Bruk och minne

Igår besökte jag Armémuseum tillsammans med Tom, det var hans förslag och han kan vara den bäste att ha med sig på sådana aktiviteter, vi talar utställningsvåld och historiekitsch galore. Museibyggnaden är gigantisk och den folktomma och stora gården som leder fram till den platsar klockrent i kategorin maktarkitetkur. Tom flashade sitt museivip-kort och vi hakade på den guidade visningen med dramatiserade inslag (fältskär och karolin). På ett sätt är det nästan skönt med ett museum som så helhjärtat satsar på vad folk vill se; uppbyggda autentiska miljöer, vaxdockor, kungar och krig, ingen grå socialhistoria. Samtidigt som tja. Efter ett antal år i en museistyrelse vet jag hur dyrt det är att producera en visning och de resurser Armémuseum tycks förfoga över måste vara enorma vid jämförelse. Och alla kanske inte i första hand borde läggas på vapenhistoria (på en av de pedagogiska planscherna fick man lära sig att 0% av Natostyrkan stupade under Kosovokriget, gott så, men därmed inte sagt att ingen dog under kriget? innan man själv fick pröva att hålla ett i sin hand). Vet inte om det var en medveten ironi att den enda vaxdockan som man fick röra vid var den stackars lemlästade soldaten? Men oavsett är museet väl värt ett besök.