Raindrops keep fallin on my head

Idag har vi haft tema vatten. Som vanligt hade vi först introduktionsföreläsning och gick sedan ut och tittade på det vi pratade om. Idag har vi besökt bland annat Caracallas thermer där Sascha redovisade och Anna P pratade om arkitektur, Tiberön, ett par broar, ett par mindre kända triumfbågar, Forum Boarium och våra favoritbyggnader de republikanska triumftemplen, allt under en passande nog regntyngd himmel.

Eftersom jag inledde morgonen med att tappa mitt puder i golvet promenerade jag och Anna hem längs med Corson så att jag skulle kunna köpa ett nytt på Body Shop som är det enda stället i stan som har rätt nyans, dvs i mitt fall kritvitt, då jag inte gärna skulle beskriva min hy som olivfärgad...

Sedan höll Patrik i ett eftermiddagsseminarium om hur man går från pergament till pdf och efter postseminarievinet råkade Anna, Sofia och jag bli sittande med allt kvarvarande vin så just nu är jag lite onsdagstipsy.

Cheers!

Vi är inne i en kyrka för att leta efter romerska kolonner in situ.

Septimus Serverus och Julia Domna minus Geta, detalj från triumfbåge vid Forum Boarium.

Pons Fabricius, den enda antika bron över Tibern som fortfarande används.

Onsdag

Idag har vi haft inläsningsdag så jag har läst in mig, varit på ett möte och skrivit en artikel om the glorious latinfestival (Moa - du har fullständigt veto). Har nu en lugn kväll, typ te och tända ljus då jag känner mig lite premenstruellt dämpad.

Men annars är jag så glad och stolt över Petter som är nyvald ordförande för Lunds Universitets Studentkårer! Följde valtinget via mitt svar på Sportextra - darling Marie - och Petter själv och log rakt ut i biblioteket när jag fick veta att han blivit vald. Grattis love!

Money for nothing and chicks for free

Det enda jag inte hann göra på min to-do list innan jag lämnade Lund var att gå igenom ett gäng viktiga, men ack så tråkiga, papper, vilket jag nu har gjort. Exakt hur märkligt tror ni Försäkringskassan tycker det är att jag ansöker om bostadsbidrag från Italien? Vidare har jag deklarerat och angående min och Johannas SuperPoke-konversation på FB idag (man kan faktiskt avhandla det mesta med superpokes) så skattar jag inte så mycket nej då jag, förutom CSN, till stor del är stipendiefinansierad. Mina sommarpraktiker är bekostade så vilket gör att jag aldrig riktigt med gott samvete kan hävda mina politiska principer vad det gäller att betala skatt. Men jag jobbar faktiskt då jag sitter i möten på universitetet, det är bara det att jag i första hand inte betraktar det som ett arbete och blir därmed lite förvånad varje gång jag får lön. Och just nu är jag väldigt förvånad över hur mycket jag ska få tillbaka på skatten. Tack LU för det! Måste däremot verkligen sluta ha ett så lättsamt förhållande till ekonomi och sluta tänka att det ordnar sig, skamvrå på det! Herregud.

En annan spexig sak jag har gjort ikväll är att beställa en bok om Rom. Från Sverige. Till Rom. Förutom det har jag och Sofia brudat oss och relaterat kring män tills Anna satte ner ett glasspaket mellan oss. Nu låter det kanske som jag är olycklig, men så är inte fallet. Det var snarare i bristen på olycka vi kunde mötas.

Anyways. Nu ska jag läsa lite i min bok som jag köpte i Siena; Dante for fun: The hell. Mycket fin och pedagogisk barnbok; I was suddently struck by terror but Virgil took my hand to comfort me and with a smiling face pushed me into the eternal darkness... god natt!

Ett nätt litet formulär

Blev utmanad av Karin så alright, going aaaahead:

Jag är: något av en blandning mellan en emotionell fjortonåring, glittersminkad schlagerbög, manlig sportsupporter och medelålders historieprofessor som alla trivs rätt bra i en tjugofyraårig kvinnas kropp. Dvs jag gråter till Dirty Dancing, överkonsumerar läppglans samtidigt som jag uppskattar att dricka öl, titta på hockey och romerska ruiner.

Jag är inte: så svår alla gånger, tyst, tillbakadragen, tolerant gentemot människor med inkorrekt grammatik eller en blyg viol.

Jag tycker om: definitivt mer än vad jag inte tycker om. Hur skulle jag kunna göra annat när jag har världens bästa familj och vänner och förmånen att skriva detta i ett rum i Rom med det mest fantastiska tunga solregn utanför fönstret? Kom igen.

Jag tycker inte om: de patriarkala strukturerna, människor som använder orden mysa eller busa i sexuella sammanhang, köttindustrin eller heterosexuella män med gitarrer.

Jag vill ha: allt som är ljusblått eller glittrar. Samt givetvis ett harmoniskt liv, välskapta barn, fred på jorden osv.

Jag vill inte ha: förutfattade meningar tillskrivna mig, taskig attityd eller en dålig hårdag.

Jag har: det mesta jag kan önska mig men

Jag har inte: allt.

This just in:

Världens mest fantastiska Åsa kommer och hälsar på mig, detta kommer bli så strålande! Och som om det inte vore nog är det ju redan bestämt att Jerry & Camilla kommer och därefter Kristina och till helgen är Johanna här och Anna dyker upp om några veckor och jag får nog sitta uppe sena nätter om jag ska hinna plugga också, men hey, ju mer roligt man gör desto mer hinner man med.

Urban legends

Idag har vi ägnat oss åt Roms, framförallt arkitektoniska, utveckling. Jag inledde även morgonen urbant då jag var tvungen att köpa bussbiljetter och därför tog en sväng förbi Piazza del Popolo och fortsatte sedan att powerwalka i stadsmiljö innan vi kollektivt åkte först till Kapitolinska museerna och sedan fortsatte längs med delar av Marsfältet till Largo Argentina och Crypta Balbi. Där sprang jag roligt nog på Heather som jag lärde känna i Manchester och som just nu går Brittiska skolans motsvarande kurs, men då vi båda befann oss i föreläsningssituationer kunde vi bara vinka till varandra.

Efter Crypta Balbi gick jag till Feltrinelli och köpte en bok och åkte sedan hem. Nu ska jag dricka kaffe, måla naglarna och skriva en artikel. A presto!

Largo Argentina: blandade ruiner.

