Det allra sorgligaste jag vet är djur som inte mår bra. Nedfallna fågelungar som inte kan flyga. Sommarkattar. Hamstrar som inte längre är gulliga och ingen i familjen bryr sig om. Sälungar utan sälföräldrar. Strandade valar. Zoodjur i små burar. Strykrädda hundar. Överkörda skalbaggar som andra skalbaggar står i små ringar runtomkring. Flugor som får sina vingar avryckta. För att inte tala om det industriella plågandet: rödögda djurförsökskaniner. Plockade gäss. Slitna mjölkkor. Köttdjur.
Så när min kollegas mans föräldrars hund idag dog och hon grät och var ledsen förstod jag precis och började också gråta och tänkte på djur jag tycker som också är gamla. Och hur man förklarar det för små barn.
Som tur var har jag ett förstående seminarium som inte gjorde en sak av min förklaring till tårar i ögonvrån.
Sedan tänkte jag på hur man överhuvudtaget kan bo i ett land där man kan välja vad man vill äta och då välja att äta kött. Hur fullständigt sinnesjukt det är.
Så när min kollegas mans föräldrars hund idag dog och hon grät och var ledsen förstod jag precis och började också gråta och tänkte på djur jag tycker som också är gamla. Och hur man förklarar det för små barn.
Som tur var har jag ett förstående seminarium som inte gjorde en sak av min förklaring till tårar i ögonvrån.
Sedan tänkte jag på hur man överhuvudtaget kan bo i ett land där man kan välja vad man vill äta och då välja att äta kött. Hur fullständigt sinnesjukt det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar