Begåvningsångesten

En annan anledning till att jag ser framemot Romkursen är att jag för tillfället känner mig slightly dum i huvudet vilket jag tror beror på understimulans. Alla mina smarta tankar tar längre tid att tänka. Om en knapp timme tex ska jag samtala om en viktig sak och innan jag kunde skriva ner stödord var jag tvungen att ägna mig åt att ha begåvningsångest i tjugo minuter under vilka jag omöjligtvis kunde förstå hur det här ska gå vägen och intensivt önskade att jag hade valt att ägna mig åt någonting annat och aldrig mer behövde betvivla min glänsande kompetens och allmänna fantastiskhet. Men nu känns det lite bättre igen och jag blir glad när jag tänker att jag snart kommer påtvingas allehanda uppgifter.

Som sagt: nu möte och sedan pysseldate med Karin. Tror det kan vara välbehövligt.