Heja Sverige?

Det är som bekant EM nu och jag har utlovat ett inlägg om fotboll. Grejen är att bland de oviktiga saker som provocerar mig mest kommer fotboll trea efter heterosexuella män med gitarrer och Jane Austens samlade produktion. Detta framförallt beroende på att det är en så tråkig sport i sig, personen som uppfann fotboll måste ha tänkt ungefär så här: hm, låt mig ta en jättestor plan så det tar jättelång tid för spelarna att springa efter bollen och så kan vi ha två jättestora mål för det lyckas de ändå inte göra, om det står 2-0 när det är en kvart kvar är det ju jättespännande om inget kan rubba det resultatet... vidare har jag svårt för attityden bland spelare att fakebryta benen bara en motståndare tittar hårt på dem men framförallt klarar jag inte av Sveriges landslag. Sluta gnäll människor! Och media, sluta dalta! Tydligen är det helt okej för en svensk fotbollsspelare att stå över en match bara för att han känner sig lite snorig, men om en hockeyspelare missar en cupmatch i bortre Ryssland dagen innan hans flickvän ska föda är det minsann landsföräderi.

Ja, till och med jag har självinsikt nog att förstå att min bitterhet bottnar i att fotbollen får mer uppmärksamhet än den fantastiska sporten hockey. Därför tänkte jag att det kanske är bra för mig att vara i Italien under EM så jag slipper låtsashålla på Sverige (det är inte socialt helt okej att hålla på landslagets motståndare). Och det går ganska bra faktiskt, jag uppskattar kommentatorerna på Rai som pratar nästan snabbare än jag och Moah och jag uppskattar människors engagemang och jag uppskattar att slippa svensk medias fotbollsbevakning (inse, Sverige kommer inte vinna den här gången heller, försök chilla med den tanken). Så ikväll går jag till Trastevere och ser matchen på lokal men tills dess vill jag tipsa om DN:s nya hockeyblogg, kul med en ung hockeyskribent!

Ps. Till er som verkligen bryr er - förlåt, jag förstår om förlusten mot Ryssland svider.