Som en glad hund

I söndags åkte jag, Anna och Ellen ut till havet och jag älskade som alltid Ostias slitna dekadens, solblekta pastellfärger och horisont. Som vanligt simmade få, jag kände mig som min mosters goldenretriver med ostyrig ljusröd päls som frustar glatt och rullar sig i vågorna. Identifierade mig även med pappan på stranden som försökte entusiasmera sina uttråkade barn att simma men som till sist gav upp och grävde ner sig själv i sanden medan hans familj solade.

På kvällen åt jag och Ellen middag och promenerade lite. Det har varit mycket fint att ha henne och Sofia här.