Underhållande

Idag har vi haft tema underhållning. Efter morgonföreläsning, som på grund av ombyggnaden hade förlagts till vår granne den danska akademin, och för min del morgonpromenad, gav vi oss ner på stan och besökte Colosseum där vi såg utställningen Trionfi romani, Circus Maximus och Marcellusteatern. Det är just blandningen mellan skönhet och skräck som gör den romerska historien så oupphörligen fascinerande, och just den blandningen blir extra tydlig när det kommer till gladiatorstrider och djurhetsningar. Personligen associerade jag loss till hockey hela dagen; att gå upp för trapporna till rätt sektion (inte sitta nära motståndarklacken!) på Colosseum är mycket likt att göra motsvarande sak i Scandinavium, eller Kålleseum som anläggningen göteborgsvitsigt nog brukar kallas, för att inte tala om träningsarenan Ludus Magnus som liknar Frölundas motsvarighet Wallenstamhallen... eventuellt följde ingen annan mina tankegångar så långt.

Sex timmar senare begav vi oss hem igen och jag powersov ikapp helgens förlorade sömn innan det var dags för kvällsföreläsning (eftersom en gigantisk kran är monterad ovanför den del av Institutet som rymmer bibliotek och auditorium och man av säkerhetsskäl inte får vistas där under arbetstid har vi denna vecka lite udda föreläsningstider).

I mitt fack hittade jag ett fantastiskt ljusblått brev från Åsa och Martin om vad jag har missat i Sverige; Forsbergs fot och svensk bevakning av italiensk politik, vilket fick mig att skratta högt, tack! Och angående det italienska valet hade jag tänkt att komma med ett smart inlägg (läste till och med La Repubblica enbart i detta syfte) men ärligt talat; jag förstår inte. Ska försöka få ett grepp om det och återkommer.

I väntan på mina politiska insikter avslutas istället detta inlägg med några av Ovidius' råd om detta hur man raggar på teatern:

Atque aliqua ex illis cum regum nomina quaeret,
quae loca, qui montes, quaeve ferantur aquae,
omnia responde, nec tantum siqua rogabit;
et quae nescieris, ut bene nota refer.
Hic est Euphrates, praecinctus harundine frontem:
cui coma dependet caerula, Tigris erit.
Hos facito Armenios; haec est Danaeia Persis:
urbs in Achaemeniis vallibus ista fuit.
Ille vel ille, duces; et erunt quae nomina dicas,
si poteris, vere, si minus, apta tamen.

Ovidius, Ars Amatoria 1.219-228

Köhler says:
Frågar en flicka bland dem dig vad kungar heter och vilka
trakter, floder och berg man bär som bilder förbi
svara då noga på allt, inte blott om du tillfrågats om det;
nämn också vad du ej vet, som om du visste besked:
"här har vi Eufrat, pannan är prydd med säv och den där vars
mörkblåa hår hänger ner är floden Tigris förstås.
Där är armenier; Persien här, det har Danae som sin
stammor, en parthisk dal hyste den staden en gång.
Denne och han där är furstar" - och nämn därvid namnen, de rätta
om du vet dem, om ej, nämn ett par passade blott.

Ah, nihil sub sole novum est när det gäller det manliga självförtroendet! Och funkar inte det kan man alltid tränga sig lite:

Proximus a domina, nullo prohibente,
sedeto, iunge tuum lateri qua potes usque latus-
et bene, quod cogit, si nolis, linea iungi.
Ovidius, Ars Amatoria 1.139-141

Köhler says återigen:
Sätt dig bredvid din dam, ingen hindrar dig, tryck hela tiden
höften mot hennes höft, håll dig så nära du kan -
om hon ej vill, är det tursamt att trängseln tvingar ihop er.

Colosseum

Gladiatorer

Russel

Paket på posten

Det är ju redan ett erkänt faktum att jag har världens bästa vänner något som återigen bevisades när jag kom tillbaka från exkursionen och hittade två paket i mitt postfack: superfina örhängen från The MCA-sis och tändsticksask med Ernstmotiv från Emschen. Har en liten kollektion i Lund och nu är även inredningen här i Rom komplett. <3!

Nu ska jag dricka te och ringa föräldrarna, så mysigt, har inte pratat med dem på över en vecka.

Helgen

Har haft en intensiv helg. Vi kom tillbaka i Rom i fredagseftermiddag och hann bara duscha av oss exkursionsdammet innan vi gick ut och tog en drink tillsammans med Karin D och Patrik innan vi mötte upp med Karin T och Christin för fler drinkar. Sov alldeles för få timmar innan jag steg upp tidigt i lördags för att åka tillbaka till etruskland. En och en halvtimme härifrån, utanför Viterbo, ligger nämligen Terme dei Papi där man kan bada i vulkaniska svavelkällor. Jag som älskar alla former av vatten- och spaaktiviteter har velat göra det här länge och blev därför jätteglad när Karin frågade om jag ville följa med. Vi tillbringade tre timmar i drygt femtiogradigt mineralvatten; motionssimmade, avslappningsflöt och bara njöt. Kommer definitivt att åka tillbaka.

Väl tillbaka i Rom, ganska trötta och lätt svavelluktande, tog jag en snabb siesta (höll dessförinnan på att somna stående) innan vi gick ut och åt. Eftersom det var Karins sista kväll åt vi en klassisk romersk middag på Da Giggett0. En av alla saker jag tycker om med att vara här är att alla umgås på Institutet, som igår; kursare, forskare, föreläsare...

Sov inte så många timmar i natt heller eftersom jag ville tvätta alla exkursionkläder men då jag skulle vara borta vid tolv tvangs jag att despoboka tvättstugan sju imorse. Det jag skulle göra vid tolv var att träffa en kollega till pappa och hennes man som var här på besök. Jag guidade dem lite och blev sedan bjuden på lunch. Varje gång jag träffar överväldigade förstagångsbesökare inser jag vilket otrolig förmån det är att få vara här så ofta. Promenerade hem, gick igenom alla mail och meddelanden som jag fått under veckan, höll på att somna framför Baby Ernst, tog en promenad till för att vakna och nu ska jag besvara de viktigaste mailen innan jag ska ägna mig åt bland det bästa jag vet: att gå och lägga mig i tid.

The grand tour - dag V

Min favoritfarbror

Etruskiska

En av alla dessa etrusker

Kyrkklockan i Chiusi

Högt uppe i torn

The grand tour - dag IV

Arkeologiska museet i Siena

Romersk relief

Fontändetalj

Il duomo

Siena från ovan

The grand tour - dag III

Toscania: valv på valv

Toscania: fågel

Etruskisk cowboy i Murlo

Bilden är inte ett montage, däremot en smygfotografering

The grand tour - dag II

Den legendariske professor Steingräber [sic!]

Gravväktare

Till Charlotte: etruskisk interiör

Redan då tillskrevs vi rödhåriga vissa egenskaper

Målad gravkammare i Tarquinia

The grand tour - dag I

Barbarano Romano

Vadstället vid San Giovenale

Fake-Etrurien

Åh herregud titta på grisen, visst vill man bara ta med sig den hem?!?

