Solslö

Idag har jag haft en orörd skrivdag. Så jag har skrivit. Ägnat lunchen åt att promenera i Botan och säga hej till vaktlarna och parakiterna i växthuset. Och tänkt att det blir fint när undulaterna Belle & Sebastian bor hos mig en vecka.

Istället för torsdagslunch skulle jag och Carin eftermiddagsfika, men fikat blev till vin på min gård. Innan dess hann vi förbi Humanas rea och jag hittade en blå klänning

Planer

Idag har jag värkt ur mig en sida text och handletts för att gå igenom studieplanen och planera hösten och har nog hittat ett upplägg som kan fungera bra. Nu ska jag först på möte med de andra kommittéordföranden och sedan träffa styrelsen för sällskapet och planera en annan typ av höstverksamhet. Och så har Hanna lovat att det ligger en liten present från Rom till mig i mitt fack.

Jag tror den skulle klä mig

Det kommer härifrån där även bland annat de här fina finns.

Party gal

Jaha nehej, jag ska alltså inte åka till landet i helgen och växla mellan strand/hav/bok. Istället ska jag stanna i Lund och styra upp teatern inför terminsstarten. Insåg imorse att om jag inte gör det nu kommer jag istället att behöva göra det på fullständigt okristliga tider nästa vecka. Har för att kompensera precis pratat med pappa och bokat in en helg i Dalsand med föräldrarna och förhoppningsvis svamp overload. Så det är inte så synd om mig egentligen, jag borde faktiskt sluta tycka det.

Min inre Ernst och jag

Idag har jag under förmiddagen administrerat mig själv (tusen papper), lunchen ägnades åt genomgång av den pedagogiska verksamheten inom Lunds universitet (som är svår, vet inte hur många gånger jag har suttit i Lärarförslagsnämnden och önskat tydliga sätt att mäta pedagogisk meritering som inte innebär att man bara räknar undervisningstimmar. Sedan började jag själv undervisa, utan att ha fått pedagogisk utbildning, förlåt eldsjälen inom mig, jag ska kompensera det nu i höst genom att gå den kurs som krävs) och eftermiddagen åt att försjunka i litteraturen. Maria gick förbi och sa att jag liknade en installation, men även om det var snällt sagt var det nog snarare ett tecken på att jag måste börja sitta riktigt på stolar, inte halvligga med fötterna på fönsterkarmen och skriva på tangentbordet från sidan.

Ikväll fick jag ett husmoderligt höstryck och har lagat linssoppa, grönsaker i ugn, stekt quorn och bakat morotsbröd med linfrö, det mesta smaksatt med kryddor från vår lilla odling på gården. Lunchlådor!

Men fortsättningen blev bättre

Efter att ha fortsatt att arbeta på eftermiddagen, inklusive den obligatoriska institutionsfikan, gick jag, Åsa, Michaela och Ulla på den stadsvandring som ingick i Ullas trettioårspresent som bestod av presentkort på allt från ta-med kaffe, lunch och bio till en visning av Lunds bakgårdar. Speciellt de privata man annars inte har tillträde till var roliga att få se, även om jag och Åsa kvävde vissa dryga kommentarer (akantus introducerades inte som typisk växt inom arkitekturen först under barocken, snälla) innan vi gick vidare hem till Petter där vi ägnade kvällen åt att dricka portugisiskt rödvin han tagit med sig hem från semestern och prata om allt som hänt de senaste fyra veckorna.

Den lite sorgliga dagen fick ett fint avslut då ett nytt litet kusinbarn föddes - välkommen Albert! Och på dörrmattan när jag kom hem låg ett kort från Lena som tackade för möhippan och för att Johan hade en så fin kusin. Så många vackra människor jag har runt mig, tack.

Crash boom bang vardag igen

Vardagen började lugnt men kastade sig sedan på mig. Igår ägnade jag förmiddagen åt att planera, skriva in i kalender, ta tag i tusen småsaker, allt sånt. Hämtade sedan upp böcker på SOL och passade på att bjuda in mig själv på kaffe hos MKV, träffade sedan Patrik och sprang på Gustav. Efter en lång, pratsam och trivsam lunch återvände jag till kontoret och möttes där av det väldigt, väldigt tråkiga beskedet att vår vän och kollega Berit Wells har gått bort. Ulla var den som beskrev henne bäst: hon fyllde inte ett rum utan tre. Jag hann aldrig lära känna henne väl, men blev ändå tagen. Vissa människor är mer levande än andra.

