Kom hem vid tre i lördags men gick ändå upp vid sju-halv åtta i söndags för att besöka Villa Borghese (då Sofia skulle hinna innan hemresa hade vi bokat en tidig tid) och se deras samlingar samt utställningen med Correggio. Att de hade ställt ut hans verk med deras antika inspiration som fond var givande, annars uppskattade jag mest Berninis skulpturer (skrev en gång en mycket pretantiöst gymnasieuppsats om hans verk kallad Snapshots i sten) och givetvis de antika, som alltid. Tänker att jag borde bli bättre på att se på konst, men jag blir mest frustrerad över att inte kunna läsa alla nivåer i verken och går istället tillbaka till min älskade antik.
Efter utställningen brunchade vi på Instiutet och vid fem påbörjades utgången som skulle vara över tolv timmar i och med att vi gick bort till Ponte Garibaldi för att se Sverige – Spanien. Därefter åt vi middag tillsammans med Stefanos vänner innan vi fortsatte till en fest på Spanska Akademin (där stämningen var hög efter resultatet och jag som mest tycker svenska landslaget gnäller offrar gärna ett seger för en schysst fest*). De hade verkligen styrt upp det bra; mycket folk, Bossanovaband och fri bar och jag, Anna och Ellen dansade tills fötterna blödde och vi tog en nattbuss som körde livsfarligt fort genom ett Rom som precis höll på att bli ljust och det var mycket kärlek i bröstet. Det var länge sedan jag var ute och dansade till gryningen och jag insåg att jag saknat det.
* Vill här poängtera att om det hade rört sig om säg hockey och säg en fest på Finska Akademin så hade jag inte resonerat likadant.
Efter utställningen brunchade vi på Instiutet och vid fem påbörjades utgången som skulle vara över tolv timmar i och med att vi gick bort till Ponte Garibaldi för att se Sverige – Spanien. Därefter åt vi middag tillsammans med Stefanos vänner innan vi fortsatte till en fest på Spanska Akademin (där stämningen var hög efter resultatet och jag som mest tycker svenska landslaget gnäller offrar gärna ett seger för en schysst fest*). De hade verkligen styrt upp det bra; mycket folk, Bossanovaband och fri bar och jag, Anna och Ellen dansade tills fötterna blödde och vi tog en nattbuss som körde livsfarligt fort genom ett Rom som precis höll på att bli ljust och det var mycket kärlek i bröstet. Det var länge sedan jag var ute och dansade till gryningen och jag insåg att jag saknat det.
* Vill här poängtera att om det hade rört sig om säg hockey och säg en fest på Finska Akademin så hade jag inte resonerat likadant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar