Idag började jag doktorera i praktiken och inte bara på pappret. Nu ska det inte bli pekoral men jag är väldigt tacksam över att aldrig ha släppt drömmen om att forska i antikhistoria trots att det är världens smalaste val att göra. Hade ett första inledande samtal med Eva som är min handledare. Vi diskuterade min studieplan; vilka kurser jag ska läsa och när, vilket kapitel jag vill börja skriva, undervisning, uppdrag, utlandsvistelser och tusen praktiska ting. Hon är så smart och bra och har dessutom stor förståelse för hur jag vill ha det så jag känner mig helt lugn trots att jag fick ett anfall av prestationsångest imorse. Från att ha varit den duktiga och ambitiösa studenten som fick doktorandtjänsten är det plötsligt upp till bevis igen; kommer jag att bli den lyckade doktoranden? Försöker släppa de tankarna och istället fokusera på passionen. Kände idag hur jag har saknat att ha antiken på heltid i mitt liv och att jag verkligen är nöjd med mitt ämnesval. Det är en otrolig förmån att få ägna fler år åt att fördjupa sig i något man har valt helt själv. Kanske förtjänar mitt projekt ett eget inlägg, till er som inte känner mig personligen och därmed faktiskt inte vet vad jag ska skriva om?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Vadå 'lyckad doktorand'? Du är Lovisa och bäst på att vara du; gott så.
Du har helt rätt babchen. Ska sluta ha den här okaraktäristiska prestationsångesten.
jag vill gärna veta vad du ska skriva om? jag vet inte så mycket mer om din akademiska karriär än att du läser/läst Latin på universitetet? berätta gärna! Jag är nyfiken och vill veta mer! :)
Hurra och välkommen till doktorandgruppen på universitetet ;-) Låter ju som om du har en kanonbra handledare och att du är brilliant vet vi ju redan så jag tror du kommer glida igenom detta lätt :-) Har du några frågor så kom förbi, jag som enormt erfaren doktorand på helt annan fakultet svarar på allt jag kan (och vet jag inte så hittar jag på...)
Tusen tack! Det känns kanonbra med min handledare vilket gör allt lättare så här i början och förvirringen. Tar gärna emot din visdom, jag sitter ju i princip bara längre ner på gatan, så vad sägs om lunch någon dag? Ditt lunchrum eller mitt? :)
Skicka en kommentar