Tillbaka

Hej igen bloggen. Nu är jag hemma. Efter en vecka fylld av familjeliv, båtliv, palmer, pooler, granizados, cervezas con limón, uteserveringar, matroser, sköldpaddor och romerska ruiner. Ni vet hur man har behov av olika länder och städer (mitt brittiska fix, mitt Berlinfix uzw). Spanien är inte Italien och Cartagena är inte Rom, men mitt behov av Medelhav har för tillfället stillats. Visst hade jag gärna ägnat ytterligare ett par veckor åt att läsa bort dagarna vid havet och på kvällarna känna dess bris på uteserveringar, men jag känner ändå en liten, men tydlig, pepp inför att börja jobba imorgon. Känslan av den första skoldagen. Jag har lagt fram kläder till mig själv. Och så är det skönt att vara hemma i Svanen igen och tillbaka hos de jag saknat.

Har knappt öppnat min kalender på fyra veckor men insåg ikväll att jag är dubbelbokad imorgon. En måndag klockan fem i augusti. Hej hösten, du kommer vara intensiv, eller hur?

Om jag ska hinna sova mina åtta timmar i natt måste jag börja nu. Men jag lovar många inlägg om resan.

04.20

Den närmsta veckan återfinns jag på en båt utanför spanska kusten. Hasta la vista tills dess babes!

Jag måste verkligen sova nu, men ni kan få en literal version från igår, och en bonus.

Det har inte blivit så mycket sömn på sistone nej

Idag har jag först inte velat resa mig ur sängen av trötthet, sedan gjort det för att tvätta, styra upp de sista sakerna som behövde inhandlas, pausat med Micke och kanelbullar för att till sist packa och städa lite så att Svanen är presentabel att låna ut till darling K nästa vecka. Nu ska jag sova cirka tre timmar innan taxin kommer imorgon.

Youtubefest

Igår kom jag tillbaka till Lund en snabb sväng. Efter att ha sprungit på stan och förberett inför morgondagens resa landade jag på Stortorget för öl med darling Åsa som sedan blev till öl på Ariman med Micke innan jag åkte till Malmö, sen men glad. Väl framme hos Andreas A och Munda väntade, på Andreas I:s initiativ, en kombinerad födelsedags- och Youtubefest med alla de bästa klippen och bubbel galore, ett fantastiskt koncept. Temat var lättklätt och jag var tennis i kort vid kjol som Andreas I game, set and matchade med korta shorts och tight t-shirt. Snits! Förutom att jag var barbent med sommarknän*, men jag har ju varit på landet.

Triumviratet var fulltaligt på festen och satt ganska ofta på golvet och hade vår egna lilla allsång eller skrattanfall. Fint. Landade i min säng strax innan fem imorse efter en mycket lyckad kväll.


* Sommarknän = knän med fräknar, skrapsår, mygg- och fästingbett och blåmärken. Kanade lite när jag plockade svamp.

Kristina says:

När ska du träffa någon som mig? Alldeles lagom lång & hemmafrumaterial.

Pugs & hugs

Förutom nedanstående husmorsaktiviteter har jag ägnat dagen åt släkthäng ety farbror Peter, kusin Jonas, supergravida (skulle föda idag!) kusin Linda samt Boss (liten blandrashund) kom på besök från Göteborg. Efter att ha fikat och legat på stranden åkte de hem igen och jag övergick till att baka kakor till föräldrarnas kräftskiva imorgon, se på darling Ernst och gick sedan till moster & morbror. Älskar hur väl min moster känner mig; hon hade sparat en bild ur senaste katalogen från Gant föreställandes ung het man i manskofta med mops. Ni förstår ju själva. Pugs & hugs, allt jag vill ha.

Minne

Det jag tyckte bäst om med Peter Englunds sommarprat var när han berättade om hur han samlar och sparar på allt för att föremålen fungerar som utlösare för hans minne. Precis sådan är även jag, jag sparar verkligen på allt. Och det fungerar fantastiskt för att väcka hågkomster, allt från halva sudd från lågstadiet till skärvan från en sönderslagen kopp får mig att minnas. Om det är sunt att komma ihåg allt är en annan sak, jag håller även med honom om att ett samhälle oförmöget att glömma vore något fruktansvärt.

Nåväl. Den här läggningen har idag, den sista dagen på landet för ett tag, även om jag nog kommer upp om ett par veckor igen då jag känner mig långt från mätt på havsluft, men ändå, det känns som sista dagen, lett till att jag har gått runt och plockat och samlat saker för att minnas sommaren. Då jag förra året gjorde två kilo örtsalt av kryddorna och har mängder kvar hur mycket jag än har givit bort i fina små burkar och då det finns en gräns för hur mycket örtsalt man konsumerar förbjöd jag mig i år att göra mer. Så istället har jag rivit upp några kryddor med rötterna för att plantera i Lund och så har jag plockat lavendel för att göra lavendelsocker, vita vinbär att frysa och svamp. Och som avslutning stekte pappa pannkakor för att jag skulle få min bästa landetmat. Vet inte om det är sunt, men det är så jag fungerar...

... och säg till om ni vill ha örtsalt.

Charmig

Igår hade jag en lat semesterdag, ber om ursäkt för bristen på blog stuff, sov tio timmar, läste en halv deckare, plockade svamp och bakade snittar med blåbär och lime.

Idag åkte jag, mamma & moster på utflykt. Först lite outletshopping där jag hittade ett par frökenskor från Bronx för 98 kronor och kände mig mycket nöjd och sedan vidare till Havsverk där bland annat mamma ställer ut. Vi tittade på konsthantverk, åt äggost (very Bohuslän) och jag kunde inte hejda mig från att råka kommentera (mental note to self: måste ha större överseende med människors språkliga brister) en av hantverkarnas företagsnamn som inte tog hänsyn till den latinska kongruensläran. Men jag tycker inte att man ska sparka på döda språk som ligger.

Men Gud. Orka.

I måndags ägnade jag förmiddagen åt att gå på stan och bland annat köpa en present till Baby Hjördis som fyllde ett år. På önskelistan stod en ryggsäck och jag var först inne på en mini-kånken men då storasyster har en med ballt tryck fastnade jag istället för en med Pippi på. Vet ju att flickor som växer upp med rött hår och en förkärlek för djur kan behöva förebilder. Suss berättade att hon först nu inser varför jag aldrig klär mig i orange eller rött, efter att ha fått kläder i de nyanserna i present till Hjördis av välmenande människor och oavsiktligt råkat skratta åt sitt barn.

Dagens mys med patriarkala strukturer skedde inne på Clas Ohlsson där jag skulle köpa en centrumborr. Då jag hade bråttom och inte orkade leta igenom alla oändliga hyllor med borr frågade jag en av säljarna, en typ trettioårig kille i chinos, var de fanns. Då lade han huvudet på sned och frågade om jag visste hur de ser ut.

Nej. Jag vaknade imorse och tänkte att mmm en 34 mm centrumborr har jag ingen aning om vad det är, men kanske ska jag ändå okynnesshoppa mig en sådan idag.

Herregud.

Efter att ha lugnat mig åkte jag ut till Öckerö för kalas, iförd ballerinakjol och guldtights (barnkalasstilen det nya svarta). Måndagens släktsnackis var att morbror gått i pension, skaffat jeans från Cheap monday och randiga strumpor

På kvällen åkte vi ut till landet igen och här är jag nu.

Och plötsligt hamnar man väl under en spårvagn / för Vasastan är som Chinatown.

I söndags, efter att ha kommit hem, sovit lite och kunnat konstatera träningsverk, träffade jag darling Pegah för kvällsfika. Avslutade med att promenera hem genom Haga och längs med Vasagatan och kände återigen Göteborg i mina fötter. Sprang dessutom på Henrik och hann med att tala om framtidsdrömmar innan jag fortsatte.

Lenas möhippa eller Ska det vara en liten gaddning?

Lena är alltså min snart via Johan ingifta kusin (ja, jag vet att man normalt inte gifter in kusiner, men i min familj gör vi det) som i lördags överraskades av att det började ringa i en främmande väska under sängen. Då hon älskar Tabita i Mia & Klara låg det en sådan outfit i väskan som hon fick sätta på sig och åka in till Linnéplatsen för att träffa oss andra för frukost på mysiga Ethels. Förutom Suss hade jag knappt träffat några av hennes vänner men de visade sig vara supertrevliga. Efter en lång frukost fortsatte vi vidare till Örgryte där jag och Suss serverade drinkar. Lena retas då och då med oss för den stadsdel vi är uppvuxna i och framhåller att hon bor i ghettot (ghetto being Axel Dahlströms torg) och fick därmed, i Tabitaoutfit, ge bort pins med trycket I love the ghetto till förbipasserande Örgrytebor innan vi åkte till Angered för att först äta lunch och sedan boxas. Roligt nog tog instruktörerna det hela på stort allvar och istället för att ge oss en flamsig möhippegenomgång fick vi fascistuppvärma ala högstadiet innan vi fick börja boxas. Generellt sätt är jag lätt skeptisk till sporter som går ut på att slåss, men samtidigt var det schysst träning, både styrka och koordination. Dock kan jag ju inte ta instruktioner som går ut på att använda vänster eller höger arm så det ledde ibland till överraskningseffekter för motståndaren. När vi var genomsvettiga, ombytta och klara och Lena hade faketatuerat lite åkte vi till en sommarstuga vid Anten, en stor sjö norr om Alingsås, för bad, grill, vin och häng och till sist översovning. Himla mys.

Dagens I-lands

Nu är jag tillbaka på Orust igen. Åkte in till Göteborg i fredags för Lenas möhippa. I Göteborg rådde U2-feber, jag hörde konserten genom den öppna balkongdörren, hungrig efter vilken musik som helst efter att ha glömt Ipoden på landet och tvingats åka buss utan både den och radio på bussen då min mobil bara brusade. Har tänkt ungefär tusen gånger att jag borde lägga över musik på den för liknande nödsituationer men det har inte blivit av. Trots att jag vet hur illa jag tycker om att resa utan soundtrack.