Blera

Uppklättrad i gravingång

Kultkontinuitet

Får på väg hem

The grand tour

Nu är jag tillbaka igen efter en vecka i Etrurien. I måndags åkte vi genom tryffelreservat och hasselnötsodlingar till Barbarano Romano, såg på utgrävningarna i San Giovenale och kände oss nästan som hemma vid floden och vadstället, klättrade i raviner och tittade på gravar, hälsade på i upplevelsebyn, fick etruskisk parfym och träffade legendarisk professor, tittade på gravar i Blera och träffade en fåraherde vars pappa hade grävt med kungen.

I tisdags såg vi de målade gravarna i Tarquinia, åkte vi till Viterbo och gick på museum och kände historiens vingslag vid Acquarossamontrarna innan vi köpte vin i en källare som såg ut som etruskisk gravkammare.

I onsdags åkte vi till Toscania och besökte den gamla kyrkan och stadens museum och jag redovisade om stensarkofager innan vi åkte till den lilla staden vid Lago di Bolsena och åt glass för att sedan åka över gränsen till Toscana där vi hade picknick innan vi fortsatte till Murlo för att gå på ännu ett museum innan vi var framme i Siena.

I torsdags tillbringade vi hela dagen i Siena; Il Campo, Palazzo Pubblico, den gotiska domen och det arkeologiska museet i underjorden.

I fredags åkte vi till Chiusi, träffade en bedårande pensionerad bankman som visade oss inskrifter och visade oss ner i de etruskiska katakomberna innan vi gick vidare till andra katakomber med andra inskrifter innan vi till sist besökte resans sista museum och där längst in, längst ner bland allt det etruskiska hittade jag en byst av Augustus; consummatum est.

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om, om det vackra landskapet med kullar och olivodlingar, om allt kaffe, all mat, allt vin, alla får, om hur kursen stod uppställd på rad och fotograferade kvällsmjölkningen för att lära oss mer om pastorala landskap, om hur jag aldrig förr har känt mig så mycket som ett stadsbarn men samtidigt också så självklar och jag skulle kunna fylla en blogg om bara etrusker. Jag har varit lite skeptisk innan, men efter den här resan har jag en helt annan förståelse både av kulturen och varför de är så mytomspunna inom svensk antikforskning. Visst slår aldrig en stensarkofag i Toscania en Augustusbyst i Rom och jag vet att jag låter som statlig propaganda nu, men det är så tillfredsställande att lära sig saker.

Out of Office AutoReply

Okej raringar, nu åker jag på exkursion till Etrurien och är borta till och med fredag. Jag har inte tillgång till internet men man kan alltid ringa, samma nummer som i Sverige.

Ciao! /L

One time at geek camp

Nu är jag färdig med förberedelserna inför min redovisning. På flera av sarkofagerna jag ska tala om återfinns inskrifter och eftersom jag är en sucker för skriftliga källor blev jag glad och ville översätta. Nu kan jag inte etruskiska, men sådana bagateller ska man ju inte låta sig hindras av, utan istället letade jag reda på ett par grammatikböcker i biblioteket och om man förutsätter att ett ord är ett hapax (dvs bara förekommer här) och underförstår en huvudsats så har jag just översatt min första etruskiska inskrift, yes box alright! Nu var den varken lång eller svår utan mest en uppräkning av namn, men ändå. Det är visserligen frustrerande men också roligt att hålla på med något man inte kan så bra, en av mina största rädslor är att vakna en dag och inse att jag bara kan en enda sak.

Nu ska vi ha spontant söndagskvällsseminarium och lära oss mer om etruskiskt vin av Yvonne (Romkursen = geek camp) och sedan ska jag packa inför exkursionen. Cheers!

Det lugna livet

Åh, jag vet att ni förväntar er rapporter om mitt ljuva liv, men min attackförskylning tillåter inga sådana utsvävningar utan detta inlägg skrivs istället liggandes i sängen, iförd pyjamas och med varm mjölk på bordet intill.

Ägnade eftermiddagen åt att snyta ut min hjärna och studera etruskisk arkitektur, var visserligen lockad att gå ut med Karin och Sascha men beslöt mig klokt nog för att stanna hemma och har istället suttit i köket och druckit vin med Anna och Sofia, trevligt det med.

Loj

Vaknade imorse med värkande hals och kände mig förkylningsvek och kinkig. Beslöt att muntra upp mig själv genom att äta frukost på en bar och promenerade sedan mot Repubblica för att köpa en bok som jag inte hittade men hittade istället fantastisk gelato, en av fördelarna med att vara förskyld i Rom.

Ska ägna eftermiddagen åt studier, nästa vecka åker vi på exkursion till Etrurien och jag är irriterad på mig själv att jag inte kan mer om etrusker än vad jag gör. Förutom att jag helst vill sova är känns det helt okej att sitta inne och läsa; jag är själv i biblioteket och det är mycket fridfullt.

Ruinromantik

Idag har vi varit på exkursion hela dagen. Vi åkte tidigt imorse till den etruskiska nekropolen i Cerveteri för att spana på gravar. Den var kallt, bitande vind, regn i luften och fullständigt magiskt. Tänk er ett blommande landskap med liljor och orkidéer i iskyla tillsammans med tvåtusenåriga gravkammare, det är en otroligt suggestiv kombination.

Vi ägnade förmiddagen åt Cerveteri och efter en snabb lunch åkte vi ner till Pyrgi, dess antika hamnstad. Tyvärr kom vi inte in på själva siten men vi kunde spana på den från en medeltida borg i närheten.

Väl på väg hem var vi alla trötta och genomblåsta och somnade i bilen. Ikväll ska vi se på film i auditoriet, The talented Mr. Ripley, ungefär precis vad jag orkar. Är förskylningsmatt och känner mig inte alls upplagd för det ljuva livet även om det så lågo framför mig.

Och plötsligt förstod jag vad Lawrence egentligen skrev om

Gravkammare

Inuti gravkammare

Romersk befästning på väg ut i havet

När det är kallt är det bra att ha dubbla blåa huvor

Per itinera callium

Yes box alright, inledde morgonen med powerwalk följt av föreläsning om pastorala landskap. Extra intressant eftersom jag ska tala om det arkitektoniska iscensättandet av pastorala ideal på en konferens i maj. Har varken börjat skriva mitt paper eller ha ångest över det än, men har fått löfte om att få övningshålla det här vilket känns skönt.

