Välkommen 2009

Hoppas ni alla får den nyårsafton ni önskar er, glitter & glam eller lugn, och ett strålande 2009. Nu kör vi!

Minnen

Idag har jag, mamma och moster gått igenom några av de sista kartongerna med mormors saker. Det känns fint att de fortsätter att användas, även om jag inte klarar av att slänga något då allt väcker minnen. (Apropå på det borde jag maila min säljare och fråga efter måtten på köksväggen inför tapetseringen, men jag är rädd att hon kommer tycka det är jobbigt att jag ska göra om i hennes förra hem. Jag hade gjort det.) Efter ett tag kom Johan, Lena och baby Rasmus förbi och vi fikade tillsammans med morbror och hundarna och jag fick ett par julklappar till och min ensambarns-tröja har nu fått konkurens av en Lovisa-tröja. Det har varit mys att umgås så mycket med släkten, men det har också lett till att alla nu är hysteriskt förkylda, så även jag.

På eftermiddagen reashoppade jag en kaffe- och en vattenkokare och några saker inför imorgon. Ikväll har jag badat, ätit granatäpple och ska nu packa. Imorgon bär det åter till Lund.

We look so good together

Det var verkligen jättemysigt ute i skärgården. Vi lagade mat och såg på film och jag lärde Vera att använda nagellack istället för tuschpenna, känner att det ingår i min roll som ball storkusin, innan vi pratade lite om att man får gifta sig med vem man vill. Nästa morgon tog jag färjan in från en frostig ö till stan för att äta den traditionella frukosten på Egg & Milk tillsammans med darling Charlotte, lika trevligt som alltid.

Efter bagels, pannkakor och blåbärssmoothie gick jag en snabb sväng på stan innan jag åkte hem. På kvällen bjöd Felicia mig, Pegah, Karin och Karolina på middag och jag tillbringade några flamsiga och härliga timmar tillsammans med mina gymnasietjejer. Vid ett tillfälle var vi tvungna att titta i Felicias gamla album som var fullt av bilder på fester, festivaler, drinkkvällar, demonstrationer, hockeymatcher, hångel (herregud att vi seriöst fotograferade det) och fantastiska infall som jag och Felicia tänder rökelse och mediterar i skolan eller låt oss klä oss i vitt och dansa som älvor på ängen (vilket vi gjorde, gravallvarliga).

Havsluft

Nu åker jag ut till skärgården en sväng. Suss ringde och sa att Vera just nu målar sina naglar för att vara redo. Hörs imorgon!

Det finns en gata där alla kan mitt namn

Då mamma är sjuk följde jag igår med pappa som smakråd på stan och gick därefter för att titta på tapeter och svärma lite här. När jag sedan i väntan på vagnen skulle ringa Pegah för att styra upp vår dejt visade hon sig vara i närheten och vi spontanfikade i ett par timmar, mys. På kvällen träffades vi igen, då tillsammans med Felicia, Karin och Helena, för den obligatoriska ölen på Andra Lång.

Du vill inte möta oss i en mörk gränd.

Jag är en gubbe

Är som sagt i Göteborg och läser därmed GP. Som har valt att rapportera om finanskrisen på ett ganska stereotypt sätt, det vill säga med fokus på Volvo och den tunga industrin och med tystnad om varsel inom de kvinnodominerade branscherna. Idag intervjuades SKF:s koncernchef Tom Johnstone och uppslaget avslutades med att han skulle delge läsarna sina tre ljusglimtar i det finansiella mörkret. Med på listan var: Frölunda Indians är på väg uppåt och blir bara bättre och bättre. Det värsta? Att jag riktigt gubbskrockade med när jag läste det.

Annars har jag spanat in mellandagsrean med ensidigt fokus på inredning. Det känns inte riktigt motiverat att lägga pengar på kläder när det finns väggar som väntar på tapeter och färg (okej då, jag kan ha gjort ett undantag för ett litet, litet plagg) och en stuckatur som kräver sin takkrona.

Just nu ser jag på Gladiator för fjärde, femte?, gången. Motiverade det nyss för pappa och Peter med att det faktiskt ingår i jobbet att vara insatt i hur antiken har skildrats efter antiken. Om man ständigt letar efter fel blir det lätt outhärdligt att se på historiska filmer, så jag brukar försöka låta bli (om jag inte är på mitt besserwisserhumör vill säga och det är jag ju ärligt talat ganska ofta) men varje gång de skriker Roma Victor så skär det i min latinsjäl. For the love of God - kongruensböj! Hur svårt ska det vara att få rätt på två ynka ord? Sparka inte på språk som redan ligger, pls.

Lugn

Idag har jag läst, skrivit, promenerat, badat och ätit middag med föräldrarna. Det är allt.

Hoppas ni har en fin jul och att ni tindrar.

Kärlek/L.

