Snart ska jag, Emma, Emmas pappa och Anders gå på kvalhockey då Malmö möter Leksand. Spontant ligger min sympatier lätt hos Leksand, men samtidigt vill jag att Malmö ska gå upp så att jag kan se Frölunda spela på närmre håll än Scandinavium och kunna läsa mer om elitserien till frukost (Sydsvenskan och hockey är inte så tighta om vi säger så). Hursomhelst ska det bli härligt att se en match live och avkopplande att det inte är på liv eller död som vissa andra matchserier för tillfället är. Seriöst, vi har varit så nära två gånger i Karlstad nu och förtjänar faktiskt minst en vinst. Men nej nej. Senario: vi vinner nästa hemmamatch och serien avgörs på bortaplan och jag dör i periodpausen. Kul. Börjar återigen (detta händer regelbundet i slutspels- VM- och OS-sammanhang) att ifrågasätta varför män i outfits och en liten puck kan få mig så emotionellt engagerad, de har ju liksom inget med mitt liv att göra. Men som Jonas en gång sa, det finns tre sanna känslor; kärlek, hat och hockey.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Darling!
Det finns bara ett lag att hålla på. Det är dax för dalauppror!
Puss från Idre och tack gode (förvisso ickeexisterande) gud för mobilt internet!
/Marie
Raring, har du med dig hela internet? :) Haha, jag vet vilket lag ditt hjärta slår för, och mitt också. Efter Frölunda. Puss!
Nej men alltså hockey har ju plötsligt blivit ointressant nu när MoDo åkt ut.
Även om jag sympatiserar med MoDo så är hockey hur intressant som helst så länge Frölunda spelar.
Skicka en kommentar