Minne

Det jag tyckte bäst om med Peter Englunds sommarprat var när han berättade om hur han samlar och sparar på allt för att föremålen fungerar som utlösare för hans minne. Precis sådan är även jag, jag sparar verkligen på allt. Och det fungerar fantastiskt för att väcka hågkomster, allt från halva sudd från lågstadiet till skärvan från en sönderslagen kopp får mig att minnas. Om det är sunt att komma ihåg allt är en annan sak, jag håller även med honom om att ett samhälle oförmöget att glömma vore något fruktansvärt.

Nåväl. Den här läggningen har idag, den sista dagen på landet för ett tag, även om jag nog kommer upp om ett par veckor igen då jag känner mig långt från mätt på havsluft, men ändå, det känns som sista dagen, lett till att jag har gått runt och plockat och samlat saker för att minnas sommaren. Då jag förra året gjorde två kilo örtsalt av kryddorna och har mängder kvar hur mycket jag än har givit bort i fina små burkar och då det finns en gräns för hur mycket örtsalt man konsumerar förbjöd jag mig i år att göra mer. Så istället har jag rivit upp några kryddor med rötterna för att plantera i Lund och så har jag plockat lavendel för att göra lavendelsocker, vita vinbär att frysa och svamp. Och som avslutning stekte pappa pannkakor för att jag skulle få min bästa landetmat. Vet inte om det är sunt, men det är så jag fungerar...

... och säg till om ni vill ha örtsalt.