Idag har jag varit på turridning med islandshäst. Jag var visserligen hästtjej som liten, men har inte ridit på väldigt länge och bad således om att få en lugn och snäll häst vilket jag fick i form av den äldre och distingerade valacken Forkur. Han var ungefär som en stor och trygg labrador som jag kunde överösa med kärlek och som snällt red fram över fält och bokskogar och när han, som den minsta hästen, inte riktigt hann med de andra i tölten galopperade vi på lite, inklusive en spontan avstickare till fältet bredvid vägen som de andra red på. Efter att ha lämnat honom helt sönderpussad i hagen med löfte om att snart komma tillbaka fortsatte vi vår österlenska odyssé hem till Camillas föräldrar som bor precis i närheten där vi åt mat och diskuterade lantliv. Som djurälskare med lätt romantiserade bild av livet på landet klarade jag inte riktigt av att höra om hur grisproduktion egentligen går till (vilket jag naturligtvis mycket väl vet, det är därför jag aldrig någonsin skulle äta det, men det gör mig lika ledsen varje gång) samt råkade under diskussionen om priser på åkermark utbrista men det är ju precis som Bondespelet fast på riktigt! Bra där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar