Födelsedagsfir I

Idag fyller Rom 2761 år och detta firade vi med att utnyttja vårt specialtillstånd att gå ner i Augustus' nyrestaurerade hus innan det öppnade för allmänheten (Livias är tyvärr fortfarande stängt) och gå runt på Palatinen och försöka få grepp om hur det gigantiska palatskomplexet egentligen hängde ihop. Många bitar föll på plats, åtminstone för mig som inte helt har kunnat pussla ihop det tidigare. Vi hann även med att utnyttja ett annat specialtillstånd och besökte ett republikanskt hus under kejsarpalatset (kursens kanske två absoluta favoritaktiviteter: utnyttja specialtillstånd och titta på saker under jord) innan vi gick vidare till Case Romane, flervåningshus vars ruiner idag finns bevarade under kyrkan Ss. Giovanni e Paolo uppe på Celiokullen. Mer underjord alltså.

Födelsedagsbarnet själv

Hemma hos Augustus

Nere i republikansk privatbostad: ungefär så här ser många av våra föreläsningar ut

Detalj

Vad som idag finns kvar av ett flervåningshus på Celiokullen

Inuti

Vad som skulle kunna vara första sommardagen

Idag har det varit fantastisk fint här, över 20 grader och klarblå himmel. När jag promenerade till stan i förmiddags älskade jag att vara här. Träffade Johanna, en vän från högstadiet och framförallt genom Elin, och hennes man, supertrevligt!

Väl hemma igen fikade vi och planerade den kommande festen medan vi satte ute i trädgården. Imorgon fyller nämligen Rom självt 2761 år vilket naturligtvis måste firas! Vi kursare tänkte göra det genom att bjuda alla på vin och tårta. Sascha och jag gick och handlade och hon stoppade som tur var mig, som lätt går igång på det här med temafest, från att köpa 2761 tårtljus att dekorera med.

I eftermiddags har jag fortsatt att pyssla och fixat tre paket att skicka till Sverige. Saknar min lamineringsmaskin, min värmepistol och alla mina mängder glitter, men vanliga akvarellfärger och tejp funkar också. Har även skrivit en kandidering, sorterat papper och städat. Det är ganska skönt att inte ha så mycket saker med sig (minus saknad av lamineringsmaskin et al) samtidigt som det är fascinerande att jag ändå lyckas stöka ner så mycket, speciellt med tanke på att jag dessutom får rummet städat åt mig.

Ikväll var auditoriet upptaget av filmvisning så en viss Romeabstinens går att ta på här nere i forestrian men jag hittade destillerat rosenvatten och honungsansiktsmask när vi var och handlade så jag roar mig ändå.

Som bär

Det tog mig tio avsnitt, men nu har jag äntligen kommit på vem Lucius Vorenus liknar, nämligen:

Lucius Vorenus?
David Birde?

Ps. Som indieteen var det David Birde jag tyckte bäst om i Brainpool, inte Janne Kask. Den röda linjen.

Uppdatering på blomsterfronten:

hittade en undangömd liten jasminbuske och mitt rum luktar nu som min favoritduschcreme från Lush.

Dolce vita mon amour

Gick upp tidigt imorse för att åka till Colosseum och återbesöka utställningen Trionfi romani, när vi var där med kursen punktittade vi bara på vissa saker och jag ville se den i sin helhet, men kön var för sjukt lång för att orka stå i så jag bestämde mig för att gå tillbaka tidigt en annan vardag och gick istället och köpte mig en bok. Är, milt uttryckt, skeptisk till alla självhjälpsböcker (jag lovar, Hockeykväll är hundra gånger bättre än Operah, där kan man exempelvis höra Niklas Wikegård säga kom ihåg att varje spelare är kapten i sitt eget lag och annat uppbyggligt) men har för första gången hittat en som tilltalar mig: Living la dolce vita: Bring the passion, laughter and serenity of Italy into your daily life. Kunde inte motstå.

Nu har jag ägnat ett par timmar åt att förbereda ett paper, ska snart ta en promenad och romantiskt nog plocka blommor (eller, det är planen. Vet inte hur bra det kommer att gå i en offentlig park med icke-existerande italiensk allemansrätt) och ikväll ska vi, eh, fortsätta att hänge oss åt vår passion för Rome, serien är som Sex and the City för antikhistoriker. Visste ni förresten att den är inspelad i Cinecittá, inte så långt härifrån? Stora delar av kulissen finns fortfarande kvar och jag tycker absolut att ett besök där borde inkluderas i våra exkursioner.

Geek camp continued

Efter ett fullständigt magnifikt åskväder inatt (vilket jag till 99% sov mig igenom, men ändå) var det klart och kallt imorse. Efter att ha läst seminarietexter i en timme fick vi besök av Finska Institutet och deras motsvarande kurs, mycket trevliga. Vi ska hälsa på dem uppe på Janiculum nästa vecka då vi även ska cocoona med norrmännen. Tyvärr missar vi finnarnas legendariska valborgsfest då vi är i Pompeii (jag och Sofia har dock planer på någon form av snaps till frukost). Därefter hade vi ett givande seminarium, så skönt att jag inte är den enda i den här gruppen som pratar mycket, och sedan föreläsning och efter den, då vi hade varit och handlat, och lagat, jättemycket mat inleddes vårt Romemarathon! Fem avsnitt orkade vi med ikväll, det är fortfarande kärlek mellan mig och Lucius Vorenus även om vi hade en liten kris när han sa salve till en grupp av människor, for the love of God, mind your grammar, snälla älskling.

För ögonblicket är jag lite sockerspeedad på kanderade popcorn, lite glad över att HV vann guldet när nu inte Frölunda kunde göra det och hör återigen ljudet av åskregn mot mitt fönster.

Raindrops keep fallin on my head

Idag har vi haft tema vatten. Som vanligt hade vi först introduktionsföreläsning och gick sedan ut och tittade på det vi pratade om. Idag har vi besökt bland annat Caracallas thermer där Sascha redovisade och Anna P pratade om arkitektur, Tiberön, ett par broar, ett par mindre kända triumfbågar, Forum Boarium och våra favoritbyggnader de republikanska triumftemplen, allt under en passande nog regntyngd himmel.

Eftersom jag inledde morgonen med att tappa mitt puder i golvet promenerade jag och Anna hem längs med Corson så att jag skulle kunna köpa ett nytt på Body Shop som är det enda stället i stan som har rätt nyans, dvs i mitt fall kritvitt, då jag inte gärna skulle beskriva min hy som olivfärgad...

Sedan höll Patrik i ett eftermiddagsseminarium om hur man går från pergament till pdf och efter postseminarievinet råkade Anna, Sofia och jag bli sittande med allt kvarvarande vin så just nu är jag lite onsdagstipsy.

Cheers!

Vi är inne i en kyrka för att leta efter romerska kolonner in situ.

Septimus Serverus och Julia Domna minus Geta, detalj från triumfbåge vid Forum Boarium.

Pons Fabricius, den enda antika bron över Tibern som fortfarande används.

Onsdag

Idag har vi haft inläsningsdag så jag har läst in mig, varit på ett möte och skrivit en artikel om the glorious latinfestival (Moa - du har fullständigt veto). Har nu en lugn kväll, typ te och tända ljus då jag känner mig lite premenstruellt dämpad.

Men annars är jag så glad och stolt över Petter som är nyvald ordförande för Lunds Universitets Studentkårer! Följde valtinget via mitt svar på Sportextra - darling Marie - och Petter själv och log rakt ut i biblioteket när jag fick veta att han blivit vald. Grattis love!

Money for nothing and chicks for free

Det enda jag inte hann göra på min to-do list innan jag lämnade Lund var att gå igenom ett gäng viktiga, men ack så tråkiga, papper, vilket jag nu har gjort. Exakt hur märkligt tror ni Försäkringskassan tycker det är att jag ansöker om bostadsbidrag från Italien? Vidare har jag deklarerat och angående min och Johannas SuperPoke-konversation på FB idag (man kan faktiskt avhandla det mesta med superpokes) så skattar jag inte så mycket nej då jag, förutom CSN, till stor del är stipendiefinansierad. Mina sommarpraktiker är bekostade så vilket gör att jag aldrig riktigt med gott samvete kan hävda mina politiska principer vad det gäller att betala skatt. Men jag jobbar faktiskt då jag sitter i möten på universitetet, det är bara det att jag i första hand inte betraktar det som ett arbete och blir därmed lite förvånad varje gång jag får lön. Och just nu är jag väldigt förvånad över hur mycket jag ska få tillbaka på skatten. Tack LU för det! Måste däremot verkligen sluta ha ett så lättsamt förhållande till ekonomi och sluta tänka att det ordnar sig, skamvrå på det! Herregud.

En annan spexig sak jag har gjort ikväll är att beställa en bok om Rom. Från Sverige. Till Rom. Förutom det har jag och Sofia brudat oss och relaterat kring män tills Anna satte ner ett glasspaket mellan oss. Nu låter det kanske som jag är olycklig, men så är inte fallet. Det var snarare i bristen på olycka vi kunde mötas.

Anyways. Nu ska jag läsa lite i min bok som jag köpte i Siena; Dante for fun: The hell. Mycket fin och pedagogisk barnbok; I was suddently struck by terror but Virgil took my hand to comfort me and with a smiling face pushed me into the eternal darkness... god natt!

Ett nätt litet formulär

Blev utmanad av Karin så alright, going aaaahead:

Jag är: något av en blandning mellan en emotionell fjortonåring, glittersminkad schlagerbög, manlig sportsupporter och medelålders historieprofessor som alla trivs rätt bra i en tjugofyraårig kvinnas kropp. Dvs jag gråter till Dirty Dancing, överkonsumerar läppglans samtidigt som jag uppskattar att dricka öl, titta på hockey och romerska ruiner.

Jag är inte: så svår alla gånger, tyst, tillbakadragen, tolerant gentemot människor med inkorrekt grammatik eller en blyg viol.

Jag tycker om: definitivt mer än vad jag inte tycker om. Hur skulle jag kunna göra annat när jag har världens bästa familj och vänner och förmånen att skriva detta i ett rum i Rom med det mest fantastiska tunga solregn utanför fönstret? Kom igen.

Jag tycker inte om: de patriarkala strukturerna, människor som använder orden mysa eller busa i sexuella sammanhang, köttindustrin eller heterosexuella män med gitarrer.

Jag vill ha: allt som är ljusblått eller glittrar. Samt givetvis ett harmoniskt liv, välskapta barn, fred på jorden osv.

Jag vill inte ha: förutfattade meningar tillskrivna mig, taskig attityd eller en dålig hårdag.

Jag har: det mesta jag kan önska mig men

Jag har inte: allt.

This just in:

Världens mest fantastiska Åsa kommer och hälsar på mig, detta kommer bli så strålande! Och som om det inte vore nog är det ju redan bestämt att Jerry & Camilla kommer och därefter Kristina och till helgen är Johanna här och Anna dyker upp om några veckor och jag får nog sitta uppe sena nätter om jag ska hinna plugga också, men hey, ju mer roligt man gör desto mer hinner man med.

Urban legends

Idag har vi ägnat oss åt Roms, framförallt arkitektoniska, utveckling. Jag inledde även morgonen urbant då jag var tvungen att köpa bussbiljetter och därför tog en sväng förbi Piazza del Popolo och fortsatte sedan att powerwalka i stadsmiljö innan vi kollektivt åkte först till Kapitolinska museerna och sedan fortsatte längs med delar av Marsfältet till Largo Argentina och Crypta Balbi. Där sprang jag roligt nog på Heather som jag lärde känna i Manchester och som just nu går Brittiska skolans motsvarande kurs, men då vi båda befann oss i föreläsningssituationer kunde vi bara vinka till varandra.

Efter Crypta Balbi gick jag till Feltrinelli och köpte en bok och åkte sedan hem. Nu ska jag dricka kaffe, måla naglarna och skriva en artikel. A presto!

Largo Argentina: blandade ruiner.

Underhållande

Idag har vi haft tema underhållning. Efter morgonföreläsning, som på grund av ombyggnaden hade förlagts till vår granne den danska akademin, och för min del morgonpromenad, gav vi oss ner på stan och besökte Colosseum där vi såg utställningen Trionfi romani, Circus Maximus och Marcellusteatern. Det är just blandningen mellan skönhet och skräck som gör den romerska historien så oupphörligen fascinerande, och just den blandningen blir extra tydlig när det kommer till gladiatorstrider och djurhetsningar. Personligen associerade jag loss till hockey hela dagen; att gå upp för trapporna till rätt sektion (inte sitta nära motståndarklacken!) på Colosseum är mycket likt att göra motsvarande sak i Scandinavium, eller Kålleseum som anläggningen göteborgsvitsigt nog brukar kallas, för att inte tala om träningsarenan Ludus Magnus som liknar Frölundas motsvarighet Wallenstamhallen... eventuellt följde ingen annan mina tankegångar så långt.

Sex timmar senare begav vi oss hem igen och jag powersov ikapp helgens förlorade sömn innan det var dags för kvällsföreläsning (eftersom en gigantisk kran är monterad ovanför den del av Institutet som rymmer bibliotek och auditorium och man av säkerhetsskäl inte får vistas där under arbetstid har vi denna vecka lite udda föreläsningstider).

I mitt fack hittade jag ett fantastiskt ljusblått brev från Åsa och Martin om vad jag har missat i Sverige; Forsbergs fot och svensk bevakning av italiensk politik, vilket fick mig att skratta högt, tack! Och angående det italienska valet hade jag tänkt att komma med ett smart inlägg (läste till och med La Repubblica enbart i detta syfte) men ärligt talat; jag förstår inte. Ska försöka få ett grepp om det och återkommer.

I väntan på mina politiska insikter avslutas istället detta inlägg med några av Ovidius' råd om detta hur man raggar på teatern:

Atque aliqua ex illis cum regum nomina quaeret,
quae loca, qui montes, quaeve ferantur aquae,
omnia responde, nec tantum siqua rogabit;
et quae nescieris, ut bene nota refer.
Hic est Euphrates, praecinctus harundine frontem:
cui coma dependet caerula, Tigris erit.
Hos facito Armenios; haec est Danaeia Persis:
urbs in Achaemeniis vallibus ista fuit.
Ille vel ille, duces; et erunt quae nomina dicas,
si poteris, vere, si minus, apta tamen.

Ovidius, Ars Amatoria 1.219-228

Köhler says:
Frågar en flicka bland dem dig vad kungar heter och vilka
trakter, floder och berg man bär som bilder förbi
svara då noga på allt, inte blott om du tillfrågats om det;
nämn också vad du ej vet, som om du visste besked:
"här har vi Eufrat, pannan är prydd med säv och den där vars
mörkblåa hår hänger ner är floden Tigris förstås.
Där är armenier; Persien här, det har Danae som sin
stammor, en parthisk dal hyste den staden en gång.
Denne och han där är furstar" - och nämn därvid namnen, de rätta
om du vet dem, om ej, nämn ett par passade blott.

Ah, nihil sub sole novum est när det gäller det manliga självförtroendet! Och funkar inte det kan man alltid tränga sig lite:

Proximus a domina, nullo prohibente,
sedeto, iunge tuum lateri qua potes usque latus-
et bene, quod cogit, si nolis, linea iungi.
Ovidius, Ars Amatoria 1.139-141

Köhler says återigen:
Sätt dig bredvid din dam, ingen hindrar dig, tryck hela tiden
höften mot hennes höft, håll dig så nära du kan -
om hon ej vill, är det tursamt att trängseln tvingar ihop er.

Colosseum

Gladiatorer

Russel

Paket på posten

Det är ju redan ett erkänt faktum att jag har världens bästa vänner något som återigen bevisades när jag kom tillbaka från exkursionen och hittade två paket i mitt postfack: superfina örhängen från The MCA-sis och tändsticksask med Ernstmotiv från Emschen. Har en liten kollektion i Lund och nu är även inredningen här i Rom komplett. <3!

Nu ska jag dricka te och ringa föräldrarna, så mysigt, har inte pratat med dem på över en vecka.

Helgen

Har haft en intensiv helg. Vi kom tillbaka i Rom i fredagseftermiddag och hann bara duscha av oss exkursionsdammet innan vi gick ut och tog en drink tillsammans med Karin D och Patrik innan vi mötte upp med Karin T och Christin för fler drinkar. Sov alldeles för få timmar innan jag steg upp tidigt i lördags för att åka tillbaka till etruskland. En och en halvtimme härifrån, utanför Viterbo, ligger nämligen Terme dei Papi där man kan bada i vulkaniska svavelkällor. Jag som älskar alla former av vatten- och spaaktiviteter har velat göra det här länge och blev därför jätteglad när Karin frågade om jag ville följa med. Vi tillbringade tre timmar i drygt femtiogradigt mineralvatten; motionssimmade, avslappningsflöt och bara njöt. Kommer definitivt att åka tillbaka.

Väl tillbaka i Rom, ganska trötta och lätt svavelluktande, tog jag en snabb siesta (höll dessförinnan på att somna stående) innan vi gick ut och åt. Eftersom det var Karins sista kväll åt vi en klassisk romersk middag på Da Giggett0. En av alla saker jag tycker om med att vara här är att alla umgås på Institutet, som igår; kursare, forskare, föreläsare...

Sov inte så många timmar i natt heller eftersom jag ville tvätta alla exkursionkläder men då jag skulle vara borta vid tolv tvangs jag att despoboka tvättstugan sju imorse. Det jag skulle göra vid tolv var att träffa en kollega till pappa och hennes man som var här på besök. Jag guidade dem lite och blev sedan bjuden på lunch. Varje gång jag träffar överväldigade förstagångsbesökare inser jag vilket otrolig förmån det är att få vara här så ofta. Promenerade hem, gick igenom alla mail och meddelanden som jag fått under veckan, höll på att somna framför Baby Ernst, tog en promenad till för att vakna och nu ska jag besvara de viktigaste mailen innan jag ska ägna mig åt bland det bästa jag vet: att gå och lägga mig i tid.

The grand tour - dag V

Min favoritfarbror

Etruskiska

En av alla dessa etrusker

Kyrkklockan i Chiusi

Högt uppe i torn

The grand tour - dag IV

Arkeologiska museet i Siena

Romersk relief

Fontändetalj

Il duomo

Siena från ovan

The grand tour - dag III

Toscania: valv på valv

Toscania: fågel

Etruskisk cowboy i Murlo

Bilden är inte ett montage, däremot en smygfotografering

The grand tour - dag II

Den legendariske professor Steingräber [sic!]

Gravväktare

Till Charlotte: etruskisk interiör

Redan då tillskrevs vi rödhåriga vissa egenskaper

Målad gravkammare i Tarquinia

The grand tour - dag I

Barbarano Romano

Vadstället vid San Giovenale

Fake-Etrurien

Åh herregud titta på grisen, visst vill man bara ta med sig den hem?!?

Blera

Uppklättrad i gravingång

Kultkontinuitet

Får på väg hem

The grand tour

Nu är jag tillbaka igen efter en vecka i Etrurien. I måndags åkte vi genom tryffelreservat och hasselnötsodlingar till Barbarano Romano, såg på utgrävningarna i San Giovenale och kände oss nästan som hemma vid floden och vadstället, klättrade i raviner och tittade på gravar, hälsade på i upplevelsebyn, fick etruskisk parfym och träffade legendarisk professor, tittade på gravar i Blera och träffade en fåraherde vars pappa hade grävt med kungen.

I tisdags såg vi de målade gravarna i Tarquinia, åkte vi till Viterbo och gick på museum och kände historiens vingslag vid Acquarossamontrarna innan vi köpte vin i en källare som såg ut som etruskisk gravkammare.

I onsdags åkte vi till Toscania och besökte den gamla kyrkan och stadens museum och jag redovisade om stensarkofager innan vi åkte till den lilla staden vid Lago di Bolsena och åt glass för att sedan åka över gränsen till Toscana där vi hade picknick innan vi fortsatte till Murlo för att gå på ännu ett museum innan vi var framme i Siena.

I torsdags tillbringade vi hela dagen i Siena; Il Campo, Palazzo Pubblico, den gotiska domen och det arkeologiska museet i underjorden.

I fredags åkte vi till Chiusi, träffade en bedårande pensionerad bankman som visade oss inskrifter och visade oss ner i de etruskiska katakomberna innan vi gick vidare till andra katakomber med andra inskrifter innan vi till sist besökte resans sista museum och där längst in, längst ner bland allt det etruskiska hittade jag en byst av Augustus; consummatum est.

Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om, om det vackra landskapet med kullar och olivodlingar, om allt kaffe, all mat, allt vin, alla får, om hur kursen stod uppställd på rad och fotograferade kvällsmjölkningen för att lära oss mer om pastorala landskap, om hur jag aldrig förr har känt mig så mycket som ett stadsbarn men samtidigt också så självklar och jag skulle kunna fylla en blogg om bara etrusker. Jag har varit lite skeptisk innan, men efter den här resan har jag en helt annan förståelse både av kulturen och varför de är så mytomspunna inom svensk antikforskning. Visst slår aldrig en stensarkofag i Toscania en Augustusbyst i Rom och jag vet att jag låter som statlig propaganda nu, men det är så tillfredsställande att lära sig saker.

Out of Office AutoReply

Okej raringar, nu åker jag på exkursion till Etrurien och är borta till och med fredag. Jag har inte tillgång till internet men man kan alltid ringa, samma nummer som i Sverige.

Ciao! /L

One time at geek camp

Nu är jag färdig med förberedelserna inför min redovisning. På flera av sarkofagerna jag ska tala om återfinns inskrifter och eftersom jag är en sucker för skriftliga källor blev jag glad och ville översätta. Nu kan jag inte etruskiska, men sådana bagateller ska man ju inte låta sig hindras av, utan istället letade jag reda på ett par grammatikböcker i biblioteket och om man förutsätter att ett ord är ett hapax (dvs bara förekommer här) och underförstår en huvudsats så har jag just översatt min första etruskiska inskrift, yes box alright! Nu var den varken lång eller svår utan mest en uppräkning av namn, men ändå. Det är visserligen frustrerande men också roligt att hålla på med något man inte kan så bra, en av mina största rädslor är att vakna en dag och inse att jag bara kan en enda sak.

Nu ska vi ha spontant söndagskvällsseminarium och lära oss mer om etruskiskt vin av Yvonne (Romkursen = geek camp) och sedan ska jag packa inför exkursionen. Cheers!

Det lugna livet

Åh, jag vet att ni förväntar er rapporter om mitt ljuva liv, men min attackförskylning tillåter inga sådana utsvävningar utan detta inlägg skrivs istället liggandes i sängen, iförd pyjamas och med varm mjölk på bordet intill.

Ägnade eftermiddagen åt att snyta ut min hjärna och studera etruskisk arkitektur, var visserligen lockad att gå ut med Karin och Sascha men beslöt mig klokt nog för att stanna hemma och har istället suttit i köket och druckit vin med Anna och Sofia, trevligt det med.

Loj

Vaknade imorse med värkande hals och kände mig förkylningsvek och kinkig. Beslöt att muntra upp mig själv genom att äta frukost på en bar och promenerade sedan mot Repubblica för att köpa en bok som jag inte hittade men hittade istället fantastisk gelato, en av fördelarna med att vara förskyld i Rom.

Ska ägna eftermiddagen åt studier, nästa vecka åker vi på exkursion till Etrurien och jag är irriterad på mig själv att jag inte kan mer om etrusker än vad jag gör. Förutom att jag helst vill sova är känns det helt okej att sitta inne och läsa; jag är själv i biblioteket och det är mycket fridfullt.

Ruinromantik

Idag har vi varit på exkursion hela dagen. Vi åkte tidigt imorse till den etruskiska nekropolen i Cerveteri för att spana på gravar. Den var kallt, bitande vind, regn i luften och fullständigt magiskt. Tänk er ett blommande landskap med liljor och orkidéer i iskyla tillsammans med tvåtusenåriga gravkammare, det är en otroligt suggestiv kombination.

Vi ägnade förmiddagen åt Cerveteri och efter en snabb lunch åkte vi ner till Pyrgi, dess antika hamnstad. Tyvärr kom vi inte in på själva siten men vi kunde spana på den från en medeltida borg i närheten.

Väl på väg hem var vi alla trötta och genomblåsta och somnade i bilen. Ikväll ska vi se på film i auditoriet, The talented Mr. Ripley, ungefär precis vad jag orkar. Är förskylningsmatt och känner mig inte alls upplagd för det ljuva livet även om det så lågo framför mig.

Och plötsligt förstod jag vad Lawrence egentligen skrev om

Gravkammare

Inuti gravkammare

Romersk befästning på väg ut i havet

När det är kallt är det bra att ha dubbla blåa huvor

Per itinera callium

Yes box alright, inledde morgonen med powerwalk följt av föreläsning om pastorala landskap. Extra intressant eftersom jag ska tala om det arkitektoniska iscensättandet av pastorala ideal på en konferens i maj. Har varken börjat skriva mitt paper eller ha ångest över det än, men har fått löfte om att få övningshålla det här vilket känns skönt.

Sedan hade vi inläsningstid (hej Cerveteri!) innan nästa föreläsning som följdes av en uppbygglig film om när gamle kungen grävde i Etrurien. Long story short för er som inte är insatta i den här världen: det som svensk antikforskning kanske framförallt är känd för internationellt är omfattande grävningar i Etrurien, i princip alla i den äldre generationen har på ett eller annat sätt ägnat sig åt det etruskiska vilket även var ett av Gustav VI Adolfs stora intressen och han är en av bidragande orsak till att Institutet kom till och ser ut som det gör. Ergo: här ligger ett ganska stort fokus på etrusker och ett något mindre, men ändå märkbart, på kungen.

Efter föreläsningen skulle jag bara gå och posta ett vykort och handla lite men fann plötsligt mig själv stå på Largo Chigi, hur nu det gick till. Väl hemma körde jag ett kvällspass med etruskerna och imorgon åker vi på dagsexkursion till Cerveteri och Pyrgi. Är lite ledsen över att det känns som om vinden bär med sig regn, vi blev lovade möjlighet till havsbad imorgon vilket fick västkusthjärtat att slå fortare.

Nulla caena sine caseum

Efter ett par timmar på det visserligen mycket fina men också ganska ombyggnadsstökiga Villa Giulia satt jag och förberedde mig inför morgondagens föreläsning fram till åtta då jag och Sascha lagade mat (sparris, ost, färsk pasta, basilika, vin, mera ost...). Nu ska jag gå och lägga mig tidigt så jag orkar upp och powerwalka imorgon.

Är just nu mycket nöjd med mitt snitsiga passerkort som gör att jag kan gå gratis och ohämmat på museum, att kunna sitta i fönsterkarmen och känna hur det är lika varmt inne som ute och givetvis med det här.

God, if this ain't love!

Gimme gimme pretty plz.

Up and about

När jag vaknade imorse tackade jag mentalt lundatiden för att den lärt mig att kunna vara i form till morgonföreläsning trots trötthet. Vi hade introduktion till etruskerna i ett par timmar och har nu inläsningstid och jag ska förbereda min redovisning som jag ska hålla nästa vecka då vi är i fält. I eftermiddag ska vi gå tvärs över gatan till Villa Giulia och spana på en hel del etruskiskt irl. Känner mig stimulerad och glad.

P.S Till dig som har googlat dig hit på Per Hagman, när kommer du tillbaka till mig?, jag kan tyvärr inte hjälpa dig. Inte heller du som har hittat hit på var får man gratis shots? Sorry.

Fullt upp

Jag hinner knappt sitta framför en dator these days? Igår hade vi först morgonföreläsning om topografi för att sedan ägna oss åt det i praktiken i form av en stadsvandring; S. Lorenzo, Porta Maggiore, S. Croce, Lateranen, Forum, Campidoglio, Marsfältet, Ara Pacis, Via Flaminia e così via.

När vi nått vårt mål Piazza del Popolo började jag, Sascha och Simon prata om det där lunchsstället med den godaste pastan and you know the drill, vi gick givetvis tillbaka till Navona och eftersom de även har den godaste tiramisun var vi tvungna att äta den också. Ibland romantiserar jag över min egen tillvaro och tänker att mitt öde i Rom är att förlora mig i ruiner, men jag får det hela tiden svart på vitt; mitt öde i Rom är att promenera.

Väl tillbaka på Institutet hade vi eftermiddagsföreläsning om museologi och på kvällen var det fest. Då det ska byggas om här var det sista kvällen man kunde sitta på innergården vilket vi högtidlighöll med knytkalas och vin. Det var andra kvällen i rad som slutade med whiskey och cigaretter och jag har nu utvecklat en spännande och lite raspig röst.Dag: Simon pekar ut hållpunkter på den antika kartan medan vi har kaffepaus uppe på Capitolium. Notera gärna bakgrunden även om vi inte lyxlirar fullt så mycket som bilden antyder.

Kväll: Gårdsfontän och vin på kylning.