Favoriter

Idag har jag gjort som flera andra dagar den här veckan; jag har gått på stan tills lunch och sedan ägnat mig åt inskrifter när jag kommit hem igen. Behövde fixa lite saker inför imorgon samt hälsa på några gamla favoriter. Vid det har laget har jag ganska många såna, men några ligger mig extra varmt om hjärtat. Jag brukar alltid gå förbi Pantheon för att för en sekund flyttas bakåt i tiden när jag går genom kolonnraden in genom portarna (och på en sekund flyttas tillbaka igen nar jag krockar med alla turister) och sedan gå förbi Sant'Eustacchio och dricka kaffe och därefter fortsatta förbi Piazza Navona till de trevliga vintagebutikerna bakom piazzan. Idag letade jag extra efter en ny väska eftersom jag lyckades ha sönder blixtlåset på min gamla dagen innan jag skulle åka hit. Hittade dock ingen och funderar på att laga den gamla eftersom saknaden är stor.

Men det viktigaste är Trevi. Första gången jag var har missuppfattade jag tricket for att få komma tillbaka; jag trodde att man skulle dricka lite fontänvatten, men insåg sedan att det räcker med att kasta i ett mynt. Men eftersom det fungerade har jag gjort det till min egna ritual. Jag fattar att vattnet antagligen är rätt giftigt och definitivt väldigt äckligt, så dricka kanske är fel ord, snarare fuktar jag läpparna lite. Det har läseåret har jag varit här fyra gånger, sammanlagt blir det over arton veckor, vilket helt klart är värt lite äckelvatten. Quid pro quo.

Wining & dining

När jag kommit tillbaka från parken duschade jag dammet ur håret och gick ut och åt med Ragnar, Roy och Isabella på en fantastiskt härlig romersk restaurant som seglade upp som favorit på listan. Det var ett sånt där ställe där man sätter sig och sen bär de in maten allteftersom, utan att man beställer. För 18 euro fick vi följande: det obligatoriska brödkuvertet plus en ost som smakade som en väldigt stark Stilton plus en mixtallrik med oliver, grönsaker och annat plus olika sorters supplì (friterat) plus tre olika sorters pasta plus friterade squashblommor plus grillade grönskaker plus polpetti (typ köttbullar) plus efterrätt plus kaffe plus grappa plus obegränsat med vin. Och det basta var att polpetti var det enda som innehöll kott, resten var vegetariskt. Det jag älskar med Italien ar att man som vegetarian aldrig behöver äta från en specialmeny utan att grönsaksrätterna räknas som fullvärdiga måltider och att man därmed slipper bli placerad vid ett mentalt barnbord. Att få däremot är etiska vegetarianer i det här landet ar en annan sak, jag kan ända önska att vi slutade göra så stor skillnad i Sverige, att en köttätare kunde välja en grönsaksrätt bara för att den verkar god istället för att slentrianäta stek.

Park life

Eftersom Institutets nät har legat nere i över ett dygn kommer gårdagens inlägg först nu. Jag sitter hos vara grannar, Danska Institutet, och använder deras. Inte så mycket för att jag måste blogga (okej, lite), som för att ta reda på hur dags jag ska åka till Anagni imorgon.

Igår firade Rom sina skyddshelgon Santi Piero e Paolo vilket innebar att det var helgdag. (Vilket det inte var i övriga landet där man arbetade på som vanligt, Italien är på många sätt fortfarande inte en nationalstat.) Romare älskar att tillbringa lediga dagar med picknick och parkhäng och when in Rome, act like a Roman säger jag och lät mig därför glatt hämtas av Stefania och hennes två vänner. Vi åkte till Villa Ada (en stor park, ingen göteborgshumor) och tillbringade dagen på en filt. Det är fascinerande att Stes två vänner, trots universitetsexamina, knappt kunde tala någon engelska alls. Men å andra sidan, när jag tog fram mina papper och mitt pocketlexikon for att arbeta en stund kunde alla självklart latin och även datoringenjoren hade full koll på De bello gallico. Och samtalet flöt fint ända, trots att mina kunskaper i italienska är koncentrerade främst till artighetsfraser, skällsord och antikhistoria.

Parkhäng ja, en bra sak med Rom är alla stora parker, en annan sak som jag ibland älskar, ibland blir lite trött på är allt det ständiga småpratet. Visst, det ar jättehärligt och medelhavskulturellt med det ständiga småpratet vid kioskerna i vilka man köper biljetter, men nar jag håller på att missa bussen på grund av allt som måste avhandlas i kön saknar jag den svenska effektiviteten. Men när jag skulle handla picknickmat i torsdagskväll och trodde att affären stängde nio när den i själva verket bara hade öppet till åtta, vilket gjorde att jag knappt hann gå in genom dörren innan högtalarsystemet förklarade att den höll på att stänga, sprang jag mellan hyllorna för att plocka åt mig mina varor när jag insåg att alla runt omkring mig gick i samma tempo som vanligt och då älskade jag det igen.

Och apropå små kulturkrockar har jag och Ste anpassat oss till varandra som alltid; jag byter ut mina små mm:anden som visar att jag lyssnar till si:n, hon stannar vid gult eftersom den svenska scouten bredvid henne säger att den färgen betyder sakta ner, inte gasa.

Quid melius Roma?

Ni vet hur vissa (manliga) musiker skriver sånger där städer personifieras? (Till och med beloved Jarvis har gjort det i Sheffield Sex City.) Jag känner just nu för att sätta mig ner med en gitarr och skriva en hyllning till Rom för, seriöst, jag är kär i henne. Men eftersom jag inte är någon musikalisk begåvning så citerar jag istället Ovidius; quid melius Roma? Vad är bättre än Rom? Det kan man verkligen fråga sig.

Att göra saker tidigt på morgonen är en dygd så vid åttatiden imorse åkte jag och Ragnar till San Pietro efter ett snabbt frukoststopp (frukost på lokal kanske inte är en dygd, men väldigt trevligt. Även om ingen utefrukost såklart slår a breakfast meeting with the Senior Staff.) Kyrkan var lika storslagen som sist och man blir nästan matt av alla utsmyckningar, guld och baldakiner. Bara själva storleken är imponerande; San Pietro är 137 meter hög (fråga mig inte varför jag vet detta), Öresundsbrons segelfria höjd är 57 m. Hej jättehögt. Inuti trängs bland annat närmre 400 statyer och man orkar inte ta in alla. Men när man står där på piazzan och tittar på obelisken så kan man tänka att den såg också Petrus en oktoberdag för nära tvåtusen år sedan då han korsfästes upp och ner (han ville inte dö på precis samma sätt som sin gud) på vad som då var en kapplöpningsbana, den har bara flyttats en liten bit på 1500-talet. Då känns det lite i magen ändå, historiens vingslag fladdrar till. Annars är min favorit den gigantiskt citerade ordvitsen längs med kupolens nederdel, den som börjar med Tu es Petrus, et super hanc petram aedificabo ecclesiam meam (du är Petrus och på denna klippa skall jag bygga min kyrka, det är samma ordvits som i Sten och sten) samt att bussen som går till Piazza San Pietro har nummer 64, Petri dödsår.

