Idag har vi haft tema underhållning. Efter morgonföreläsning, som på grund av ombyggnaden hade förlagts till vår granne den danska akademin, och för min del morgonpromenad, gav vi oss ner på stan och besökte Colosseum där vi såg utställningen
Trionfi romani, Circus Maximus och Marcellusteatern. Det är just blandningen mellan skönhet och skräck som gör den romerska historien så oupphörligen fascinerande, och just den blandningen blir extra tydlig när det kommer till gladiatorstrider och djurhetsningar. Personligen associerade jag loss till hockey hela dagen; att gå upp för trapporna till rätt sektion (
inte sitta nära motståndarklacken!) på Colosseum är mycket likt att göra motsvarande sak i Scandinavium, eller Kålleseum som anläggningen göteborgsvitsigt nog brukar kallas, för att inte tala om träningsarenan Ludus Magnus som liknar Frölundas motsvarighet Wallenstamhallen... eventuellt följde ingen annan mina tankegångar så långt.
Sex timmar senare begav vi oss hem igen och jag powersov ikapp helgens förlorade sömn innan det var dags för kvällsföreläsning (eftersom en gigantisk kran är monterad ovanför den del av Institutet som rymmer bibliotek och auditorium och man av säkerhetsskäl inte får vistas där under arbetstid har vi denna vecka lite udda föreläsningstider).
I mitt fack hittade jag ett fantastiskt ljusblått brev från Åsa och Martin om vad jag har missat i Sverige; Forsbergs fot och svensk bevakning av italiensk politik, vilket fick mig att skratta
högt, tack! Och angående det italienska valet hade jag tänkt att komma med ett smart inlägg (läste till och med La Repubblica enbart i detta syfte) men ärligt talat; jag förstår inte. Ska försöka få ett grepp om det och återkommer.
I väntan på mina politiska insikter avslutas istället detta inlägg med några av Ovidius' råd om detta hur man raggar på teatern:
Atque aliqua ex illis cum regum nomina quaeret,
quae loca, qui montes, quaeve ferantur aquae,
omnia responde, nec tantum siqua rogabit;
et quae nescieris, ut bene nota refer.
Hic est Euphrates, praecinctus harundine frontem:
cui coma dependet caerula, Tigris erit.
Hos facito Armenios; haec est Danaeia Persis:
urbs in Achaemeniis vallibus ista fuit.
Ille vel ille, duces; et erunt quae nomina dicas,
si poteris, vere, si minus, apta tamen.
Ovidius, Ars Amatoria 1.219-228
Köhler says:
Frågar en flicka bland dem dig vad kungar heter och vilka
trakter, floder och berg man bär som bilder förbi
svara då noga på allt, inte blott om du tillfrågats om det;
nämn också vad du ej vet, som om du visste besked:
"här har vi Eufrat, pannan är prydd med säv och den där vars
mörkblåa hår hänger ner är floden Tigris förstås.
Där är armenier; Persien här, det har Danae som sin
stammor, en parthisk dal hyste den staden en gång.
Denne och han där är furstar" - och nämn därvid namnen, de rätta
om du vet dem, om ej, nämn ett par passade blott.
Ah, nihil sub sole novum est när det gäller det manliga självförtroendet! Och funkar inte det kan man alltid tränga sig lite:
Proximus a domina, nullo prohibente,
sedeto, iunge tuum lateri qua potes usque latus-
et bene, quod cogit, si nolis, linea iungi.
Ovidius, Ars Amatoria 1.139-141
Köhler says återigen:
Sätt dig bredvid din dam, ingen hindrar dig, tryck hela tiden
höften mot hennes höft, håll dig så nära du kan -
om hon ej vill, är det tursamt att trängseln tvingar ihop er.
Colosseum
Gladiatorer