21 september 2008

Ne feceris ut rideam

Frågan om varför så många vill uttrycka sig på latin trots okunskap, varför man väljer att tatuera sig på ett språk man inte förstår och så vidare har dryftats hundratals gånger, även av mig. Visst är det glädjande att latinet engagerar så många, men ibland undrar man.

Har tidigare översatt ett tal åt en väns vän som skulle hålla det vid någon form av initiationsrit till ett illustert sällskap, vilket borde jag nog tiga om, och nu hörde han åter av sig. Denna gången behövde han hjälp med en balinbjudan till samma sällskap som delvis var författad på latin. Osmidigt kan man tycka, då få i sällskapet verkar förstå språket. Än mer pinsamt blev det när jag insåg att inte ens personen som författat inbjudan gjorde det då felaktigt citerade sentenser varvades med hembyggda översättning (vi kan väl börja med att säga att man inte använder arabiska siffror när man skriver latin).

Då jag var på mitt aggressivt folkbildande humör när jag översatte var jag tvungen att lägga in sakupplysningar i parantes för att åtminstone bringa någonslags klarhet i röran. Jag tycker verkligen att det är roligt att hjälpa vänner med klassiska spörsmål, men ibland får det mig att undra. För mig är det inte ett trollformelsspråk, för mig är det levande och det är så jag vill förmedla det, men ibland blir jag bara frustrerad.

Dagens tips.

2 kommentarer:

MEE sa...

Darling, ta betalt!
No, really, våra kunskaper är värdefulla, och vi ska inte sälja dem billigt. Jag gissar att arbetet med den korkade invitationen tog minst en timme, förklara att du ska ha 500 pix för denna.
Ta betalt, det är en solidaritetsfråga!

Lovisa sa...

Just i det här fallet var det en vänskapsgrej, men jag håller helt med dig i sak. Det finns ju uppenbarligen en marknad för latinsk konsultverksamhet.