På väg hem ägnade jag lite tid åt ett annat intresse, nämligen katolskt kitsch. Köpte ett samlarkort med nuvarande påven för att komplettera det jag köpte sist med Johannes Paulus. Det är en idolbild på ena sidan och fakta på andra, bland annat får man reda på när Benedictus föddes, prästvigdes och blev kardinal. Alltså precis som ett hockeykort. Hittade även ett lovely berlockarmband som på håll är snyggt på riktigt, tittar man närmre ser man att berlockerna föreställer Maria, Jesus och påven. Hittade dock inte vad som måste vara världens bästa bankomat. Inserito scidulam quaso ut faciundum cognoscas rationem, jag måste göra ett nytt försök!

Nu ska jag sätta mig i biblioteket en stund, Cecilia har bett mig skriva en artikel om Villa Magna för Romhorisont, Institutets tidskrift. Mitt arbete är ju någon form av praktik stipendiefinansierad av l'instituto så självklart ska de få en artikel, det är bara kul!

Ps. Fyllde idag i en blankett och fick för första gången använda min nya titel FM. Det kändes ... inte så speciellt faktiskt, men ändå lite trevligt.

Storslagenheten och de små detaljerna

Är hemma igen efter middag med Stefania - så härligt det är att kunna sitta ute i linne hela kvällen! Ste hade med sig sin bil så vi körde en tur till Aventinen och till Giardino degli Aranci, Malteserriddarnas priorat genom vars nyckelhål man kan se San Pietros kupol perfekt centrerad. Det är blandningen mellan det storslagna och de små detaljerna som gör att jag älskar Rom så mycket.

Nu ska jag sova för imorgon blir det storslagenhet för då väntar San Pietro som jag inte har besökt sedan 2002 då jag var i Rom för första gången. Nu när jag inte längre är sexton år men har läst x antal historiepoäng börjar det bli läge. Skulle även vilja besöka Vatikanen igen, men det får vänta tills köerna är kortare och mindre turistsvettiga.

Buonanotte.

Förmiddag i Rom

Idag har jag haft en jättehärlig förmiddag och vädret har varit normalvarmt. Sådär så att det hjälper med vatten och skugga, inte som igår när jag svettades inne i biblioteket trots att jag satt stilla och fläktade mig med senaste numret av Hellenika (som förvrigt hade Sture Linnér-special, men jag tror inte att han tog illa upp för att jag använde den framsida han pryder som solfjäder, jag läste faktiskt artiklarna också). Det var svalare redan igår kväll när vi satt ute och åt och i natt sov jag ostört. Gick upp tidigt imorse, promenerade genom parken, gick nedför Spanska trappan och åt frukost på en mysig liten bakgata. Sedan fortsatte jag mot Colosseum och Forum. Där har jag inte varit sedan 2004 och kände att det var dags för ett återbesök. Long time no see och man gillar ju Forum. Så tidigt på morgonen hade de stora folkskarorna ännu inte hunnit dit utan jag kunde i lugn och ro strosa omkring och känna mig ruinromantisk.

När det började bli varmare och turisttätare satte jag mig i skuggan snett bakom Titusbågen och läste och kände mig mycket nöjd med tillvaron. Gick sedan upp till Capitolium och därifrån ner mot Marsfältet. Jag promenerade genom de judiska kvarteren, sprang på en liten underbar svart sommarklänning som det stod mitt namn på och vidare mot Campo dei Fiori. Där träffade jag Ragnar och åt lunch på en liten österländs resturang, inspirerad av baklavan igår. På vägen hem inhandlade jag mer solskydd (50+ - faktorn för mycket små barn och väldigt bleka vuxna) och var tillbaka på Institutet strax efter lunch. Ska ägna eftermiddagen åt att leta efter inskrifter och ikväll ska jag äta middag med Stefania i Trastevere. Vissa dagar är helt enkelt väldigt bra.

Luftfuktigt

Det är så varmt, och framförallt, luftfuktigheten är så hög. Bevisligen överlevde jag nio sommarveckor förra året, annars hade jag varit allvarligt oroad för min kommande hälsa just nu. Jag tycker inte om människor som gnäller om vädret, har man istället inställningen att det är okej går det mycket lättare. Det är som att cykla i ösregn; oroar man sig för att man kommer att se ut som en panda när man kommer till föreläsningen blir allt mycket jobbigare än om man nöjer sig med att konstatera att man kommer att bli blöt. Och jag har ingenting emot att acceptera tanken på att jag snart kommer att sitta i en sandgrop och svettas likt en trasig akvedukt, men luftfuktigheten alltså. Till och med romarna klagar och ingen jag har pratat med under dagen kunde sova i natt, det är som om någon hade brett ut en blöt filt över staden. Längtar ut till landsbygden där det åtminstone är svalt om nätterna. Vaknade imorse under mitt tunna lakan och såg ut som en rödhårig Diana Ross. Tänkte nyss ta en siesta, men mitt rum har förvandlats till en bastu och när jag åt en vindruva från skålen på mitt skrivbord var den seriöst ljummen och lite dimmig. Men som tur är finns det svala bibliotek och spännande inskrifter att roa sig med istället för att gå ut och krocka med en mycket varm och fuktig vägg.

Tillbaka i Rom

Är nu tillbaka i Rom efter en resa då allt var försenat och mycket varmt. Gick upp fem igår morse, smörjde in mig med solskydd och gav mig iväg. Köpte mitt sista shitty Pressbyrånkaffe på några veckor och satte mig sedan på tåget mot Kastrup. Eftersom jag inte visste om de fortfarande höll på att bygga om säkerhetskontrollen (= långa köer) tänkte jag att det var lika bra att vara ute i god tid. Jag har en gång sprungit genom Fiumicino i högklackat med en tjugokilosryggsäck som hotade med att tippa omkull mig och förvandla mig till en hjälplös skalbagge på rygg och gör helst inte om det. Men ombyggnaden var klar, jag hade checkat in på internet och hann knappt lägga mina lipgloss i den lilla påsen innan jag var igenom säkerhetskontrollen. Väl där meddelades det att planet hade tekniska problem och skulle lyfta en timme senare än planerat. Så jag ägnade tre timmar åt taxfree-shopping (härligt att jag måste lägga mitt Rosebud i en påse men kan köpa en spray med varningstexten solvent abuse can kill instantly) och läsning.

När jag landade tog jag av mig mina tights och min kofta och satte på mig mina solglasögon och väntade på mitt försenade bagage som återigen kom till ett annat band än det utsatta. Åt macedonia (fruktsallad, en av de många bra saker med Italien är att man kan köpa färdigskuren frukt i små lådor) och drack vatten för att inte dö av värme och transferluft. Tog snabbtåget in till Termini som även det stannade på grund av tekniskt meck. Men till sist var jag framme; trött, varm och svettig men mycket glad över att vara tillbaka.

Packade upp, bor i samma rum som sist, och gick och handlade. På GS (Villa Borgheses svar på Ica Tuna) var allt sig likt; Elsa satt i kassan, de spelade Ace of Base (har aldrig lyckats förstå varför göteborgsbandet är så stora här, men det är ett enkelt sätt att placera min hemstad på mina italienska vänners mentala karta, det och Glenn Hysén) och det är fortfarande löjligt billigt med Campari. Tittade på Sommartorpet på SVT Europa och åt sedan middag tillsammans med Ragnar på altanen, först vid niotiden var det äntligen behagligt ute.

Off I am

Har inte alls varit nervös inför resan imorgon, snarare lite blasé. Jajustdetja, jag åker ju imorgon. Kanske beror det på att jag först ska till Institutet vilket känns som hemma i Rom, kanske beror det på att jag har grävt förut och vet vad det går ut på, även om jag inte känner någon av mina blivande kollegor. Men när testade om mitt myggmedel från förra sommaren fortfarande fungerade var det som om alla dofter och minnen från Monteleone manifesterades på min arm och jag kände hur det sög till i magen, herregud, jag åker ju imorgon!

För dig som har ett riktigt jobb

Läser ett magasin från Fristads som jag fick i min nya favoritaffär, Johan Skoglund yrkeskläder. Det kan vara det bästa jag har läst på länge. Tidningen innehåller artiklar som Pimp my barack (Charlotte, du måste spana in detta, det inkluderar porslinshundar!), hur man hanterar självutnämnda Martin Timellare och kniviga situationer som att nödlanda ett flygplan och att gå vinnande ur en hajattack, recept på rätter designade för matlådor samt test av varselkläder. Fantastiskt. Dessutom är det rosa.

Hedwig and the Angry Inch

Nu ska jag hem till min nektarin Moah och se på Hedwig and the Angry Inch, min absoluta favoritfilm. Det var Lina som introducerade mig till den, Lina som även har en tatuering från filmen, och det var kärlek från första spelminut. Det är en off- Broadway rockmusikal om en transa från Östberlin som flyttar till USA, lever white trash-liv och försöker göra karriär. Den är storslagen, sorglig, vacker, rolig, queer, underbar och får mig att bara vilja sätta på sig lösögonfransar och känna att det är jag mot världen. Berättade om den för Moah som också sett den och älskat den, så nu ska jag ta med mig DVD:n som jag köpte direkt efter att jag sett filmen för första gången och cykla ut till Vildis.

Ladies and gentlemen, do you like the pelt? Be honest, because some *bitch* stopped me on the way in. What poor and unfortunate creature had to die for you to wear that?
[pause]
My Aunt Trudy, I replied. Walked away ladies and gentlemen, walked away.

Modeblogg om grävkläder

Ägnade en stor del av tisdagen i Göteborg åt att shoppa saker inför Italienresan och grävjobbet, saker som jag just nu packar ner i min väska. Eftersom jag har gjort det här förut (två grävningar förra sommaren) så vet jag dels ungefär vad jag behöver och dels att jag inte kommer dö av värmen, vilket man skulle kunna tro. Hemligheten är sjuka mängder solskydd och vatten, samt inställningen att man klarar det.

När man ska tillbringa åtta timmar varje dag med att begrava sig själv med jord behöver man slitstarka kläder. (En regning dag förra sommaren lärde jag mina italienska kollegor det klassiska svenska uttrycket det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder när de samlades under ett träd för att freda sig medan jag glatt satte på mig min medhavda regnjacka.) Jag har ingenting emot riktigt praktiska saker, när jag i min ljuva gymnasieungdom sommarjobbade som fastighetsskötare älskade jag mitt blåställ som gjorde det möjligt att sätta sig ner varsomhelst närsomhelst och som innebar förvaringsmöjligheter för alla häftiga verktyg man bar omkring på, men jag har svårt för det semipraktiska. Varför köpa beiga trekvartsbyxor i ett lättskött material när det finns ljusblå kjolar, varför sportsandaler när det finns ballerinor? Det gjorde alltså således ont i själen att shoppa min Indiana Jones outfit, men man gör vad man måste göra och man kan alltid modeblogga om det. Följande inhandlades:

* Ett par rutiga shorts som får mig att se ut som en blandning av Stig Helmer i Den ofrivillige golfaren och en brittisk imperialist.

* Ett par mycket praktiska och slitstarka militärgröna shorts med ett grafiskt blommönster. You can give me klädinstruktioner but you can not stop me from wearing grafiska blomtryck.

* En vegamössa/keps. Jag brukar aldrig ha något på huvudet, jag har så mycket hår att det bara blir varmt och meckigt, men det är bra att slippa ha solen i ögonen när man ska bedöma jordlagers färgskiftningar och solglasögon gör i det läget allting dunkelt. Och det är meckigt att applicera solskydd i hårbotten, tro mig, jag vet. Jag ser dock ut som en dålig svensk pilsnerfilm när jag bär min nya huvudbonad, även fast mamma påstår att jag är bedårande. Men hon är i fråga om mig den minst opartiska som finns.

* Ett gäng linnen i jordfärger (smutstänk).

* Spade, måttband, häftiga handskar med hammare på, pennor, sudd osv.

* En väska (modell man bag) att bära mina verktyg och grejer i.

* Skyddsskor. När jag kom till den stora järnhandeln på Järntorget (åh, gotta love the Göteborgshumor!) och frågade efter ett par skyddsskor i storlek 36 tittade försäljaren på mig och förklarade att det minsta han hade var storlek 42 samtidigt som han mentalt klappade mig på huvudet och jag tänkte bara för att du är en stereotyp heterosnubbe i chinos som inte fattar att jag inte har lust att tappa tvåtusenårigt byggmaterial på mina fötter bara för att jag är tjej och gick istället till Johan Skoglund på Pusterviksgatan som är min nya favoritaffär. Där var de hur snälla som helst och jag fick hjälp med att hitta ett par skyddsskor i rätt storlek som dessutom inte vägde typ två kilo som de brukar (förra sommaren höll Parysa på att inte komma med flyget på grund av den övervikt som hennes arbetsskor orsakade) utan var lätta och som extra bonus designade som sandaler. Om man kisar ser de nästan ut som ballerinor.

* Dagbok, brevpapper och böcker. Just böcker är svårt, förra sommaren tog jag med mig riktigt tunga böcker för att de skulle ta lång tid att läsa så jag skulle slippa släpa med mig så många, men om dina arbetsspråk är italienska, engelska och tyska och du dessutom måste jämföra allt med latin hela tiden och gärna läsa några inskrifter också är inte James Joyce bra avkoppling. En dag när mamma ringde frågade hon om jag önskade mig något speciellt. Ja sa jag, vad som helst som är lättläst. När mitt paket med modemagasin anlände tillbringade jag en mycket nöjd eftermiddag med att bara bläddra, koppla av och äta lakritsklubbor. Förhoppningsvis har jag valt en bättre blandning i år.

* Pyjamas. Förutom klänning är pyjamas mitt favvoplagg, helst alternerar jag enbart mellan de två outfitsen.

Som en bonus slapp jag vaccinera mig, tydligen fick jag allt jag behövde som barn. Tack svenska välfärdssamhället!

Kasedans är det nya klubb

Midsommar i Hofterup var som midsommar i Hofterup alltid är; underbar! (Och det är ett mycket gott betyg för att komma från mig som är uppvuxen med firande i Bohuslän vilket innebär Evert Taube, kvällsdopp från klippor och dans på Brännö brygga.) Vi åt mat (jag som inte äter sill och andra djur var mest nöjd med jordgubbsefterrätten med vit choklad- parfait) dansade kring minimid- sommarstången, jag tog mitt klassiska bildningsansvar och lärde alla Små grodorna på latin och såklart kasedansade vi. Vi har i några års tid nu besökt Hofterups dansbana och i år var bandet bättre än någonsin! Kasedans är det nya klubb.

Efter nattbastu somnade jag i tältsängen och åkte hem till Lund på förmiddagen. Träffade Jonas på kvällen, vi hade tänkt att ta en kaffe eftersom vi båda var lite sletna efter midsommar, men efter att ha försökt gå till två kaféer som båda var stängda kunde vi inte annat att konstatera att ödet ville att vi skulle dricka öl. Och eftersom man inte ska mucka med ödet gick vi och satte oss på Möllan. Vi pratade om framtiden och triumviratsaker och fick sällskap av vår nye vän Benny som lärde oss vikten av bankomatkort och jag fick tips om en alternativ karriärmöjlighet. Om jag tröttnar på allt det här akademiska dravlet kan jag alltid joina Flamman MC i Karlshamn. Jag tror att jag och tatueringen skulle bli utmärkta maskotar.

Med rosor i håret och solsken i blick

Midsommarmorgon.

Jag skulle plocka blommor och binda mig en krans, men det ösregnade ute och inga blommor fanns. Så istället tänker jag ha fakeblommor i håret och ljusblå gummi- stövlar, men jag känner mig ljuv och glad ändå. Jag ska ju fira i Hofterup vilket innebär kasedans, tillhyggesgolf, jord- gubbar, bastu och Danne Stråhed. Eftersom det här ändå är högtiden då man helt legitimt får bryta mot allemansrätten, ha rosor i håret och se ut som en förvuxen femåring i största allmänhet så kanske jag binder mig en krans trots vädret. Men först ska jag möta Jörgen vid bussen.

Glad midsommar till alla!
Kram
Lovs

Ringar på vattnet

Det är roligt detta med bloggen. Den började för några månader sedan som ett projekt för mitt eget höga nöjes skull, ett ställe att samla mina tankar på. Möjligtvis förväntade jag mig att några vänner skulle hitta hit och läsa, men inte mer. Det är min dagbok i den betydelsen att jag skriver om allt som faller mig in, it’s my blog and I’ll cry if I want to, blandningen av antikhistoria, hockey och lipgloss är inte direkt marknadsanpassad. Men uppenbarligen läser många det här, vilket såklart är roligt om än lite konstigt. Häromdagen blev jag citerad på latinbloggen, jag länkar dit återigen för den är skriven av en synnerligen smart människa.

Volo

Problemet är att jag alltid är så förtvivlat ivrig.

Kvällssol och framtidstankar

Är tillbaka i Lund igen efter ett par dagar i beloved Bohuslän. Åkte upp till Göteborg i tisdags morse, shoppade nödvändigheter inför resan och jobbet, åt lunch med Suss och åkte sedan ut till Orust. Igår kom Petter och hälsade på och vi tillbringade en jättehärlig dag vid stranden och i pergolan med mat och drinkar. Idag regnade det på landet så jag satte mig i korgstolen vid fönstret med en bunt magasin som jag bläddrade i och inspirerad av det trädde jag klart mitt kit med två halsband och tre armband. Ni vet hur man ibland kan vara lycklig av en speciell anledning, ibland av livslust och ibland sådär i största allmänhet? Att sitta ute en kväll på en ännu solvarm klippa och känna doften av kaprifol är trygg lycka i största allmänhet rakt upp och ner bara sådär varenda gång för mig.

Tog kvällståget ner till Skåne och nu sitter jag här i mitt något kvava rum och tänker på framtiden. Min tatuerade flamma på bröstet, en symbol för att jag alltid ska göra något jag brinner för, har blivit lite irriterad, ett säkert tecken på att det är dags att fundera över de val jag gör. Jag håller handen på den och känner mina hjärtslag och tänker att det egentligen inte är framtiden i sig jag är orolig över, utan vägen dit. Kanske ska jag inte ta den logiska vägen utan en annan, kanske ska jag inte satsa på NHL och hamna i farmarligan utan istället spela i elitserien ett år till för att sedan göra succé för att nu tala i hockeytermer. Hade egentligen velat ta en promenad och fundera igenom det hela, men det är sent så istället tänker jag sova på saken.

Måndagkväll

Hann på en halvtimme köpa en blå (but of course) tunika, ett par tights och ett nagellack. En praktisk sak med att vara blott 1.63 är att man kan använda tunikor som klänningar, en opraktisk är att det är svårt att hitta tights som är lagom korta. Det blir lätt att man får placera ett uppsamlingsheat med tyg på lämpligt ställe på benet. Not so very chic.

Åt därefter glass med Hanna i solen. Jag har under våren haft världens bästa ledamöter i kårens valberedning (de andra två var för dagen annorstädes) som har varit så sjukt stabila, smarta och självgående att jag, som annars har anlag för kontrollbehov när jag ansvarar för något, har känt mig fullständigt lugn. Även när jag var i Rom under hanteringen av en hel utlysning och tillsättning och under alla valfullmäktiges tuffa beslut och påfrestningar. Hanna hade skrivit rent min nominering och ramat in den i en lila ram. Så här lyder inledningen, jag kan inte låta bli att citera bara för att det är så fint: Slår man bland Word:s synonymfunktion kan klassisk betyda såväl kännare av antiken som mönstergill och utmärk, Lovisa stämmer in på båda betydelserna.

<3!

Träffade Kristina och Eva strax efter fem, men mötet varade inte så länge utan ett nytt planerades istället till augusti. Dock hann vi prata lite om Italien och andra trevligheter och det kändes bra med ett avslut på nämndsarbetet innan jag åker.

Cyklade sedan hem, tittade på darling Ernst och trädde mig ett halsband. Har nu packat och fixat inför morgondagens snabbvisit på Västkusten. Avenyn! Hav! Kaprifol!

Måndag förmiddag

Har återlämnat det sista tjugotalet uppsatsböcker till UB, puh. Om någon inom en snar framtid skulle känna sig lockad att skriva om Livias roll som politisk aktör på den religiösa arenan så kan jag rekommendera återlämningsvagnen vid automat 1. En fin sak med UB är att man kan komma inramlandes med tre tygkassar fulla av böcker iförd ett par gigantiska solglasögon som nämnda tygkassar har hindrat en från att ta av, utan att någon tittar misstänksamt. Ah, I love being an excentrisk akademiker. Har även tillskrivit min mecenat, beloved Tonny och Harald Hagendahls minnesfond, och informerat om att jag snart ämnar påbörja min inventering av det epigrafiska materialet till denhära artikeln det är tänkt att jag ska skriva och därför gärna vill ha mina medel utbetalda. Tillbringade en stund på balkongen tillsammans med kaffe, hemplockade orustska blåbär och en mapp full av protokoll och anteckningar för att förbereda överlämningen med Eva, ordinarie ordförande för Grundutbildningsnämnden. Jag har verkligen uppskattat förtroendet att få leda nämnden och känner mer och mer att det nog är dekan jag ska bli när jag blir stor. Kombinationen buren professor och akademisk ledare känns lockande. Ska strax cykla till stan för att snabbshoppa lite och sedan dricka mer kaffe och äta glass på Per Tutti tillsammans med valberedningen för att fira vårens storartade insats. Måste ju dessutom förbereda mig inför Italien. Man kanske skulle kunna tycka att jag borde göra det genom att läsa in min på projektet och se till att jag har ordnat allt jag behöver istället för att förbereda mig genom att dricka kaffe, äta glass och köpa lipgloss. Men nej, det viktigaste är ju trots allt att få in känslan.

Människor googlar sig hit på alla möjliga sätt, leder statistiken just nu gör odyssé och flädersaft, men veckans förstapris går till personen som tog sig hit med hjälp av sökorden jag älskar hockey. Och apropå hockey så kan Perez Hilton gå och dra en rosa Puccisjal över sig för igår fick jag två kort på Peter Forsbergs privatbostad utanför Ö-vik som Åsa tagit på nära håll. Hehe. Är mycket nöjd, och ska ge det ena till Moah.

Ps. Forsbergs förra flickvän hette Rome i efternamn. Kände bara att jag ville nämna det.

Britpoparvet och jag

Jag och Fredrika diskuterade indiepop i fredags, vårt gemensamma brittiska musik- arv i allmänhet och Pulp i synnerhet. Inspirerad av det har jag lyssnat på flera av mina gamla skivor i helgen och kan konstatera de håller än. Och att She’s a lady nog fort- farande är den bästa låt som har skrivits. Eller Acrylic Afternoons, Like a Friend, Countdown, Feeling Called Love eller Common People eller Babies eller… *sätter på His ‘n’ Hers igen*

Dagens citat 2:
Jarvis: It doesn't make no sense no. It's not convenient no. It doesn't fit my plans but I got that taste in my mouth again oh.

Acrylic afternoon

Igår skulle vi ha grillat, men på grund av ösregn blev det inomhus- middag istället. Jag, Johanna och Magnus firade årsdagen av en annan grillkväll i sällskap av Kristian, Rikard och Pontus. Mycket trevlet.

Idag har jag mest gjort ingenting; legat i vinddraget från fönstret, druckit kaffe och börjat läsa Flickan som lekte med elden. Nu ska jag till Åsa på söndagsfika, ev. i park.

Dagens citat 1:
Magnus: Vägen till en kvinnas mage går genom hennes hals.

Kräsenhetens kranka blekhet

Uteserveringsväder och uteserveringsväder, eftersom infravärme är det nya sol kan man ju sitta ute ändå. Vilket jag och Fredrika gjorde tillsammans med luckies och en ansenlig mängd öl. Vi satt ganska länge på Möllan innan vi gick vidare till Debaser. Plötsligt började några personer bära förstärkare och annat från scenen och medan alla andra i rummet antagligen tänkte jaha, de röjer lite där ja så tänkte jag nämen titta, de gör performance till musiken, vad trevligt. Note to self: sluta umgås så mycket med svåra teatermänniskor. Anyhow, det var en mycket trevlig kväll, även fast det där med att ta sista 171:an hem har förvandlats till en urban legend; igår var ytterligare en av alla de kvällar då jag åkte segbussen hem till Lund alldeles för sent. Men att se solen gå upp över skånska åkrar har sin charm det med. Spillde ut mjölk igår igen, men jag har hört att man inte ska gråta över sådan.

Som en vårdag i november

Jag ingår numera i den arbetsgrupp som ska utvärdera och analysera sammanslagningen av alla små språkinstitutioner vid univer- sitetet till en stor institution och ett centrum. Vi hade vårt första möte imorse och det är ett spännande uppdrag med höga förväntningar. Organisationsstrukturer är alltid roligt och vi befinner oss just nu i min favoritfas av ett projekt; den då man öppnar ett nytt dokument och drar upp riktlinjer. (Favoritfas två är den då allt är klart och förhoppningsvis förses med ljusblå framsida.) Sedan hade vi lärarförslagsnämnd och fortsatte arbetet med vårt mastodont forskningsassistentärende. (Och du vet att du är latinist när du är lite sugen på att ranka en ansökan lägre för att personen i fråga inte kan stava till curriculum. Det var inte ens ett slarvfel utan genomgående i hela ansökan, jag kollade.)

Det är något i luften idag, som en vårdag i november. Jag, med en isglass känsla för sol, kan uppskatta en mulen paus, men idag har jag mest gäspat, velat dricka te och gå i ide. Tydligen kände övriga nämnden likadant, för det var ett kreativt men något övertrött möte. Det kan nog även ha att göra med att det är fredageftermiddag. Och apropå det; nu ska jag ta helg och åka till Malmö och dricka öl med Fredrika, uteserveringsväder eller ej.

Aeneas oculis semper vigilantis inhaeret

Ägnade morgonen till att trycka uppsatsen. De publiceras numera enbart i en databas, vilket absolut har sina fördelar, men det är ganska trevligt att kunna ge bort tryckta exemplar. Speciellt om de har en ljusblå framsida. Ordnade även fler exemplar av C-uppsatsen eftersom alla har tagit slut, kul! Förstår inte riktigt varför mina uppsatser är så spännande att läsa, men det är såklart smickrande att det uppenbarligen finns en efterfrågan.

På förmiddagen var jag och Karin på Historiska Museet (återigen: gå och se nya utställningen!) och sedan fikade vi. Fortsatte under eftermiddagen min caféodyssé tillsammans med Eva, vår för tillfället tjänstlediga professor. Ni vet hur man har en mental lista med inspirerande människor? Eva är med på min. Hon är inte bara smart och kompetent utan har dessutom lyckats behålla sin ödmjukhet trots alla år inom akademin. Vi pratade planer, framtid och Rom (delvis i förening). Jättekul att hon är tillbaka i Lund! Jag slås ofta av hur bortskämd jag är som har så många människor runt omkring mig som visar sitt intresse, peppar och uppmuntrar. Tacksamheten.

Ikväll har jag träffat mea amica Lina. Vi har ett härligt projekt som går ut på att vi ska läsa alla Aeneidens tolv sånger, vilket lär ta ett par år. Ikväll avvik vi dock från programmet och läste istället ett av Ovidius’ brev ur Heroides, nämligen det från Dido till Aeneas, inspirerat av Ovidus-seminarierna som jag var på. Vi satt på Ariman (prettocafé, likt Java under gymnasietiden för er som var med redan då), drack vin och läste högt. Mest för att driva med alla andra svartklädda människor där som tar sig på för stort allvar. Latin är besserwisserspråk, men man måste ju ha självdistans. Efter ett tag urartade det dock och vi började istället förelämpa varandra med mer obskyra glosor.

Ett långt inlägg om latin

Det är sent och jag trött men jag kan inte låta bli att skriva. Förlåt för inläggets längd, men detta är ett ämne som får mina fingrar att flyta iväg.

Idag hölls terminens sista Områdesstyrelsemötet och därefter träffade jag min studievägledare från latin, Cajsa. Eftersom jag har förstått att flera latinister läser detta så tänkte jag passa på att förtydliga: att jag sitter i Områdesstyrelsen* innebär att jag bland annat är med och bereder och fastslår områdets budget vilket i sin tur innebär att jag aktivt har medverkat till latinets nedläggning. [Konstpaus]

Problemet som jag ser det med hela debatten kring latinets vara eller icke vara i Lund är att den förs på så många olika håll och att ingen av parterna riktigt lyssnar på varandra. Att sitta i Områdesstyrelsen innebär att vara ekonomiskt ansvarig och som ekonomiskt ansvarig kan jag inte försvara att vi bedriver en utbildning som år efter år uppvisar ett minusresultat och som därmed bekostas av andra ämnen. Hur mycket jag än älskar latinet hjälper det inte att skriva kulturarv! till universitetsledningen, de vill se siffror. Resonemanget i styrelsen är alltså strikt ekonomisk. Men naturligtvis måste vi fråga oss om vi kan bedriva någon historiserande forskning om tiden innan 1800-talet i något ämne utan latin och grekiska. Och naturligtvis blir, åtminstone mitt, svar; nej, det kan vi inte. De klassiska språken har ett egenvärde i sig, men är också oändligt viktiga som redskap inom all humanistisk forskning. Skulle någon kunna tänka sig en Shakespeareforskare inte kan engelska eller en fysiker som inte kan räkna?

Men hur ska vi då få ihop allt det här; områdets ekonomiska krav och de klassiska språkens livsviktighet? Den springande punkten är studentunderlaget. För få studenter läser kurserna, och för få fortsätter att läsa mer än 10p. Inte för att språken inte lockar, för det gör de, det är svårt att komma på andra humanistiska ämnen som berör så många, men strukturen måste ses över. Är dagens höga förkunskapskrav rimliga? Skall man lägga ribban så högt på A-kursen att mer än hälften inte ens vågar skriva tentan? (Att skriva en latintenta handlar till 70 % om att peppa sig själv – man kan när som helst slå upp texterna man förväntas kunna för att testa om man kan dem, och tro mig, man kan aldrig översätta dem flytande. Men man måste våga tro att man kommer att klara det ändå när man sitter där naken utan sitt lexikon.) Hur kan man föra in en modern pedagogik? (Vårt första övningshäfte var ett femtio år gammalt skräckexemplar som byggde på principen ”studenten lär sig när studenten har fel” och som gick ut på att översätta autentiska meningar av Caesar och Cicero så korrekt som möjligt, och du behärskar inte guldålderslatin tre veckor in på en grundkurs.) Naturligtvis skall man inte förenkla det hela till inlärning av slitna sentenser, men man kanske skall tänka över vilka studenter man vill ha, och förhoppningsvis inse att man vill locka fler än vattenkammade svartklädda strebrar på jakt efter en intellektuell identitet.

Det finns så många ämnen som skulle behöva inslag av latin; historia, religion, teologi, filosofi, juridik, medicin, lingvistik och så vidare in perpetuum. Mitt eget ämne, antikhistoria, ställer inga förkunskapskrav på kunskaper i klassiska språk, men är ett ämne som bygger på källstudier. Logiken i det. Därmed inte sagt att sådana kunskaper inte premieras, men det ställs inga krav på dem.

Av alla dessa skäl, och fler därtill, var det så upplyftande att träffa Cajsa som var anledningen till att jag började skriva detta mastodontinlägg. För hon resonerar så klokt kring det hela; att vi måste förändra kursstrukturen, pedagogiken, samarbetet med andra ämnen och bortse från den klassiska stoltheten som gjorde att alla förslag till nyordning förkastades tills inget annat än pausering och periodisering återstod. Äntligen någon som lyssnar på båda sidor, för deus meus, man kan bli frustrerad av mindre än att få området att vilja föra en ideologisk diskussion och latinprofessorer att ta till sig ekonomiska argument. Så nu ska jag skriva en lista på alla mina idéer på hur man kan implementera latin och grekiska i andra ämnen, vilka kurser man kan utveckla och framförallt vilka pengar som kan bekosta det. För tre år i områdesstyrelsen har inte så mycket gjort mig frustrerad som lärt mig spelreglerna.

Så, för att avsluta med vad jag inledde med; nej, jag satt inte tyst på mötet när budgeten togs. Att reservera sig hade inte varit konstruktivt utan bara fegt eftersom jag inte hade något alternativt förslag till finansiering och ett protokollsinlägg hade möjligtvis fått mig personligen att må bättre, men hade inte gjort någon skillnad. Istället yrkade jag och Ida in en att-sats om att området aktivt ska verka för att de klassiska språken skall finnas kvar vid fakulteterna, om än i annan form. Och det är jag fullt och fast övertygad om att de kommer att göra, om vi bara samarbetar.

* Området består av de humanistiska och teologiska fakulteterna och styrelsen är deras högsta beslutande organ.

Fiskarna i havet

Igår gav jag Petter en flaska flädersaft, idag bjöd han mig på fläderdrinkar. Vi satt ute i hans trädgård, drack och pratade innan vi gick in för att spela och sjunga gamla favoriter ur den fantastiskt härliga notsamlingen Hits 95. Och vilken hissmusik* möts jag av när jag kommer hem? Jo Circle of Life som jag precis har skrålat vid synthen… Nästa vecka ska Petter bo hos sin boyfriend i Lysekil. Dock jobbar Johannes om dagarna så Petter ska komma och hälsa på mig på Orust, så kul! Jag har bestämt mig nu, jag åker upp på tisdag. Jag behöver hav.

Har även läst ut Män som hatar kvinnor. Det tog fyra dagar, och då har jag inte ens sträckläst. Nu läser jag i och för sig fort, men ändå. Ibland är det skönt med lite easy reading. Funtar på att köpa tvåan imorgon.

Och ja just det ja, bloggfavoriten Sture Linnér ska sommarprata, missa inte! En annan favoritperson som ska prata är Sveriges svar på Tinky Winky, Christer Fuglesang. Ska en dag skriva ett inlägg om varför jag tycker så mycket om honom.

* Vår hissmusik väljs via omröstning på hemsidan.

Dagens möte

Idag när jag låste min cykel utanför UB kom en man fram till mig och sa att jag hade spelat teater för honom under karnevalen (temat för förra årets karneval vad dual och vi spelade Teater på tu man hand, det vill säga att en av oss skådespelare gav en åskådare en privat föreställning under några minuter) och att det var det bästa han hade sett. Så fint att han mindes mig ett år senare, och kom fram för att säga det. Mycket glad.

Nu har jag hällt upp min saft på flaska, ska ta med en ikväll och ge till beloved Petter som jag har saknat. P6 ska ha avslutningsgrillfest och jag tänkte gå. Inte för att jag har varit speciellt aktiv under terminen, förutom att jag höll ett föredrag om antik sexualitet, men det är trevliga människor och en vacker sommarkväll. Men först ska jag läsa möteshandlingar.

En modern, ung och självständig kvinna

Har lyckats göra fantastiskt gott iskaffe. Allt detta flängande till Italien pays off. Drömde i natt att jag en timme innan avfärd till Rom insåg att jag hade glömt att tvätta och därmed inte hade någonting att ha på mig. Ser detta som ett tecken på att jag borde styra upp min resa och exempelvis ordna ett friskintyg och ta en stelkrampsspruta (det är sådana krav från arbetsgivare som får mig att känna mig som Indiana Jones). Eftersom jag aldrig är sjuk och inte kan minnas att jag har besökt någon läkare (optiker, tandläkare och gynekolog undantagna) och definitivt inte under de fem åren jag har bott i Lund så har jag ingen aning om vilken vårdcentral jag tillhör (för det är väl till en sådan man ska vända sig va?), om jag har en husläkare (har man fortfarande husläkare?) och så vidare. Funderar på att be mamma och pappa styra upp ett besök hos vår familjeläkare i Göteborg. Jo, jag är visst vuxen och klarar mig själv.

Fem minuter senare: stod på min balkong och pratade i telefon med pappa angående ett läkarbesök och undrade varför vaktmästaren slutade rensa rabatten för att titta på mig samtalet igenom. Svaret uppenbarade sig när jag kom in ty jag hade glömt bort att jag var iförd en herrskjorta och hade satt upp håret med en stor glittrig drinkpinne i brist på hårsnodd i min omedelbara närhet (drinkpinnar däremot har jag uppenbarligen liggande på skrivbordet) och såg ut som Gudrun Sjödén goes Dana International. Chict.

Havslängt

Jag vaknar svettig av morgonsolen med hav i ögonen och längtan efter Orust i bröstet.

Jag måste varna er kära läsare, vid den här tiden på året lämnar hjärtat Lund för Västkusten, även om kroppen släpar efter. Jag förvandlas till en bad cover version av Evert Taube och lovsjunger saltvatten, tång och maneter. Ge mig knubbsälar och kaprifol, klippor och skär. Ta mig till havet och gör mig till kung.

Men istället sitter jag här i en för stor herrskjorta och försöker skriva en artikel utifrån min förra uppsats, något jag har lovat att göra hela våren. Är rädd för att det inte går så bra eftersom jag har svettats ut min hjärna.

Kvällen räddas av beloved Ernst, mannen, myten, torpet. Åh, jag älskar hur han ser poesi i en ladugårdsvägg och vågar vara sådär hundratio procent Ernst. Det får det att brumma som en liten humla i mitt bröst. Ringer mamma och pappa för att fråga om de har sett på sin blivande svärson på TV, det har de inte, men skrattar och säger att de har planterat fler av mina favoritrosor och att havet är varmt nog att bada i.

Flädersaft och söndagspromenad

Igår kväll var det en riktig sommarkväll; vi satt ute i Maries trädgård, åt god mat och tårta och drack rosévin. Sedan sjöng vi singstar innan jag gick hem tidigt. Var lite sliten efter de senaste dagarnas eskapader, men det var en mycket trevlig kväll. Imorse var första gången på länge jag hade sovmorgon efter en utekväll. Skönt. Fikade med Ellen idag, alltid trevligt att prata med nya människor. Eller vi har småpratat i ett par år, men inte uppstyrt.

Idag har jag även gjort flädersaft och känt mig husmoderlig och vidare städat balkongen. Tänkte leva på den nu när det är så absurt varmt, jag smälter i mitt rum. Satt där i ett par timmar, drack iste och läste Stieg Larsson. Jag har hakat på hypen ett par år senare, mest för att jag har kommit in i ”har pluggat massor och vill därför läsa deckare”-fasen.

Först nu är det behagligt ute, jag har gått en kvällspromenad och sitter med öppna fönster, lyssnar på musik och för en härligt skruvad msn-konversation med m, kvällspomme, bones och lhafs.

Word!

Tim Adams says: Fotboll är ju ovanligt på det sättet att det kan pågå i en och en halv timme utan att någon gör mål. Det är en övning i frustration.

(Sydsvenskan 9 juni)

Men varför har ingen sagt något?

Jag har i hela mitt liv trott att det heter att röka som en borstspindel. Det gör det tydligen inte. Borstbindare. Där ser man.

The only way to get rid of temptation is to yield to it

Satt igår kväll på Linas nya balkong med utsikt över hela Malmö, drack vin och bara myste. Sedan gick vi till Tomboy, drack öl, jag hade update med Jenny och allmänt trevligt. Förutom musiken då som inte var klockren. Så vi tog med oss Magnus och gick vidare till Neo där jag hittade Emschen i rosa kjol och dansade vidare. Tog inte sista 171:an hem utan stannade en timme till och åkte 131:an som åker genom alla skånska småhålor ni kan tänka er (vi pratar Arlöv, vi pratar Burlöv, vi pratar Åkarp och vi pratar framförallt om Sockerbitstorget) och en timme sömn senare var jag hemma. Sov tre timmar och gick sedan upp, svidade om till klänning och cyklade till avslutningsfrukosten med The Senior Staff. Det var fullt på Grand, något vi inte hade räknat med, så istället gick vi till vårt stamställe, satt ute, åt scones och pratade. Mycket härligt.

Efteråt gick jag en sväng på stan, köpte fölsepresent till Marie och ett par ballerinaskor. Sedan åkte jag hem till Emma för att barnvakta baby Slayer (stor, mycket söt katt även känd som den vita limpan). Vi har lekt, busat och hängt på balkongen. Slayer var mycket förstående när barnvakten av trött och ville göra stillsamma saker som att läsa och ersätta sin vätskebrist.

Ikväll ska jag hem till Marie på födelsedagskalas, ska sätta på mig dagens blåa klänning nummer två och svinga mig upp på hästryggen igen med ett glas vitt i handen.

Kalla mig gärna magister

Igår skulle jag bara ta ett par öl med systrarna och sedan gå förbi kåravslutningspicknicken och sedan gå hem och lägga mig. Istället drack jag öl och firade andra människors avklarade tentor och mitt stundande seminarium (nej, jag tar aldrig ut saker i förskott) och kom alldeles för sent. Träffade Fredrika imorse och köpte fika till seminariet och blommor till våra handledare och examinatorer. Det hela gick jättebra, klarade det magna cum laude och firade med att köpa två klänningar. Jag har börjat shoppa som en man. När jag hittar en modell som jag tycker om har jag plötsligt börjat köpa samma plagg i olika färger. Det är ju så praktiskt! Och så tråkigt tyckte jag bara för ett par år sedan. Sprang in i världens bästa Kristina på H&M och åt underbart god italiensk glass med henne på en parkbänk. Har precis haft tidningsmöte och ska nu ta en powernap så jag är pigg tills ikväll. För då ska jag åka till Malmö, träffa min fellow latinista Lina som äntligen är back in town och sedan blir det utgång. Och imorgon är det dags för världens bästa frukost.

Heute ist mein tag

Nu har jag legat ute i solen (insmord i faktor 30 – impregneringssäsongen har börjat) och förberett min opponering inför imorgon. Det är en bra uppsats, så det är bara roligt. De andra låg och läste seriealbum och trädde halsband och var så där härligt sommarlediga. Nu ska jag snart en sväng till Emma och fika lite, sedan väntar after work och kvällen kommer avslutas med sommarfest på kåren. Ska visserligen upp tidigt imorgon, men hey, det har ju gått förut.

Alfie, Alfie, Alfie!

Efter min fika med Fredrika så möttes jag av feststämning på Fjärde Söder eftersom vi skulle ha Hejdå (obs! uttalas på skånska, det vill säga som ett ord med betoning på hej) fest. Vi grillade, lekte lekar, spelade brännboll, skåpsöp, hade 90-tals disco, råkade stänga av all ström osv. Idag har jag njutit av vad som har känts som min första lediga dag på mycket länge. Jag har inte gjort något vettigt alls; sovit, pratat i telefon och tittat på film. Och just det ja, vi såg på fotbollen också, och jag gjorde ett halsband under tiden. Ju mer jag ser på fotboll desto mer inser jag hur mycket jag älskar hockey. (Jag är ledsen Linda, men så är det ;)

Apropå hockey så tycker jag att det är jättetråkigt att mitt sympatilag Ottawa ligger under med 1-3 i matcher mot köpelaget Anaheim. Jag hoppas Alfredsson och de andra i laget biter ihop, upprepar miraklet från 1942 då Toronto lyckades vända ett 1-3 underläge och tar hem Stanley Cup. Jag menar med en frölundait som lagkapten är det möjligt. Go Alfie!

Det är visst nationaldagen idag. Jag vet inte riktigt hur jag förväntas fira detta? Betänka min relation till Sverige? Sitta under Tegnérstatyn i Lundagård och kontemplera? Dricka mellanmjölk? Det närmsta jag har kommit nationaldagsfirande var för ett par år sedan då jag på en fest med AF/KK/LUS (= very lundastudentikost för er utsocknes läsare) som hölls 6 juni var utklädd till studentbordsdekoration med ballonger och blågula band knutna runt mig själv. Detta hade jag dock inte energi nog att uppbåda idag…

Bild: jag och baby box grillar. Foto: Kajsa

Rördheten

Innan mötet hade jag och Kristina pratat om vilka ledamöter som slutar till hösten och därför skulle avtackas med blommor. I hemlighet hade hon köpt en bukett till mig eftersom jag har lett nämnden och jag hade köpt en till henne eftersom hon är en sån klippa. Så det blev avtackning och kramar till höger och vänster och jag är så stolt över Område HT som har låtit mig ersätta en dekan som ordförande och för att ingen någonsin har ifrågasatt att jag gör det trots att jag bara är student. Och jag är så glad över alla uppmuntrande ord, beröm, allt jag har lärt mig, hur skönt det är att känna sig säker i rollen som mötesordförande… Kombinationen min allmänna lättrördhet + pms + blommor + beröm fick mig nästan att börja gråta. Ska nog sluta skriva om detta nu, med risk för att det annars blir alldeles för sliskigt och sentimentalt.

Just nu har jag en halvtimme över innan jag ska träffa Fredrika så jag passade på att kolla mina mail och möttes i inboxen av det glada beskedet att jag kommer att få ett AF-stipendie för tredje terminen i rad, wo-hoo! Life is sweeeet.

Snabb morgonrapport

I love morgoneffektivitet! Det är då man får saker gjorda. Har läst igenom mitt manus en sista gång, förberett mötet och pysslat ett kort till Kristina. Nu är klockan drygt halv nio och jag ska cykla iväg till kansliet. Au revoir!

Is this the light of a new day dawning? A future bright that you can walk in?

Åh, jag vill verkligen gå på Karins födelsedagsfest ikväll, men tidigt imorgon ska uppsatsen mailas in. Okej att jag inte har så mycket kvar att skriva, men det känns som att jag borde läsa igenom den tio gånger till så jag slipper sitta på seminariet och bittra mig över slarvfel. Och att läsa igenom den tio gånger till tar irriterande nog längre tid än vad man tror, bara att dubbelkolla så att alla latinska begrepp är kursiverade tar for evah.

Imorgon leder jag sista nämndsmötet för terminen. Har köpt blommor till fantastiska Kristina som jag har lutat mig mot. Hann även köpa några andra småsaker och i kassan på Face hörde jag en kille säga till sin kompis ha det fint så hörs vi på Facebook. Ansiktsboken är det nya prata i verkligheten. Det var fullt av studenter på stan och jag drabbades av den där blandningen av förväntan och vemod som jag alltid får av syrener och skolavslutning.

Nej, nu ska jag vara stoisk och fortsätta korrläsa samt förbereda morgondagens möte.

No it's just another Monday morning. Do it all over again oh baby.

Triumviratet på födelsedagsfest

Igår var jag på Andreas, Mundas och Tottes gemensamma fest. Jag, Emma och Jonas träffades redan vid fem för triumviratumgänge, YouTube-klipp, jordgubbar och mousserande. Min inre tonåring som har protesterat mot att sitta inne och skriva uppsats istället för att dansa och dricka för mycket vin var nöjd och glad. Festen hölls i Teater Terriers lokaler. Ända sedan jag flyttade till Lund har Terrier varit min favoritteatergrupp och nu när de även har klubb älskar jag dem ännu mer. Fest på lokal kan ju annars innebära bostadsrätts- föreningsutrymme, stolar längs väggarna och allmän högstadieångest, men detta var mycket fab. Vi drack mer vin, dansade, jag lyckades tappa bort mitt Rosebud, men har som tur var ett i reserv hemma annars hade det inneburit svår abstinens, dansade lite till och umgicks. Kom hem vid tre i morse, och ja Vergilius-generatorn hade rätt.

Fredagsfrågor från Karin

Fick detta av Karin och tänkte att jag skulle svara här i bloggen istället för via mail.

Tre sommarjobb jag haft i mitt liv: fastighetsskötare, klassisk arkeolog och snart artikelförfattare
Tre platser där jag har bott: Göteborg, Lund, Rom
Tre serier jag gillar att se på TV: SATC, Desperate Housewives, Little Britain
Tre platser där jag har semestrat: Florida, Grekland, Italien
Tre av mina favoriträtter: (vegetarisk) sushi, typ allt italienskt minus kött, pappas pannkakor
Tre platser där jag helst skulle vilja vara just nu: Orust!, Rom, New York
Tre personer som jag vill se svara på detta: Charlotte, Kristina, Linda, Sofia (Det var fyra, jag vet.)

Ny månad

Idag är det ny månad och det innebär att man ska vända blad i sina väggalmanackor. Min favoritkalender hänger vid mitt skrivbord, är inhandlad i Rom och visar en snygg katolsk präst varje månad. Den är som ni förstår fullkomligt underbar. När maj blev juni innebar det att den sammetsögde och vattenkammade Pietro fick lämna plats åt nästa hunk som tittar intensivt in i kameran samtidigt som han smeker en kattunge. Har även vänt blad i min hockeykalender som jag har fått av Moah. Tomas Holmström ersattes av Peter Forsberg, vilket man ju får lov att säga är ett uppköp. (Förutom att det fortfarande är traumatisk att se honom i Flyers-dressen.)

Har även kommit på ett bra sätt att intervallplugga: först lyssnar jag på sista låten på Jarvis soloalbum, Quantum Theory (everything is going to be alright), därefter dröjer det drygt en halvtimme innan bonusspåret börjar spela, jag reser mig upp och dansar lite, och sätter mig sedan åter och skriver.

Och plötsligt blev det ännu ljusare

Fick precis ett brev som förklarade att jag kommer att få de pengar jag sökte för att skriva en artikel och de hade inte ens skurit i min ansökan! Det här är roligt på så många sätt; jag får fördjupa mig i något som verkar jättespännande, andra människor tycks också bedöma det som spännande, det är tydligen okej att jag skriver sådana här ansökningar som grundstudent utan referenser, jag kan tillbringa tiden i Rom om jag skulle vilja och går allt bra kommer jag att publicera min första vetenskapliga artikel på engelska! Happy happy joy joy.

Det börjar klarna

Har nu äntligen fått veta vilka datum som gäller: inlämning av uppsats på tisdag, seminarium på fredag. Känns skönt, dels för planeringens skull och dels för att jag vill bli klar. Börjar inse att mer tid bara skulle göra uppsatsen marginellt bättre, men antagligen betydligt större och spretigare. Har nu översatt alla texter jag citerar och var på UB imorse för att med hjälp av Loeb se att jag inte missförstått något och där bland de röda ryggarna hittade jag min inspiration som tycks ha varit försvunnen de senaste dagarna.

Ikväll skulle jag egentligen gått på Åsas fest, men jag får nog offra den och skriva klart det sista istället. Tråkigt, men ibland måste man prioritera. På lördag däremot tänker jag min själ dricka bubbel, människan kan icke på latinska verbformer allena leva.