Suckin too hard on my lollipop

Det finaste med att komma hem igen är alla återföreningar, strax ska jag hem till Sofia i Värpinge för att träffa henne och Linda (och sakna Kristina). Som vanligt är jag den bakfulla i The Senior Staff, även om jag mår betydligt bättre nu. Ska bli spännande att se om även den här kvällen slutar med att jag är tonårsfull i en soffa, ligger på mina vänner och bildgooglar Roberto Donadoni... Hann tyvärr inte träffa Jakob idag, det får bli när jag kommer tillbaka.

Pendlar för övrigt mellan att försöka bete mig åldersadekvat och bejaka mitt inre barn i godisaffären och nu pratar jag mer om mitt kärleksliv än alkoholkonsumtion.

Kärleken

Vill helst inte tänka på hur kopiöst mycket vin jag, Emma & Jonas drack igår, konstant från tre på eftermiddagen till ett på natten, via Folkets Park och Jonas chateau. Men det var himla fint att vara tillbaka hos Triumviratet igen och ägna sig åt självförhärligande varvat med bitterhet så där som bara vi kan.

Dagens prestation står Jonas för som skulle upp och arbeta tidigt imorse. Jonas mobil 06.02.38: Uppe. Fortfarande full. Så jobbar vi.

Förväntan

Åh, är just nu lite uppstimmad över att jag ska åka till Malmö och äntligen få träffa Triumviratet dvs Emma & Jonas dvs mina bästisar igen!

To fancy

För att plocka ytterligare pensionärspoäng hade jag igår en lugn kväll med Fyra bröllop och en begravning på i bakgrunden och kände att jag kunde relatera till scenen där Scarlett sitter under bordet och ska förklara det där med kärlek för en av brudnäbbarna. Älskade för övrigt Hugh Grants glasögon, skulle jag skaffa nya bågar skulle jag helt klart satsa på ett par nördiga.

Kvalitetstid

Mycket trevlig cocktail igår, hostad av beloved Åsa och Sandra som jag inte har sett på år och dar men återsåg med glädje. Idag har jag maratonfikat med Emma O och avhandlat de tre senaste månaderna, sjukt bra prat.

Nu ska jag se Allsångsreprisen med Håkan (att se repris 5 p, att se Allsång 5 p, summa: 10 pensionärspoäng av tio möjliga) och romantisera över min stundande Västkustresa.

Let it fall

Beslöt mig imorse för att inleda dagen med en promenad till stan, njöt till och med lite av att det duggade ute (efter all sol är den här svalkan fantastisk, tro mig) men sedan började det regna helt bisarrt mycket, jag stod under ett stort träd, under ett stort paraply, lyssnade på Lykke Li och insåg sakta hur genomvåt jag blev och vände så och gick hem. 

Gjorde ett nytt försök i eftermiddags, stod i kön på systemet en fredag och kände mig bara så svensk. Hemma igen ja. Ikväll ska jag på cocktail hos beloved Åsa, ser fram emot trevligt sällskap, drinkar och att få lufta min favorit LBD. Funtar även på blomster i håret.

Uppdatering

Har uppenbarligen internet i köket, spännande. Sitter och fixar lite med bloggen, boken jag behöver är borttappad på UB och jag blir som vanligt uttråkad av att inte ha någonting att göra. Att inte ha någonting att göra är klart överskattat.

***
18.37 Okej, jag har saker att göra. Men det känns ungefär så här:
Jag: Jag är ju hopplöst uttråkad. Är van att ha saker hela tiden. Och jag borde plugga, men det känns lite konstigt att börja med det halv sju, i ett ouppackat rum.

Kristina: Sant.

Jag: En halv dag, så länge är det kul att inte ha något att göra.

Kristina: Du kanske skulle... packa upp?

Darling

Har nu ätit lunch med Marie, den sista innan hon flyttar. Som tur var flyttar hon till Göteborg så vi kan fortsätta att ses ofta. 

Fortfarande inget internet, sitter på Athen tillsammans med utbytesstudenter och mailar lite. Vill ni mig något innan imorgon så är det säkrast att ringa eller sms:a.

Funderar för övrigt på att göra som Peter föreslog och skriva alla min terroristhot på latin, tror inte att FRA-människorna knäcker det. Och jag som trodde att jag skulle komma hem till ett välfungerande, demokratiskt, land. 

Hemma igen, med väskarm

Nu är jag hemma igen. Trots 10 hemskickade kilon checkade jag igår in ytterligare 49 (please kill me, kill me now) stycken innan jag boardade för hemfärd. 

Det var svalt när jag kom till Lund, sådär svalt på riktigt och inte bara mindre varmt som en italiensk kväll, det var så grönt överallt och jag insåg, efter att ha levt lite mer asketiskt, hur hysteriskt mycket saker jag har. Orkade inte packa upp, gick och handlade lite, råkade av gammal vana säga grazie när någon höll upp dörren och insåg att mitt internet inte funkade då jag har haft annat nätverk i Rom. Lade mig istället på min soffa, läste och kände mig ganska nöjd. Och glad för fina kort jag fått (Annchen - jag finner heller inga ord för frimärket, det är ganska så bisarrt) och den fantastiska presenten från Kristina som sovit några nätter hos mig när jag varit borta. 

Nu är jag utlokaliserad för att kunna maila IT-ansvarige (denna ironi) och ska snart äta lunch med darling Marie och få en uppdatering om allt som hänt sen sist. 

Arrivederci Roma

Nu åker jag snart. Önska mig och mina kollin lycka till så ses vi i Lund!

Utvärdering

Har precis skrivit en kursutvärdering och tänker återigen älta mitt favoritämne detta att humanister alltid tycker så förtvivlat synd om sig själva. Jag har alltså gått en kurs i Rom med minst åtta timmars lärarledd tid varje dag, rest runt i Italien, fått stipendium och bott gratis vilket är mer än vad jag misstänker att genomsnittsekonomen får lov att göra under sin utbildning. Visst är det inte alltid så här lyxigt, men ändå. Kontentan inför höstens terminsstart är alltså: bli antikhistoriker kids!

Principer

Jag är verkligen världens sämsta på att packa, mest för att jag alltid vill ha med mig allt. Principen inför hemresan var: skicka hem böcker (nu rymde den största kartongen bara 10 kg, men det lättade lite) och boka 40 kg bagage (kostar bara 6 euro om man flyger med Sterling, mycket bra). Tyvärr har jag bara med mig en stor och en halvstor väska vilka nu är fullpackade (de kan väl inte väga mer än 40 kg, kan de?) så om jag ska få med mig allt måste jag få lov att ha ett stort och, euhm leopardmönstrat, handbagage. Är trots allt ganska förvånad att jag inte hade mer saker, jag har ändå tillbringat tre månader här. Okej att jag eventuellt lite ångrar köp av stor ljusblå blomstergirland, men annars är det inte så överdrivet. Och att behöva bära runt på mycket handbagage gör ju att jag inte kommer orka flygplatsshoppa. Ibland är jag bara så genomtänkt.

Sista dagen

Idag är det sista dagen i Rom, imorgon åker jag hem. Gick imorse till posten, skickade iväg drygt 10 kg böcker och anteckningar och bondade med en mopsvalp som inte heller ville lämna det luftkonditionerade utrymmet (pugs and hugs - allt jag vill ha). Åkte sedan till Peterskyrkan för att ta någotslags storstilat farväl, läste om drottning Kristina whilst. Jag föredrar att leva på vatten och bröd i Rom och endast ha en kammarfru till betjäning, framför att befinna mig annorstädes och äga all världens kungariken och skatter...

Packade under dagen och träffade sedan Stefania, min väninna sedan Monteleone, en grävning i Sabinerbergen för två somrar sedan. Vi åt granita på Giolitti till och drack kaffe på Sant' Eustachio och när jag vinkat av henne på hennes röda motorino och sagt ett sista hejdå till Pantheon promenerade jag hem i en mjuk skymning och kände mig gråtmild. Men jag kommer ju tillbaka, Rom har slutat vara ett resmål utan istället blivit en plats som i mitt liv är jämförtbar med Göteborg och Orust; jag måste inte vara där jämt, men återkomma regelbundet. Och om man läser bloggen för exakt ett år sedan var jag i Rom då med. Vi tycks vilja varandra något.

På spåren

Vad jag älskar när det lossnar.

Troppo caldo

Idag har jag på allvar börjat få ångest över/ ta i tu med min packning. Gick därför till posten för att införskaffa en kartong att skicka hem böcker i. De var slut. Gick till ett annat postkontor och hittade en där. Gick hem och packade ner ett gäng böcker. Gick tillbaka till postkontoret för att skicka iväg det. Fick veta att man inte kan lämna in paket efter lunch, trots att paketavdelningen var öppen och trots att detta inte meddelas någonstans. Gick hem igen. Allt detta utspelade sig i 35-gradig värme. Nu sitter jag i biblioteket och tänker inte lämna det (och därmed luftkonditioneringen) på ett tag. Tänker också att det kanske ska bli ganska skönt att komma hem till ett svalt och välfungerande Sverige igen.

01.18

Okej för etthundratjugo minuter utan mål, men resultatet efter straffarna? Så inte okej. Nej hörni, nu slutar jag försöka tycka om fotboll för den här gången, tröstar mig med tanken på att Italien fortfarande är världsmästare och återgår till att youtuba Tre Kronor vinner OS-guld 2006.

Något för alla smaker

Idag har jag varit på marknaden och misslyckats i min ambition att hitta fler av de numera legendariska stickade lamorna. Däremot fyndade jag en klänning samt lyckades pruta ner ett halsband bestående av gyllene discokulor till en tredejdel av priset.

Efter marknaden gick jag till Palazzo Massimo för att utnyttja min tessera lite till och för att återse några favoriter. Till sist promenerade jag hem och höll på att smälta i den 35-gradiga värmen (kände mig nästan längtansfull när jag pratade med föräldrarna på ett regnigt Orust). Och nu alltså är det dags för fotboll på lokal och förhoppningsvis en italiensk seger!

Bilden: jag, Anna och Sofia fyndade klänningar även förra marknadsbesöket. Foto: Annchen.

Heja Sverige?

Det är som bekant EM nu och jag har utlovat ett inlägg om fotboll. Grejen är att bland de oviktiga saker som provocerar mig mest kommer fotboll trea efter heterosexuella män med gitarrer och Jane Austens samlade produktion. Detta framförallt beroende på att det är en så tråkig sport i sig, personen som uppfann fotboll måste ha tänkt ungefär så här: hm, låt mig ta en jättestor plan så det tar jättelång tid för spelarna att springa efter bollen och så kan vi ha två jättestora mål för det lyckas de ändå inte göra, om det står 2-0 när det är en kvart kvar är det ju jättespännande om inget kan rubba det resultatet... vidare har jag svårt för attityden bland spelare att fakebryta benen bara en motståndare tittar hårt på dem men framförallt klarar jag inte av Sveriges landslag. Sluta gnäll människor! Och media, sluta dalta! Tydligen är det helt okej för en svensk fotbollsspelare att stå över en match bara för att han känner sig lite snorig, men om en hockeyspelare missar en cupmatch i bortre Ryssland dagen innan hans flickvän ska föda är det minsann landsföräderi.

Ja, till och med jag har självinsikt nog att förstå att min bitterhet bottnar i att fotbollen får mer uppmärksamhet än den fantastiska sporten hockey. Därför tänkte jag att det kanske är bra för mig att vara i Italien under EM så jag slipper låtsashålla på Sverige (det är inte socialt helt okej att hålla på landslagets motståndare). Och det går ganska bra faktiskt, jag uppskattar kommentatorerna på Rai som pratar nästan snabbare än jag och Moah och jag uppskattar människors engagemang och jag uppskattar att slippa svensk medias fotbollsbevakning (inse, Sverige kommer inte vinna den här gången heller, försök chilla med den tanken). Så ikväll går jag till Trastevere och ser matchen på lokal men tills dess vill jag tipsa om DN:s nya hockeyblogg, kul med en ung hockeyskribent!

Ps. Till er som verkligen bryr er - förlåt, jag förstår om förlusten mot Ryssland svider.

Solvarm

Gårdagens fest var ungefär som så många andra kvällar här med undantaget att vi åt färskpotatis. Vin till fyratiden och idag har jag varit vid havet. Saltvatten på huden och en smygande trötthet, det blir en tidig kväll.

Midsommar

Man märker att det är midsommar när folk har sökt sig hit på dans på Brännö, bordsplaceringslek, midsommar i Hofterup, ros i munnen, mat, vänner och vitchokladparfait och kasedans. Annars märks det inte så mycket här i Rom. Känner inte att jag måste bygga en midsommarstång av pinjeträ bara för att jag är expatrierad. Istället firade jag genom att gå på stan där alla affärer var öppna och köpa mig en väska och ikväll blir det fest i trädgården.

Hoppas att ni alla får en fin midsommar!
Love,
L.