Sedan hade vi inläsningstid (hej Cerveteri!) innan nästa föreläsning som följdes av en uppbygglig film om när gamle kungen grävde i Etrurien. Long story short för er som inte är insatta i den här världen: det som svensk antikforskning kanske framförallt är känd för internationellt är omfattande grävningar i Etrurien, i princip alla i den äldre generationen har på ett eller annat sätt ägnat sig åt det etruskiska vilket även var ett av Gustav VI Adolfs stora intressen och han är en av bidragande orsak till att Institutet kom till och ser ut som det gör. Ergo: här ligger ett ganska stort fokus på etrusker och ett något mindre, men ändå märkbart, på kungen.

Efter föreläsningen skulle jag bara gå och posta ett vykort och handla lite men fann plötsligt mig själv stå på Largo Chigi, hur nu det gick till. Väl hemma körde jag ett kvällspass med etruskerna och imorgon åker vi på dagsexkursion till Cerveteri och Pyrgi. Är lite ledsen över att det känns som om vinden bär med sig regn, vi blev lovade möjlighet till havsbad imorgon vilket fick västkusthjärtat att slå fortare.

Nulla caena sine caseum

Efter ett par timmar på det visserligen mycket fina men också ganska ombyggnadsstökiga Villa Giulia satt jag och förberedde mig inför morgondagens föreläsning fram till åtta då jag och Sascha lagade mat (sparris, ost, färsk pasta, basilika, vin, mera ost...). Nu ska jag gå och lägga mig tidigt så jag orkar upp och powerwalka imorgon.

Är just nu mycket nöjd med mitt snitsiga passerkort som gör att jag kan gå gratis och ohämmat på museum, att kunna sitta i fönsterkarmen och känna hur det är lika varmt inne som ute och givetvis med det här.

God, if this ain't love!

Gimme gimme pretty plz.

Up and about

När jag vaknade imorse tackade jag mentalt lundatiden för att den lärt mig att kunna vara i form till morgonföreläsning trots trötthet. Vi hade introduktion till etruskerna i ett par timmar och har nu inläsningstid och jag ska förbereda min redovisning som jag ska hålla nästa vecka då vi är i fält. I eftermiddag ska vi gå tvärs över gatan till Villa Giulia och spana på en hel del etruskiskt irl. Känner mig stimulerad och glad.

P.S Till dig som har googlat dig hit på Per Hagman, när kommer du tillbaka till mig?, jag kan tyvärr inte hjälpa dig. Inte heller du som har hittat hit på var får man gratis shots? Sorry.

Fullt upp

Jag hinner knappt sitta framför en dator these days? Igår hade vi först morgonföreläsning om topografi för att sedan ägna oss åt det i praktiken i form av en stadsvandring; S. Lorenzo, Porta Maggiore, S. Croce, Lateranen, Forum, Campidoglio, Marsfältet, Ara Pacis, Via Flaminia e così via.

När vi nått vårt mål Piazza del Popolo började jag, Sascha och Simon prata om det där lunchsstället med den godaste pastan and you know the drill, vi gick givetvis tillbaka till Navona och eftersom de även har den godaste tiramisun var vi tvungna att äta den också. Ibland romantiserar jag över min egen tillvaro och tänker att mitt öde i Rom är att förlora mig i ruiner, men jag får det hela tiden svart på vitt; mitt öde i Rom är att promenera.

Väl tillbaka på Institutet hade vi eftermiddagsföreläsning om museologi och på kvällen var det fest. Då det ska byggas om här var det sista kvällen man kunde sitta på innergården vilket vi högtidlighöll med knytkalas och vin. Det var andra kvällen i rad som slutade med whiskey och cigaretter och jag har nu utvecklat en spännande och lite raspig röst.Dag: Simon pekar ut hållpunkter på den antika kartan medan vi har kaffepaus uppe på Capitolium. Notera gärna bakgrunden även om vi inte lyxlirar fullt så mycket som bilden antyder.

Kväll: Gårdsfontän och vin på kylning.

Dagens foto, Chiesa di San Silvestro

Innerst inne är vi alla katoliker

En promenad i parken

Inledde dagen med en tidig powerwalk vilket är tänkt att bli en ny vana. Känns mycket hurtigt och bra. Jag tänker som så att om man nu bor i samma hus som man studerar i sparar man tid om morgonen och om huset man bor i ligger precis bredvid en stor och fin park kan man ju lägga den tiden på en promenad. Dessutom är där så vackert om morgonen och när det blir ännu varmare kommer morgonen vara den enda tiden då det är drägligt att motionera.

När jag kommit tillbaka och bytt om var det dags för introduktionsmöte. Nu känner jag mig visserligen rätt hemma här, men det var trevligt ändå. Ikväll är det först föreläsning om huset och dess arkitektur och sedan välkomstbuffé. Dessförinnan hade jag tänkt att installera mig och Baby Ernst vid vår arbetsplats och börja inläsningen, denna veckan har vi tema Etrurien och jag har inte hållit på med etrusker på ...länge.

Söndagkväll

Har ikväll varit härligt utlandssvensk och sett på Skärgårdsdoktorn på SVT Europa för att sedan gå till en (ett?) enoteca med mycket trevliga Karin för en söndagskvällsdrink. La dolce vita osv. Nu ska jag lägga upp ett par kostymbyxor och sedan sova, imorgon börjar kursen!

Återseendet

Att komma tillbaka till Rom handlar mycket om att på ett nästan rituellt sätt återse saker. Tröttsamt ibland, men som den historiker jag är gillar jag det. Var uppe tidigt och hade tänkt att promenera till GS (Ica, typ) i Borgheseparken men eftersom jag ytterst sällan lyckas gå raka vägen från punkt A till punkt B i den här stan blev det givetvis inte så. Istället fortsatte jag längs med Via Veneto och plötsligt stod jag på Piazza Barberini och tänkte att jag kan lika gärna dricka mitt frukostkaffe här och handla på Spar längre ner på Via del Tritone vilket jag också gjorde innan jag gick tillbaka efter den nätta lilla morgonpromenaden. Noterade visserligen ett visst skavsår men insåg inte förens jag kom hem att jag blödde från hälarna.

Tog en paus för att ligga ute i trädgården och äta vindruvor och läsa. Inte för att strö salt i några svenska vintersår, men det är tjugo grader varmt här och strålande sol.

Sedan tog jag en ny promenad för att handla linsvätska, schampo och annat som jag flygvärdinneaktigt nog valde att inte ta med mig och på grund av dagens omständigheter köpte jag även plåster och solcreme. Kvinnan i farmacian blev så förtjust över min blekhet att hon inte bara hämtade skyddsfaktor 50+ utan även sin kollega för att förevisa La Chiara. Jag kände mig mycket spexig.

