Idag har jag varit på föreläsning med Eva Österberg som är oerhört inspirerande inte bara som historiker utan som humanist. Jag går nämligen en introduktionskurs för områdets doktorander (som jag dock har missat de tre första veckorna av då jag var i Rom) och idag diskuterade vi etik i kulturforskning och bland annat vilka etiska ställningstaganden man gör då man väljer avhandlingsämne. Visst kan jag i stor utsträckning motivera mitt val ur flera olika perspektiv; att fylla en outforskad lucka, att lyfta fram mindre synliga politiska mekanismer, att lyfta fram en kvinna, att skriva om ett aktuellt fenomen, att skriva om något som intresserar en bredare publik och så vidare, men det finns ju så många ämnen som är motiverade att skriva om och trots allt handlar det i slutändan om den här förälskelsekänslan, att det här helt enkelt är det roligaste ämnet och det som passar mig. Att jag idag tänker lite extra på det är för att jag om en dryg timme ska föreläsa på institutionens arbetsmarknadsdag om vägen till min doktorandtjänst.
Och det jag vill förmedla är att man naturligtvis måste förhålla sig till tidigare forskning och diskurser och vad som ligger i tiden, men till en viss gräns. Jag skrev helt enkelt den ansökan jag utifrån mina erfarenheter och intressen kunde skriva. Och att få arbeta utifrån de premisserna är kanske det lyxigaste av allt.
Och det jag vill förmedla är att man naturligtvis måste förhålla sig till tidigare forskning och diskurser och vad som ligger i tiden, men till en viss gräns. Jag skrev helt enkelt den ansökan jag utifrån mina erfarenheter och intressen kunde skriva. Och att få arbeta utifrån de premisserna är kanske det lyxigaste av allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar