Att döda sina älsklingar

Har haft en lugn söndag. Tvättat. Korresponderat med E. Och med Netta, Özge & Parysa, de brudar som utgjorde det bästa arkeologiska, och vänskapliga, team någonsin, i Monteleone för två år sedan. Med jämna mellanrum bygger vi mailkedjor för att förhöra oss om vad vi gör. Och så har jag fått ett långt och oerhört roligt brev från mamma som i detalj går igenom helgens händelser med släkten. Åh, saknar dem! (Elin! Det innefattade även Björns invigning - saknar också er.)

Och just nu skriver jag klart det sista inför imorgon och dödar älsklingar på löpande band.