10 juli 2008

På landet, emo

Är tillbaka på landet och har precis yogat vid stranden. Vid vår lilla vik bor nämligen en yogainstruktör som kör två pass i veckan om somrarna, fantastiskt skönt.

Idag har jag hälsat på farmor som precis har flyttat till ett äldreboende, märkligt nog bara en våning ovanför mormors förra lägenhet vilket gjorde mig, som saknar mormor mycket mycket, ytterst emotionell och när jag väntade på hissen träffade jag en av de som arbetade hos henne och vi pratade länge. De är bland de mest fantastiska människor jag träffat, de kom på mormors begravning (hur ofta händer det inom vården?) och gav oss alla barn och barnbarn kort på henne så att vi skulle tänka på henne så som hon var och inte så som hon låg där i kistan. Otroligt fint och jag blev så rörd, mer än sorgsen, att jag smågrät lite när jag stod där vid hissen.

Men jag hade inte bara en fantastisk mormor utan har en fantastisk farmor som jag alltså hälsade på och fikade med. På väg hem, i min allmänna kärlek till omvärlden, pratade jag med bussföraren som körde sitt sista pass innan han skulle sluta för dagen och åka ut till havet och han lät mig välja musik i bussen. Ibland är allt så chill i Göteborg.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Apropå att personalen på ett äldreboende går på begravningen: Jag har också undrat hur vanligt det är. Det hände på min morfars begravning. De allra sötaste sköterskor/uskor var där, och satt vid mitt bord på lunchen efteråt. Blir fortfarande glad när jag tänker på det!

Lovisa sa...

De som kom på mormors begravning sa att de aldrig brukade göra det annars, men jag är så glad att de gjorde ett undantag!