Dagen är kommen, kärlek triumferar

Igår var det julafton och jag kände mig åter som ett barn. Jag och mamma gick, som varje år, upp tidigt för att gå till kyrkan. I Örgryte Nya noterade jag som vanligt årets största samling av minkpälsar och den gamla vanliga konservatismen (jag har konfirmerats i samma församling och vi har väl inte haft ett helt okomplicerat förhållande sedan dess). På julaftonsmorgon älskar jag ljusen, stämningen och sångerna, men jag går också till kyrkan för att lyssna till julens kärleksbudskap och bära med mig det resten av dagen. Tyvärr fick jag istället dåliga skämt om, i nämnd ordning, vegetarianer, feminister och humanister. Förlåt om jag är bitterfittig, men jag uppskattar inte att höra läser man Romarbrevet får man lära sig att bara de som är svaga i tron väljer grönsaker så gå ni hem och ät extra mycket skinka haha. Visst måste man inte problematisera det jag ofta brottas med i kristna sammanhang; att förena något så djupt omoraliskt som att äta kött med tron, i en predikan på julafton men snälla, skämta inte heller om det. Var tvungen att ägna de två kommande psalmerna åt att tänka det handlar om tradition, begreppsanvändning och tolkning för att åter bli mild.

När vi kom hem igen åt vi frukost med pappa, öppnade strumppaket och jag julbadade med en ruby red slippers (hej Annchen!) som färgar badvattnet knallrött och med vitt skum till är det som att bada i en rosendoftande tomtedräkt. Sedan åkte vi hem till farmor innan familjen traditionsenligt fortsatte hem till moster för jullunch. På eftermiddagen åkte vi alla ut till Öckerö för att involvera min kusins mans familj i julfirandet (släkten har inga problem med att flytta på sig, men det är livsviktigt att vara tillsammans. Man kan liksom inte bara få min kusin, man får oss alla, inklusive husdjur, på köpet). Ute i skärgården drack vi glögg, läste upp alla retsamma rim och öppnade paket. Av förklarliga skäl hade jag i år nästan enbart önskat mig, och fick, inredning eller köksutrustning. Tydligen, enligt rim riktade till mig, hade min önskan om att allt skulle vara blått ställt till en hel del problem då alla produkter inte kommer i den kulören (dock finns Margaretaskålar i babyblått, jag fick sammanlagt sju stycken så jag vet) och jag fick lugna alla genom att säga att jag även tycker att guld är en trevlig färg. Efter att ha fått allt från en säng till badhandukar kröp jag upp i soffan, pussade på kusinbarnen, gullade med hundarna, retades med kusinerna och gapskrattade med morbror innan jag somnade i bilen på väg hem.

Genuspedagogiken

I tisdag köpte jag mina sista julklappar till kusinbarnen. Det går ju inte att undgå att bli genusmedveten i en leksaksaffär men jag försöker att inte göra valen så värdeladdade. Genuspedagogik handlar trots allt inte om att tvinga flickor att vilja bli brandmän och pojkar att börja bära volangprydda balettklänningar, istället kan man förmedla att brandman är ett ballt yrke oavsett vem som vill bli det och att alla som vill får klä sig i volang. Även om de flesta pojkar kommer avstå från balettklänningen så ska inte han som tycker att den är härlig behöva göra det (trots att Tanja Bergkvist och flera med henne säger att det inte är problematiskt så länge pojkar och flickors olika roller värderas lika så känner sig nog inte killen som vill bära klänning sig så speciellt hjälpt av det). Därför fick Vera rosa velourbakelser och en italiensk polisbil av mig, för att hon önskade sig det. Och jag sa inte vad roligt gumman att du inte bara leker med tjejsaker. Antagligen hade hon inte förstått vad jag menade, det är ju bara en schysst bil.

Och så köket, alltså ett skönt kök, där man har liksom paketet, jag menar kökspaketet

Imorse packade jag, sedan gick jag på stan och köpte de sista Lundaklapparna och hoppade därefter på tåget som givetvis var försenat. Rusade hem för att lämna min väska med orden hej fint att se er jag är dödssen och ska träffa Moa typ nu men spillde på mig på tåget så jag måste byta om var är min svarta skjorta? Följande mening sades på ungefär två sekunder, två minuter senare var min skjorta struken och jag stod redo i hallen utrustad med ett spårvagnskort och frukt. Föräldrarutin. 

Tillbringade ett par oerhört trevliga timmar på Cigarren i sällskap med Moissima, mintchokladkaffe och framtidsplaner och jag fick ännu en födelsedagspresent i form av en julmops. Efter att ha promenerat längs en julprydd Aveny (hemma!) sa vi hejdå och jag fortsatte hem för att äta gröt och parkera mig framför Jul med Ernst. Nu ska jag bada.

Söndag

Väcktes imorse av Petters uppfordrande sms om brunch. Klädde på mig och gick över till honom (som jag kommer bo oerhört nära i framtiden, loves it. Var även tvungen att gå förbi min blivande lägenhet och gilla den från utsidan) för vad Petter brukar kalla för aktuellt skvaller och samkväm. Annars har jag mest fixat inför morgonens hemresa och styrt upp ett par saker som behövde styras upp innan årsskiftet.

Ensambarnet - The look

Ensambarnet

Igår tog jag det mest lugnt innan jag gick hem till Emma och i blåsten tänkte på hur nära vi kommer bo när jag flyttat. Hos O:et fick jag en födelsedagspresent i form av ljusblå rosenörhängen, mycket fantastiska. Därefter fortsatte jag hem till Johanna för glöggmys tillsammans med Gustav och Anna-Karin. Vi tittade på lägenheter och jag visade mig och ja, det känns surrealistiskt att jag faktiskt äger den. Surrealistiskt men bra.

Hos Nya fick jag ytterligare två födelsedagspresenter; en babyblå top med Ensambarnet tryckt i guld och en matchande kungsblå tygkasse med likadan logga. Delar av min bekantskapskrets tycker nämligen att det här med att jag inte har några syskon har givit upphov till vissa, uppenbarligen underhållande, karaktärsdrag. Även om jag vidhåller motsatsen så är mina nya produkter helt underbara. Ensambarnet - den nya Hästpojken.

Som det kommer

Fredagens ursprungsplan var drinkar på Grand med brudarna men då många var julstressade och trötta ställdes det in. Istället bestämde jag, Lina, Jacob, Johan, Kalle & Tim oss för att ta kvällen som den kom. Så här kom den: vi inledde med ett par öl på Fredmans innan vi blev sugna på Mojitos och efter att de andra handlat mynta och jag bytt om samt nostalgisms:at Annchen (mojito = Rom) drinkade vi loss. Kvällen fortsatte med vin, vattenpipa och whiskey och efter midnatt beslöt vi oss för att gå ut och dansa. Vilket vi gjorde. Mycket bra kväll.

Edit

Eftersom tydligen fler från Kansli HT än jag anade läser bloggen (hej!) så har jag meddelats att jag inte har fått dispens utan anses ha motsvarande kompetens. Så, nu är det ändrat. Egentligen borde jag kanske inte ha bloggat om (delar av) alla turer (om vilka jag misstänker att jag bara känner hälften), men det var så mycket känslor tidigare, ni får ta det för vad det är.

Efter champagne med Åsa gick vi vidare till Kårens glöggmingel där jag höll på att börja gråta i famnen på dekanen (Emofest 2008 - välkomna!). Jag blev så lättad av beskedet i förmiddags att jag knappt orkade bli glad och tårarna har bränt bakom ögonlocken hela dagen. Efter glöggen tog Petter med mig på bio, vi snyftade oss igenom Rachel getting married vilket var precis vad jag behövde.

Nu ägnar jag mig åt några av Åsas julklappar: blåbärstryffel, champagnete (något starkare hade jag nog inte klarat) och Blonde Redhead som både hon och Annchen har hyllat och två så smarta brudar kan ju inte ha fel.

14.57

Snart glöggmingel på Kåren men först champagne på Grand tillsammans med Åsa. Utan tårar i.

I know that you've been you crying, the tears in your champagne

Fram tills igår trodde jag att allt som återstod var ren formalia. Och det visade det sig vara också, men på ett helt annat sätt.

Igår var jag på Områdets julfest när jag blir hejdad av Forskarutbildningsnämndens ordförande som lovar att göra allt han kan för att rädda mig. Jag förstår inte riktigt valet av drastiskt verb innan min studievägledare kommer springande för att stödkrama mig. Då visar det sig att det som alla före mig har fått dispens för, att de bara behärskar ett av de klassiska språken, helt plötsligt inte alls är så självklart och att nämnden mycket väl kan tvingas avslå Institutionens förslag fast alla egentligen var eniga om det. Ni förstår ångesten? Liksom nej, man får inte uppfylla en dröm och sedan ta tillbaka och har jag sagt att jag har köpt en lägenhet?

Imorse vaktade Åsa (Åsa, vad skulle jag gjort utan Åsa?) utanför sammanträdesrummet och ringde så fort det var över. Nämnden hade varit enig. Om att jag har motsvarande kompetens.

Så nu är jag så röd och lättad att jag gråter.

Annchen satte fingret på det i ett sms härom natten, det här med att jag egentligen inte är en särskilt förändringsbenägen människa. Jag tycker det räcker så här, så här vill jag ha det, livet jag är nöjd. Nu pausar vi ett tag tills nästa stora förändring.

Har precis pratat med Suss om julen och vet ni hur skönt det var? Vi ska fira på samma sätt som varje år och jag längtar. En veckas retreat i Göteborg är precis vad jag behöver.

Jag undrar...

... om jag startade en trend förra året och det är därför alla har hällt så mycket glitter i sina julkortskuvert eller om jag är punktmarkerad som hämnd?

Och apropå det så kan ni ju ta det lite lugnt när ni öppnar mina.

Förställd ordning

Idag har jag översatt, pausfikat med Thomas & Gustav samt skrivit de sista julkorten. Har även varit på banken (där alla givetvis, inklusive bankmannen, pratade om vissa jordbävningar) samt köpt en pärm till lägenhetspappren. Det är som att skriva en lista när man har mycket att göra; jag förstår fortfarande inte alla ekonomiska detaljer men jag har åtminstone en pärm att sätta in mina papper i.

Forts.

Okej, alla pratar om jordbävningen, hela tiden. Jag känner mig utanför och ämnar idag enbart samtala med människor från norra Sverige.