Oj, jag höll på att glömma! Idag har jag faktiskt bloggat i två år. Det började egentligen sommaren 2006 när jag grävde uppe i Sabinerbergen och hade tillgång till internet en timme varje lördag när vi åkte in till Rom och således veckomailade mina vänner gemensamt. De mailen började sedan efterlysas när jag tillbringade följande vår i Rom och jag beslöt mig då för att börja blogga istället (insåg just att jag var i Rom även samma tidpunkt förra året, man kan ana en trend här) för att var och en skulle kunna välja när och om de ville ta del av mitt liv. Och så har det fortsatt.
Jag tycker om formatet; att skriva ner tankar i den ordning som de kommer utan de krav som följer på andra typer av texter. Därför skriver jag aldrig längre inlägg om exempelvis antiken eller annat relaterat till den då jag lägger den tiden på min avhandling och tidigare mina studier, bloggen är istället utlopp för en annan typ av textuell kreativitet. Därav benämningen dagbok då det handlar om vad jag gör om dagarna, om det triviala. Jag tror ju som sagt fortfarande att jag skriver för mina tio närmsta vänner och förklarar därmed inte allt. Andra saker skriver jag inte om alls då det vore att utelämna mig själv eller andra människor på ett sätt jag inte skulle vilja.
Men jag vill att ni ska veta att jag tycker det är fint att ni läser.
Jag tycker om formatet; att skriva ner tankar i den ordning som de kommer utan de krav som följer på andra typer av texter. Därför skriver jag aldrig längre inlägg om exempelvis antiken eller annat relaterat till den då jag lägger den tiden på min avhandling och tidigare mina studier, bloggen är istället utlopp för en annan typ av textuell kreativitet. Därav benämningen dagbok då det handlar om vad jag gör om dagarna, om det triviala. Jag tror ju som sagt fortfarande att jag skriver för mina tio närmsta vänner och förklarar därmed inte allt. Andra saker skriver jag inte om alls då det vore att utelämna mig själv eller andra människor på ett sätt jag inte skulle vilja.
Men jag vill att ni ska veta att jag tycker det är fint att ni läser.
2 kommentarer:
Det är fint att du skriver! :)
Vaktlpower! (ehh jag är lite överdoserad på botaniska trädgården o blomsterfascination nu, det känns bra, måttlighet känns so last millenium!)
Tack, och du har helt rätt; less IS a bore!
Skicka en kommentar