L'uomo, le imprese, il mito

Idag har jag, Karin, Patrik & Johan varit på Caesarutställningen i Chiostro del Bramante och om ni har vägarna förbi Rom under våren (utställningen är blott tillfällig) så rekommenderar jag verkligen ett besök. Ungefär halva utställningen var ägnad Caesar själv och hans samtid med betoning på Roms nobilitet (ett och annat vardagsföremål från hans soldater hade inte skadat) och andra halvan åt hans legend med senare tiders målningar, skulpturer och filmer och det var framförallt den delen av utställningen som gjorde att den lyfte, även om vissa av de antika föremålen var spännande att äntligen få se i verkligheten (som ett av mina favoritlaraltare och en byst av Gaius Octavius, Augustus biologiske far). Även hans samtida som Brutus, Cleopatra och Cato gavs stort utrymme.

Caesar har alltid fascinerat mig ändlöst, egentligen i högre grad än Augustus. Om man med historikerns förmån tillåts betrakta Augustus' politik i efterhand så förefaller den så genomtänkt medan Caesars är svårare att få grepp om; vad var det egentligen han ville uppnå med sina handlingar? Naturligtvis är Augustus också enklare att få grepp om då han levde så länge som han gjorde medan hans adoptivfar dog då han som bäst blottade de politiska problem som Augustus sedan löste.

Och Ida, jag tänkte lite extra på dig.