Läser Mitteilungen der anthropologischen Gesellschaft in Wien.
Oh, the joy.
Oh, the joy.
Igår fällde vi ner bordet i taket på sjöboden och knökade in hela släkten för middag. Sedan gick jag hem och såg Alexander, mest för att det är en antik mastodontfilm, den är egentligen inte alls särskilt bra och cirka två timmar för lång (för att inte tala om Colin Farrells frisyr). Alexander är en av de mest fascinerande historiska personligheterna, men han tycks (just därför?) vara svår att skildra. Minns hur besviken jag blev när filmen kom, den hade ju lanserats som Oliver Stone's försök att skildra antik sexualitet men herregud så tamt. När Alexander gifter sig med Roxanne får man se hela akten men just som man tror att han och Hefaiston ska få till det får man se en ...kram? Fast såklart, Hefaiston har ju kajal och det vet vi ju alla vad det betyder.
Har ny frisyr, längderna därframme är i princip de samma men det solblekta och slitna därbak är uppklippt så allt liksom sluttar fram mot ansiktet. Har tänkt att klippa det så här ett tag nu och när min frisör höll med så bestämde jag mig för att köra. Det ser likadant ut framifrån men känns kortare i nacken, man kan nästan känna vinddraget när man cyklar snabbt. Kanske är det en försenad hyllning till mig själv i första ring när jag började spana på snygga syntare med samma stil. Om inte annat kommer det torka snabbare när jag simmar i sommar. Och växa in sig lagom till hösten.