Märkesåret 1809 eller antikhistoria, the great icebreaker

Som ledamot i universitetsstyrelsen blir man inbjuden till olika typer av tillställningar. Igår kväll exempelvis åt jag middag i pelarsalen till minne av märkesåret 1809 som det tidigare under dagen hade hållits seminarier kring. Det är ett stycke fascinerande, och förhållandevis modern, åtminstone för mig, historia och märkligt hur snabbt vi lyckas glömma hur länge Finland var en del av Sverige. Den första personen jag pratade med var rektor, som jag ännu inte känner särskilt väl, men hoppas få lära känna under året, som, teknolog som han trots allt är, ville tala om latin och en stund senare diskuterade jag I, Claudius tillsammans med universitetets personalchef. Det latinska och antika, dessa ständiga adelsmärken, dessa ständiga isbrytare, de påminner mig både om hur levande de ännu är och fördelen med att forska om ett ämne som fortfarande berör.