När seminariedagen var slut åkte jag vidare till Dalsland. Pappas släkt kommer därifrån och vi hälsade på min gammelfaster som bor kvar på gården. Där har min käre far tillbringat alla sina somrar och romantiserar det på ungefär samma sätt som jag romantiserar Orust och han var således mycket lycklig över att vara där, och över att jag och mamma glatt följde med. Även om jag är i Dalsland högst en gång om året tillhör det de platser som betyder mest för mig (tillsammans med Göteborg, Orust, Lund & Rom), jag har vuxit upp med att höra pappas berättelser om alla som en gång befolkade gårdarna, att se de gulnande bröllopskorten på brudar i myrtenkrona (obs Kulla-Gulla-referens!) och att besöka platsen som gav mig mitt efternamn. Och att plocka svamp.
Vet ni hur mycket svamp det finns i skogen just nu? Som ett exempel på det, och på hur mina föräldrar tydligen har påverkats av mitt språkbruk, hördes följande konversation i skogen:
Mamma: Anders, det här är ju sjukt mycket svamp.
Pappa: jag vet, det är så vi jobbar.
I lördags- och söndagsförmiddag plockade vi brutala mängder svamp, främst kantareller, trattisar och taggsvamp då regnet förstört soppen, och tolv liter lingon på det, under eftermiddagarna satt vi vid köksbordet, rensade och drack kaffe. Förutom gammelfaster Ellen kom även pappas kusin Eva upp och tillbringade helgen tillsammans med oss. Enda traumat var första dagen då jag glatt gick iväg i dubbla lager stickade strumps, intet ont anande om de dalsländska mördarmyggen (jag får aldrig myggbett, på grund av karma brukar jag hävda då jag aldrig dödar dem) som bet igenom lagren. När jag visade upp mina spetälska ben för pappa log han sitt jag har tillbringat alla min somrar på gården-leende, gick ut och plockade rödklöver och gav dem till mig med orden de här ska bara torka först, sedan hjälper de. Efter vi löst den lilla famljekonflikten med att jag bar pappas extrabyxor rådde dock åter frid och vi tillbringade en mycket fin helg tillsammans.
Vet ni hur mycket svamp det finns i skogen just nu? Som ett exempel på det, och på hur mina föräldrar tydligen har påverkats av mitt språkbruk, hördes följande konversation i skogen:
Mamma: Anders, det här är ju sjukt mycket svamp.
Pappa: jag vet, det är så vi jobbar.
I lördags- och söndagsförmiddag plockade vi brutala mängder svamp, främst kantareller, trattisar och taggsvamp då regnet förstört soppen, och tolv liter lingon på det, under eftermiddagarna satt vi vid köksbordet, rensade och drack kaffe. Förutom gammelfaster Ellen kom även pappas kusin Eva upp och tillbringade helgen tillsammans med oss. Enda traumat var första dagen då jag glatt gick iväg i dubbla lager stickade strumps, intet ont anande om de dalsländska mördarmyggen (jag får aldrig myggbett, på grund av karma brukar jag hävda då jag aldrig dödar dem) som bet igenom lagren. När jag visade upp mina spetälska ben för pappa log han sitt jag har tillbringat alla min somrar på gården-leende, gick ut och plockade rödklöver och gav dem till mig med orden de här ska bara torka först, sedan hjälper de. Efter vi löst den lilla famljekonflikten med att jag bar pappas extrabyxor rådde dock åter frid och vi tillbringade en mycket fin helg tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar