18 oktober 2009

Nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig

Igår kväll stod Felicia på Masthuggstorget i blåsten och skrek välkommen hem när jag gick av vagnen och sedan gick vi till Andra lång och pratade bort kvällen. Idag har jag haft en lugn förmiddag hemma hos föräldrarna och legat i favoritfåtöljen och läst mer om romersk tideräkning innan jag fikade med Micke som också råkade vara här innan jag åkte ut till Öckerö för söndagsmiddag med Suss och Lars och försenat fyraårskalas för Vera. Har således ätit klubbor, sett på fåret Shaun och pussat på henne och Baby Hjördis, som nu är så stor att hon kan gå men jag tänker att det är min gudmorsrättighet att kalla henne baby så länge som jag vill.

Och jag vet att det är banalt, men när jag åker skärgårdsfärja eller över Älvsborgsbron in till stan och lyssnar på Håkan blir jag alltid vek i hjärtat.

Inga kommentarer: