Kristina, en av min närmsta vänner, har i helgen flyttat till London. Jag som har väldigt lätt för att bli nostalgisk, gråtmild och allmänt emo vid avsked försöker att inte tänka att det är slutet på en era utan att vår vänskap kommer fortsätta att utvecklas precis som den har gjort hittills och att inget i grunden ändras för att carissima byter Lund mot London; en spontanfika mindre, ett Skypesamtal mer. It's just the beginning it's not the end. Och som en hyllning:
1 kommentar:
Löööööv ju! Klart det inte är slutet! Nu får vi bara mer glamorösa eller viruella umgänesmiljöer. Skype och Rom. MSN och London. Rtc.
En gråtmild Kristina.
Skicka en kommentar