Hann även med att säga hej till Pantheon och jag vet inte för vilken gång förundras över hur mäktigt det är att stå mellan kolonnerna. Jag går inte alltid in i själva byggnaden utan stannar ibland utanför och tar in känslan av ett bevarat romerskt rum. Fortsatte förbi San Ignazio för att titta på takmålningarna och av en slump hämnade jag även i Chiesa di San Silvestro som jag aldrig för har sett stå öppen. Främsta behållningen var de inmurade inskrifterna likt de utanför Santa Maria in Trastevere. Älskar inskrifter.

Köpte med mig en panini som jag åt i parken medan jag läste ut Per Hagman. En bok om dygnet är jag uppe i nu, kanske borde jag hejda den bokslukarperiod jag känner är på ingång. Eller så hejdas den av sig själv när kursen börjar imorgon.

Buongiorno il bloggo!

Beslöt mig igår för att ta en taxi från Termini istället för att ta metron då min kropp hotade med att ge mig väskarm om jag försökte dra mitt råtunga bagage från Piazza del Popolo till Institutet. Så jag gjorde så och fick därmed den romerska känslan med en gång; rökning i bil, livsfarlig körning och grov förolämpning av medtrafikanter (varav jag förstod nästan samtliga - på grund av tidigare utgrävningsjobb är mina italienska specialiteter arkeologiska termer och svordomar). Jag var dessutom tvungen att guida chauffören på min högst ouppvärmda italienska i ett Rom jag visserligen hittar rätt bra men där jag aldrig själv har kört. Men jag kom lyckligen fram, packade upp och somnade sedan. Nu är det morgon och strålande sol men jag har ingen frukost hemma utan måste gå iväg till en bar och dricka kaffe. Åh nej vad jobbigt.

Att komma hem

Är nu framme i Rom efter en smidig flygresa. Satt bredvid en uppenbart mycket flygrädd man, det kan inte vara lätt att vara medelålders snubbe och inte få visa känslor. Själv var jag som vanligt som ett barn på julafton när vi lyfte för att sedan sova halva tiden och läsa andra. Skulle egentligen bara tagit med mig tio pocketböcker och inte elva (fyra reselexica undantagna) men precis innan jag åkte kände jag ett behov av att läsa om Per Hagmans Att komma hem ska vara en schlager. Jag är annars kluven till Hagman, men, förutom att vara utelämnande, lyckas han i sin mest självbiografiska bok även vara riktigt rolig. Dock undrar jag hur nästa bok blir för efter den här kan han knappast gå tillbaka till att enbart skriva om poserande tonåringar och knark igen.

Om en halvtimme åker jag

Gick upp sex imorse och nu är allt packat, tack Gud. Har arbetat enligt Melodifestivalprincipen, dvs vissa plagg går direkt till final och vissa får kvala via andra chansen. Min pappa brukar ibland gripas av ett faderligt pedagogiskt behov att lära mig saker som yttrar sig i att han ser på mig och säger jag har tänkt på en sak; kan du kakla / koka sylt / smörja en cykelkedja och sedan lär han mig det. En gång lärde han mig att packa effektivt - så rätt tänkt, så fel resultat. Jag är numera ytterst bra på att få plats med hysteriska mängder.

Har dock lyckats begränsa mig något, delvis beroende på att jag greps av dåligt konsumtionssamvete igår när jag insåg att jag har många plagg jag glömt att jag äger varav vissa till och med har prislappen kvar. Skamvrå! Sedan så vet jag ju också var som finns i Rom och vad jag brukar sakna. En sak som är livsnödvändig är svensk skönlitteratur (även om behovet kanske blir något mindre nu när jag faktiskt ska gå en svensk kurs och inte prata ett främmande språk om dagarna) och jag har därför med mig elva pocketböcker, vill jag läsa mer än så får jag faktiskt läsa facklitteratur innan jag somnar.

Det känns just nu inte jättespeciellt att åka, det är Rom och det är jag och det är bra. Och tio veckor går fort. Det är exkursioner med kursen och med mig själv till Malta / Bologna / Milano och det är besök och woooops så är det sommar. Längtar efter att landa och känna lukten av Medelhav, men längtar i ärlighetens namn just nu även efter att få sätta mig på planet och sova.

Och att titta på regnet utanför medan man packar ner sin bikini känns ganska bra. Det och att få mail från Italien om att man är saknad och efterlängtad.

Pensionär

Avbockandet har fortsatt även idag med paus för lunch och uppdatering med Linda och Sofia, The Senior Staff har ju inte setts på ett tag nu, och muffinshäng i soffa med Sara, Marie och Maria. Men annars har dagen mest ägnats åt uppstyrning. Kan konstatera att det var mycket klokt att stanna hemma ikväll. Jag har börjat packa (läs lagt väldigt många saker i min soffa) men tänker sova nu och gå upp tidigt imorgon istället. For the love of God, klockan är faktiskt elva.

Bilder från igår

Emschen und Ich

Jonas lyssnar på en av
Triumviratets favoritlåtar

Lina och jag

Ny frisyr - samma pose

Demain il y a un autre jour

Jag kom visst hem halv tre i natt? Parallellade öl med Lina och hennes vänner och Triumviratet och det var mycket trevligt. Men plötsligt tänkte de andra att imorgon är en annan dag medan Triumviratet satt kvar och jag minns att jag tänkte att det här är sista gången på tio veckor jag kan dricka ale.

Idag ska jag fortsätta bocka av på listan och även fast jag arbetar efter principen ju mer jag gör desto mer hinner jag har jag insett att jag inte kan gå ut ikväll, hur trevligt det än hade varit och trots att lite tid har frigjorts då Tom tråkigt nog blivit sjuk och inte kan komma hit. Men när jag börjar förhandla med mig själv om att få gå ut mot att jag går upp fem imorgon och hetspackar, då är det läge att sätta ner foten.

Checklista torsdag

Inledde morgonen med frulle tillsammans med Emma och Johanna och gick sedan hårt ut på stan; smink (nödvändigt, jag är cirka fem nyanser ljusare än det ljusaste italienska pudret), böcker, block, pärm, mapp (allt färgmatchat i ljusblått, mycket nöjd, och dessutom nödvändigt då italienska pärmar inte har samma avstånd mellan hålen som svenska), byta klänning, köpa tråksaker som leggings och tights, oskynnesshopping som blus och pennkjol, äta lunch med Marie, it's always nice with spring rolls and rice, sedan fortsätta bocka av på listan: solglasögon (de gamla gick sönder i väskan), powerwalksoutfit för presentkortet på träningskläder (tack mamma!), Rosebud (fullständigt livsnödvändigt och jag skämtar inte), litet smidigt paraply, akvarellblock osv osv, fika med Åsa vilket är som balsam för själen, pyssla två kort och nu snart öl på lokal. Ska parallella mellan Linas hejdå-öl och triumviratets kvalitetstidsöl. Alright!

