Igår kväll valdes jag i min romerska frånvaro till ledamot av Universitetsstyrelsen. Det känns väldigt, väldigt roligt men ger också en viss prestationsångest - det är en nivå ovan den jag är van vid. Men det är det där med att framgång handlar om att inte inse sina begränsningar som Martin alltid brukar säga. Just att få arbeta med universitetet centralt känns som det roligaste, att få en överblick över det allomfattande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Heja! Här finns inga begränsningar att inse. Punkt. Du kommer säkert att trivas som fisken i vattnet och bli frustrerad många gånger också. Och att bli vald in absentia är rock n roll. :) Tur att din Cato m fl inte var på hugget. ;)
Tack, det är ungefär så jag tänker också! Var lite nervös över att inte kunna vara närvarande under tinget, men hade som tur var de som talade för mig.
ja, för det finns ju ingenting ovanför universitetet...
kärlek/
Grattis! SÅ BRA, äntligen!
Det är bara att gratulera! Det var ett fint valting, fem och en halv underbara timmar.
PK: det är en översättning av universitet från latin. lite bildning!!
Martin: tack för pepp, både nu och tidgare
Gustav: vill ha ännu mer heltäckande rapport sen!
Heja heja heja!
Skicka en kommentar