Har haft en sjukt intensiv helg, därav denna tystnad. Ska försöka recapa lite. I torsdags åt jag alltså middag med Anna, Karin och Stefano på Ai Marmi i Trastevere (favorit) och i väntan på dem hittade jag även ruinerna av en romersk brandstation som jag visste skulle finnas i området men som jag aldrig letat efter. Man kunde inte se så mycket då det hela var inhägnat och överbyggt, men romerska ruiner är ju romerska ruiner så jag var glad.
I fredagsförmiddags hade jag ett mycket bra möte med Hans Bjur som är professor i arkitektur och bebyggelseantikvarie för att jag skulle få bolla några idéer om vad som händer när antikhistoria möter modern arkitekturteori. Space syntax. Sånt. Fick mycket pepp och input, tacksam.
Vid lunch åkte jag till San Lorenzo för att utforska området lite mer. Hittade bland annat en rolig vintagebutik, två ekologiska vinbarer och, då bussen körde en omväg, även favoritaffären Gay Odins romerska filial. Anledningen till omvägen var Bushs besök i stan (han har träffat Berlusconi och Påven, tänk er själva vilken mysig trekant) och detta ledde oss i torsdags in på ämnet kravaller vi minns. Sist Bush och jag var i samma stad var 2001 under Göteborgskravallerna. Jag var med och minns det hela klart då det skiljer sig så mycket från min göteborgsuppväxt i övrigt. Plötsligt var min stad avspärrad med containrar och jag kunde inte ta spårvagnen hem. I början var vi alla glada, första demon var lugn och fredlig men dagen efter spårade allting ut. Jag försvarar inte på något sätt de som kastade sten men jag vet hur provocerande det är att plötsligt vara omgiven av kravallpoliser av ingen orsak annat än att man har uttryckt sin åsikt, att plötsligt inte kunna lämna platsen då allt är avspärrat. Jag reagerade genom att springa, andra genom att stanna. På samma sätt var det inte den enskilde (och ofta oförberedde) polismannens fel att det gick som det gick, men att högsta ansvarige fick sitta kvar medan demonstranter dömdes gör mig fortfarande djupt upprörd. Det var en viktigt erfarenhet då jag insåg hur annorlunda jag blev behandlad som svensk och icke svartklädd, jämfört med andra som sökt skydd i samma köpscentrum som jag och Felizia men som blev bortförda. Och det var en viktig lärdom då jag insåg att jag, trots att jag var med, egentligen inte riktigt vet exakt vad som hände, något jag alltid tänker på när jag läser historiska skildringar av snabba händelseförlopp.
Oj, detta blev längre än tänkt, men jag har en princip om att inte radera vad jag bloggat så vi kör vidare. På kvällen återvände jag, Ellen och Sofia till San Lorenzo (min lunchtur gick egentligen ut på att se om man kunde ta sig dit trots avspärrningarna) och åt först pizza på Formula 1 (hej Ragnar!) och tog sedan en drinkrunda. Där finns så många schyssta barer och man vill ju gärna testa alla. Citerar Charlotte som citerar The Donnas, I´m on my second drink, but I've had a few before.
I fredagsförmiddags hade jag ett mycket bra möte med Hans Bjur som är professor i arkitektur och bebyggelseantikvarie för att jag skulle få bolla några idéer om vad som händer när antikhistoria möter modern arkitekturteori. Space syntax. Sånt. Fick mycket pepp och input, tacksam.
Vid lunch åkte jag till San Lorenzo för att utforska området lite mer. Hittade bland annat en rolig vintagebutik, två ekologiska vinbarer och, då bussen körde en omväg, även favoritaffären Gay Odins romerska filial. Anledningen till omvägen var Bushs besök i stan (han har träffat Berlusconi och Påven, tänk er själva vilken mysig trekant) och detta ledde oss i torsdags in på ämnet kravaller vi minns. Sist Bush och jag var i samma stad var 2001 under Göteborgskravallerna. Jag var med och minns det hela klart då det skiljer sig så mycket från min göteborgsuppväxt i övrigt. Plötsligt var min stad avspärrad med containrar och jag kunde inte ta spårvagnen hem. I början var vi alla glada, första demon var lugn och fredlig men dagen efter spårade allting ut. Jag försvarar inte på något sätt de som kastade sten men jag vet hur provocerande det är att plötsligt vara omgiven av kravallpoliser av ingen orsak annat än att man har uttryckt sin åsikt, att plötsligt inte kunna lämna platsen då allt är avspärrat. Jag reagerade genom att springa, andra genom att stanna. På samma sätt var det inte den enskilde (och ofta oförberedde) polismannens fel att det gick som det gick, men att högsta ansvarige fick sitta kvar medan demonstranter dömdes gör mig fortfarande djupt upprörd. Det var en viktigt erfarenhet då jag insåg hur annorlunda jag blev behandlad som svensk och icke svartklädd, jämfört med andra som sökt skydd i samma köpscentrum som jag och Felizia men som blev bortförda. Och det var en viktig lärdom då jag insåg att jag, trots att jag var med, egentligen inte riktigt vet exakt vad som hände, något jag alltid tänker på när jag läser historiska skildringar av snabba händelseförlopp.
Oj, detta blev längre än tänkt, men jag har en princip om att inte radera vad jag bloggat så vi kör vidare. På kvällen återvände jag, Ellen och Sofia till San Lorenzo (min lunchtur gick egentligen ut på att se om man kunde ta sig dit trots avspärrningarna) och åt först pizza på Formula 1 (hej Ragnar!) och tog sedan en drinkrunda. Där finns så många schyssta barer och man vill ju gärna testa alla. Citerar Charlotte som citerar The Donnas, I´m on my second drink, but I've had a few before.
4 kommentarer:
Ja vilken tur att du inte raderade, det är ju bra!
Tack, det glädjer mig!
Jag älskar även fortsättningen på den låten... I´m trying hard to think... And I think that I want you on the floor. Så jävla bra.
Ja, det är verkligen en fantastiskt bra låt!
Skicka en kommentar