All good

Oj, jag lät väldigt dramatisk i förra inlägget? Så farligt är det verkligen inte, mötet gick bra och att prata och pyssla med Karin var härligt. Har nu ljusblå färg på fingrarna och grus i ögonen, klockan är över elva och pensionären i mig vill sova.

Begåvningsångesten

En annan anledning till att jag ser framemot Romkursen är att jag för tillfället känner mig slightly dum i huvudet vilket jag tror beror på understimulans. Alla mina smarta tankar tar längre tid att tänka. Om en knapp timme tex ska jag samtala om en viktig sak och innan jag kunde skriva ner stödord var jag tvungen att ägna mig åt att ha begåvningsångest i tjugo minuter under vilka jag omöjligtvis kunde förstå hur det här ska gå vägen och intensivt önskade att jag hade valt att ägna mig åt någonting annat och aldrig mer behövde betvivla min glänsande kompetens och allmänna fantastiskhet. Men nu känns det lite bättre igen och jag blir glad när jag tänker att jag snart kommer påtvingas allehanda uppgifter.

Som sagt: nu möte och sedan pysseldate med Karin. Tror det kan vara välbehövligt.

Om vad jag egentligen gör

Även om statistiken säger något helt annat så tror jag fortfarande att jag bloggar för mina tio närmsta vänner vilket får till följd att jag inte alltid förklarar allt i detalj. Men när nu frågorna om vad jag egentligen gör och vad jag egentligen ska göra i Rom börjar komma tänker jag att det är på sin plats med en förklaring.

I Rom ska jag gå en kurs i tio veckor som vänder sig till masterstudenter i antikhistoria, mitt huvudämne. Den handlar främst om kulturlandskapet kring Rom och Etrurien, om den antika staden och dess utveckling och om kulturarv och utställningsideologi i det moderna Rom. Varken grävande eller uppsatsskrivande alltså utan bara kursläsning. Vilket jag ser framemot, det har varit mycket frihet under ansvar på sistone, så oerhört mycket upp till mig att det ska bli skönt att få uppgifter att lösa, ett schema lagt av någonannan och kursare att diskutera med. Sedan ser jag naturligtvis framemot att komma tillbaka till Rom med allt vad det innebär.

Jag åker på lördag och en del ska styras upp innan dess. Jag försöker hantera det genom att skriva listor och träffa så många som möjligt av de jag kommer sakna.

Högtidlighållandet

Högtidlighöll ikväll våffeldagen tillsammans med Petter och Johannes och vi åt våfflor som om det inte fanns en morgondag, bara en våffeldag som Petter sa. Sedan såg vi på Elizabeth och halvsov av mättnad i soffan och nu ska jag sova fullt ut. Sweet dreams.

Den tunna linjen

När jag ändå var på Nova, vilket jag ganska sällan är, fortsatte jag med lite shopping. Det var lugnt och skönt, bara jag och lattemammorna var ute. Det är en hel del som måste köpas inför Romvistelsen och en hel del som Romvistelsen får mig att vilja köpa och en ganska hårfin linje däremellan. Typ hårinpackaning och vitamintillskott tillhör första kategorin medan blå klänning och kostymbyxor är mer tveksamt.

Om mitt hår

Idag har jag varit och klippt mig hos fantastiska Emma på Skult, The Senior Staff's hovfrisör. Är lite picky med mitt hår och är därför mycket nöjd med att ha hittat en frisör som förstår att utgå från det faktum att jag inte pallar göra speciellt mycket med det till vardags mer än att borsta samtidigt som jag vill att det ska hända lite mer än långt och rakt.

Det är lustigt det där med hår, hur mycket av ens (min?) identitet som sitter i det. Under en lång tid färgade jag det mer hysteriskt rött än vad det redan är, men jag har aldrig haft någon annan färg förutom vid två tillfällen. Första gången var när jag gjorde ljusa slingor men tröttnade efter två dagar och färgade över dem och andra gången var när jag råkade färga det brunt istället för mörkrött. Vid det första tillfället blev en slinga för bred och jag som tyvärr inte alltid tänker mig för klippte resolut av den. Följd: jag hade länge en uppåtstående tofs mitt i benan vilket fick mig att se ut som Solstickepojken med utväxt. Det var även då ett gammalt span sa till Emma Lovisa är jättesöt, men hon håller väl inte på att tappa håret? Charming. Andra gången märkte ingen mer än jag att jag hade blivit mörkhårig vilket fick mig att tro att det var så fult att ingen av mina vänner vågade säga något. Jag började gå på yoga i mitt bruna svall och yogainstruktören förklarade pedagogiskt på kulturskånska hur man efter passet uppleva hur känslor frigjordes vilket jag gjorde. Jag blev råarg över min hårfärg.

Men sedan ett par år tillbaka har jag slutat färga det och kör på nuvarande min look som bäst beskrivs som en blandning mellan Elisabeth Höglund, Kristina Lugn och Lejonkungens pappa. Funderar på att som socialt experiment antingen färga det kort och svart eller råttfärgat och börja bära tofs för att se vad som händer när jag inte längre är den där rödhåriga tjejen.

Synestesi och förvirring

Är tillbaka i Lund och har skamvråpinsamt nog missat det skånska påskeventet äggrullning hos Sofia eftersom jag var fullständigt övertygad om att det var imorgon. Har till och med bokat klipptid i anslutning till det då det är nära till Sofia från min frisör. Jag åkte tåg och lyssnade på Laibach när Sofia ringde och försynt undrade var jag var. Själv kände jag mig först mycket förvirrad då jag tänkt ungefär så här: annandagen = dag två i veckan, två = gul, tisdag = gul, ergo annandagen är på tisdag. Synestesi gone bad, heja mig själv! Hoppas dock hinna träffa Sofia och Linda i veckan. Nu däremot ska jag ge mig ut i den härliga snöblandade regnstormen för att fika med carissima Ellen.

Blicken framåt

Okej, vi åkte ut i semin mot Färjestad igen, får flashbacks från alla de gånger de har hänt förut. Försöker intala mig själv att varje år inte kan vara ett guldår, men det är tur att jag som frölundait aldrig hatar utan bara älskar för annars hade det här inlägget lätt innehållit h-ordet.

Men istället fokuserar vi framåt; är mycket nöjd med en ny organisation ala NHL med en General manager, med att Janne Karlsson kommer tillbaka som assisterande tränare och framförallt med värvningen av Ulf Dahlen som ny coach, så skönt att de plockar en tränare utifrån istället för att återanvända samma gamla coacher och äta smulorna från de andra lagens bord. Jag lovar, 2009 blir ett guldår.

Påskfir

Har haft en fröjdefull påsk. Hann med bussen till Öckerö där jag möttes av Suss, Lars och Vera och följde med dem på middag hos några av deras vänner varav en också visade sig vara frölundait så jag kunde följa matchen utan att vara oartig. Inte för att den skulle visa sig vara särskilt festlig, men ändå.

Igår väcktes jag av Vera som överlämnade ett stort påskägg och sedan ägnade Suss och jag oss åt det vanliga kusinhänget; promenader, pannkakor och retsamhet innan moster, morbror, Johan, Lena, Conrad och hundarna anlände för påskmiddag. Kom hem igår kväll lagom till Hockeyhjärtan (dokumentär om varför Ö-vik har lyckats producera så många NHL-stjärnor) som visade sig vara ett bra sätt att bearbeta förlusten på. Så himla fint och så himla mycket därför jag älskar hockey.

Glad påsk!

Vaknade tidigt imorse, åt långfrukost och åkte sedan ner till stan och lämnade in min väska för lagning samt köpte skor (tack pappa!), påskägg till lillkusin och födelsedagspresent till storkusin.

Nu funtar jag på hur jag ska hinna hämta väskan innan bussen till Öckerö går men framförallt på hur jag ska lyckas kombinera påskmiddag med, förlåt Jesus, släkt och traditioner, det viktigaste; kvällens match.

Hursomhelst; Glad Påsk!

Oförståelse

Bildgooglade kycklingar till det här inlägget och minst varannan bild föreställde ett dött och tillagat djur och nu känner jag mig bara ledsen. Förstår inte hur man kan äta kött Hur tänker man? Tänker man?

Men om ni nu ska äta ägg så läs åtminstone det här och se till att köpa så djur- och miljövänligt som möjligt.

Good Friday

I förmiddags satt jag hemma vid köksbordet och skrev en ansökan och sedan gick jag och hälsade på farmor. Efter det fortsatte jag till vår granne, en minst lika gullig tant som brukar skicka mig paket, och överlämnade påskpresenter och blev gödd med kakor i utbyte. När jag blir gammal vill jag blir en härlig och öppensinnad tant som bakar massor och bara fikar med andra. Älskar tanter och djur, de är så de nya barn och män. Ikväll har jag legat i soffan hemma hos moster, morbror & hundarna och tittat på en dokumentär om Nattvarden och pratat. Mest pratat faktiskt, men så är vi ju också släkt.

In der egg

I min hedniska familj får man sitt påskägg på långfredagen, levererat av tranan i ens för ändamålet utställda skor, och inte på påskafton. I år är mina föräldrar inte hemma över påsk utan befinner sig i Frankrike så jag blir istället bortskämd av mina släktingar. När jag pratade med mamma innan de åkte sa hon att allt jag behövde skulle finnas hemma och jag tänkte typ inhandlad mjölk och nystädat rum men mina fantastiska föräldrar anser även att jag behöver följande:

Påskpynt overload, det står seriöst påskliljor i samtliga fönster
Påskägg med godis
Påskprestenter; bedårande klänning från mamma och den fullständigt underbara boken Menschen miteinander - ein Brevier des taktvollen und guten Benehmens som pappa beställt från ett tyskt antikvariat eftersom han tänkte att jag ju älskar Ribbing och därmed skulle tycka det vore ballt att ha en bok av en av hennes föregångare.
Samt badbomber och pengar till skor.*

* Från pappa med orden: mamma sa att du behövde ett par nya skor nu när du åker till Rom.

Nere men uppe på fem

Tåget från Lund till Göteborg var spexigt nog sjuttiofem minuter sent från Malmö men som tur var träffade jag Marianne och hennes korridorare på perrongen och hade några att prata med innan ett uråldrigt tåg rullade in som inte direkt körde in tid utan tvärt om såg till att vi blev ännu senare. Men jag hade inte bråttom någonstans så det var lugnt, köpte Supersushi innan jag tog vagnen hem.

Har ikväll badat och lyssnat på Sportradion whilst. När de spelade Känn ingen sorg för mig Göteborg i pausen älskade jag P4-producenten innerligt. Jeeez alltså vilken spännande match, även fast jag låg nedsänkt i ett lavendelbad kände jag mig inte det minsta avslappnad. Men förutom puckot i publiken som kastade in saker på isen så att den var tvungen att spolas om och turbulensen vid slutsignalen så var det en helt fantastisk match och framförallt en helt fantastisk vändning.

Har även sett Håkan på Doreen. Håkan pratade om sin pojkmidja och Doreen tindrade med ögonen och klappade honom mentalt på huvudet som vore han en ung tjej med mer bröst än röst. Även om jag verkligen uppskattar honom som artist förstår jag inte varför stora delar av Mediasverige gullar så intensivt med honom. Vad hände med att ta på allvar?

On the go

Nu har jag tvättat, packat och fixat och om en liten stund åker jag till Sveriges framsida för påskfir. Bisou!

Gimme more

Åh vad jag fortfarande älskar när Britney väser it's Britney bitch. Annars relaterar jag just nu mest till medelålders gayartister. Eller vad som helst som inte tillhör genren heterosnubbe med gitarr.

Vänskap

Och man vet att det är riktig vänskap när man får sms som beklagar förlusten mot Färjestad från någon som är totalt ointresserad av hockey, men som ändå sätter sig in i SM-slutspelet för ens skull och dessutom köper en uppmuntringspresent. <3 Stora ek!

It has always been you

Åh Gud vad roligt det var med livehockey! Malmö bjöd verkligen till; gratis röda tröjor och flaggor vid varje stol, troligen pysslade av ofrivilligt pojklag (de var sydda med silvertejp). Isstadion var nästan fullsatt och det kändes som om Malmöspelarna fick en kick av det för de rivstartade och tog ledningen med 2-0 efter första. Det var en svängig match och lagen bytte hela tiden chanser med varandra. Malmö vann, mycket på grund av att Belfour svajade i Leksands kasse. Belfour ja, sedan alla NHL-derbyn mot Colorado har jag lite, vi kan väl säga svårt, för honom, men det kändes trots det inte helt värdigt se honom göra bort sig i en kvalmatch mot Malmö. En eloge dock till Leksands fans som sjöng oavbrutet i tre perioder.

Jag var ju som sagt lite kluven till vilket lag jag skulle hålla på och det slutade med Malmö. Hjärtat sa Leksand, men hjärnan tänkte på möjligheten att se Frölunda på en arena nära mig. Jag kunde inte förmå mig att sätta på mig den röda tröjan, dock viftade jag med flaggan. Det kändes som otrohet, men Frölunda, jag vill att du ska veta att jag gjorde det för din skull. Everything I'll ever do, I'll do for you.

Avslutningsvis; vilket kvalserie det är! Leksand vs. Mora, Rögle vs. Malmö... Om jag får välja vinner Frölunda SM-guld och Leksand och Malmö går upp.

Den enda sanna kärleken

Snart ska jag, Emma, Emmas pappa och Anders gå på kvalhockey då Malmö möter Leksand. Spontant ligger min sympatier lätt hos Leksand, men samtidigt vill jag att Malmö ska gå upp så att jag kan se Frölunda spela på närmre håll än Scandinavium och kunna läsa mer om elitserien till frukost (Sydsvenskan och hockey är inte så tighta om vi säger så). Hursomhelst ska det bli härligt att se en match live och avkopplande att det inte är på liv eller död som vissa andra matchserier för tillfället är. Seriöst, vi har varit så nära två gånger i Karlstad nu och förtjänar faktiskt minst en vinst. Men nej nej. Senario: vi vinner nästa hemmamatch och serien avgörs på bortaplan och jag dör i periodpausen. Kul. Börjar återigen (detta händer regelbundet i slutspels- VM- och OS-sammanhang) att ifrågasätta varför män i outfits och en liten puck kan få mig så emotionellt engagerad, de har ju liksom inget med mitt liv att göra. Men som Jonas en gång sa, det finns tre sanna känslor; kärlek, hat och hockey.

I believe in days ahead

Åt imorse scones hemma hos Emma och hade CV-genomgång med henne och Gustav då vi har läst varandras meritförteckningar. Som ni märker är den allmäna trenden i bekantsskapskretsen att ta tag i framtiden. Jag har sedan igår utarbetat en Plan som jag är mycket nöjd med, men som alltid bygger den på att jag får som jag vill. Kanske borde jag tänka lite mindre it's my way or the highway och lite mer verklighetsanpassat, men å andra sidan är det mitt liv och jag som ska leva med mina val så jag kör.

Your degree shipped by Fed-Ex

Känner just nu mycket för att svara på följande spam:

Get the prestige that you deserve today!

Call to register and receive your qualifications within days!

Bachelors, masters, MBA, and doctorate (PhD) diplomas available in the field of your choice - that's right, you can become a Doctor and receive all the benefits and admiration that comes with it!

Look at you loving me

Den som vill får gärna ge mig den här i utbyte mot evig kärlek.

Man kan göra fyra mål på fyra minuter

Lyssnar på hockey och känner mig stressad över att Frölunda måste vinna en match på bortaplan (gärna denna tack och inte den sista och avgörande för då kommer jag antagligen dö innan den är färdigspelad). Rent allmänt sammanfattar hockeyn mitt allmänna känslotillstånd just nu; lite stressad och stissig men ändå full av tillförsikt och kärlek till den slitna klyschan lugn, det ordnar sig.

You call me bitch like its a bad thing

Hittade dessa befriande onsygga änglar på Historiska Museet.

Läget just nu

Eldsflamma på bröstet, försök till is i magen, promenad för att driva ut endorfiner.

Curriculum

Nu har jag CV-coachats vilket gick överraskande smärtfritt. Mitt CV är ganska (fem sidor) långt och jag har tyckt det varit svårt att strukturera upp det, hitta bra rubriker och så vidare. Tänkte att det kunde vara skönt om ett utomstående proffs läste igenom det och kom med kommentarer och synpunkter på om man egentligen förstår vad jag har gjort, de fem sidorna tillåter liksom inte några förklaringar av vad de olika kurserna, uppdragen, utgrävningarna et cetera innebär. Eller om man somnar halvvägs. Jag var beredd på att bli uppmanad att gå hem och arbeta om men istället fick jag bara positiv kritik. Förutom ett stavfel, ett missat årtal och en viss kronologisk oordning så fick jag efter ett inledande ja, du har ju gjort väldigt mycket bara beröm.

För att försvara mina fem sidor så är mitt CV skrivet för inomakademiskt och ofta stipendierelaterat bruk, vill jag vända mig till andra aktörer måste jag arbeta om det. Vilket får mig att känna att jag nog aldrig ska göra det. Dessutom har mina år i Lärarförslagsnämnden skadat mig; jag är van att läsa professorers meritförteckningar och de tycks vara helt chill med att dra iväg en tio sidor eller så. Har lite i smyg försökt se om jag kan använda samma rubriker som de vilket jag tycks kunna även om jag inte fyller upp dem lika väl.

Anyhoo, nu ska jag ut i snön. Förstår inte varför alla klagar, det är la härligt med snö?

Cos my mormor taught me better than that

Godmorgon bloggen!

En av många smarta saker min mormor lärde mig var vikten av att skicka kort. I vår släkt har vi en lång och intensiv tradition av att alltid skicka kort så fort vi reser någonstans (vilket de flesta av oss rätt ofta gör), jag är ganska säker på att jag till och med skickade kort de första gångerna jag åkte från Lund till Malmö. Samma tradition har jag med några av mina vänner, exempelvis skickas de fantastiska MCA-korten regelbundet. Därav att jag, som eventuellt den enda under sjuttio i Sverige, även skickar påskkort. Eftersom jag är lite sent ute i år gick jag idag upp tidigt och vid sjutiden imorse var jag i full gång med att klippa och klistra och hoppas att korten ska komma fram i tid.

Men nu är klockan nio och jag ska på CV-coachning, ciao!

Fångad av en snöstorm

Vaknade imorse till solsken men solen blev till snöstorm och jag ägnade förmiddagen åt allmänt uppstyrande innan jag trotsade stormen för att träffa Gunnel och bli bjuden på blåbärspaj. Kom hem med Elisabeth Höglundfrisyr och ett så utrunnet pandasmink att man skulle kunna tro att jag fortfarande dyrkade Broder Daniel.

Har ägnat kvällen åt att lyssna på Sportextra och försöka undertrycka känslan av att Färjestad faktiskt inte borde få lov att spela i Elitserien. Tittar just nu på Hockeykväll trots att jag inte vill se Frölunda förlora av samma skäl som man aldrig lämnar Scandinavium hur många mål vi än ligger under med. Kärleken osv.

Hemma igen

Igår åt de allra mest hängivna latinfestivalarna brunch och sedan träffade jag Erika för kaffe och uppdateringar och sedan Elin (tack igen för att du kom och lyssnade på mig rara!) innan det var dags att åka tillbaka söderut. Sov större delen av tågresan och slösurfade resten, besviken över att SVT Play inte visade Skärgårdsdoktorn utan istället något post Melodifestivaltrams. Nu är jag hemma igen. Det är snöstorm.