Konserten igår var magnifik och Thåström sjöng Som eld som extranummer men när jag stod där i publiken och såg hur många som måste ha följt honom länge och haft hans låtar som soundtrack till sina liv tänkte jag gud vad länge sedan det var jag såg Håkan live. Kalla mig förutsättningsbar göteborgare med indiekomplex om du vill, men så är det. Så när vi gick hem de få metrarna i natten (har jag sagt att jag älskar att bo centralt? Jag älskar att bo centralt) var det Håkan jag nynnade på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar