Om en halvtimme åker jag

Gick upp sex imorse och nu är allt packat, tack Gud. Har arbetat enligt Melodifestivalprincipen, dvs vissa plagg går direkt till final och vissa får kvala via andra chansen. Min pappa brukar ibland gripas av ett faderligt pedagogiskt behov att lära mig saker som yttrar sig i att han ser på mig och säger jag har tänkt på en sak; kan du kakla / koka sylt / smörja en cykelkedja och sedan lär han mig det. En gång lärde han mig att packa effektivt - så rätt tänkt, så fel resultat. Jag är numera ytterst bra på att få plats med hysteriska mängder.

Har dock lyckats begränsa mig något, delvis beroende på att jag greps av dåligt konsumtionssamvete igår när jag insåg att jag har många plagg jag glömt att jag äger varav vissa till och med har prislappen kvar. Skamvrå! Sedan så vet jag ju också var som finns i Rom och vad jag brukar sakna. En sak som är livsnödvändig är svensk skönlitteratur (även om behovet kanske blir något mindre nu när jag faktiskt ska gå en svensk kurs och inte prata ett främmande språk om dagarna) och jag har därför med mig elva pocketböcker, vill jag läsa mer än så får jag faktiskt läsa facklitteratur innan jag somnar.

Det känns just nu inte jättespeciellt att åka, det är Rom och det är jag och det är bra. Och tio veckor går fort. Det är exkursioner med kursen och med mig själv till Malta / Bologna / Milano och det är besök och woooops så är det sommar. Längtar efter att landa och känna lukten av Medelhav, men längtar i ärlighetens namn just nu även efter att få sätta mig på planet och sova.

Och att titta på regnet utanför medan man packar ner sin bikini känns ganska bra. Det och att få mail från Italien om att man är saknad och efterlängtad.