan sa...

Åh, är det där du har ditt kontor? Håller med om att man inte ska äta sina vänner, och vaktlarna är verkligen bland de sötaste vänner man kan ha. :)

Lovisa sa...

Ja, det är ett jättebra ställe att jobba på och som sagt, vaktlarna - älskar dem!

Anonym sa...

Ja, troligen sa det ar