Idag är det första maj och allt i Italien är stängt. Förutom Arkeologiska museet i Neapel som Simon hade dubbelkollat med två källor skulle vara öppet. Personligen då det stora, statliga nationalmuseet varken svarar på telefon, mail eller fax. Naturligtvis var det stängt när vi kom dit och vi fick istället ägna oss åt urbana studier. Och trots att staden får Rom att verka rent och välorganiserat föll jag faktiskt för Neapel, staden har en distinkt charm och känns så MCA på så många sätt!
Glädjande nog hyser Sofia samma kärlek till kitsch som jag och vi var som barn på julafton över alla små affärer och stånd medan övriga kursen såg mer och mer lidande ut över vår fascination inför plastmadonnor och blinkande julkrubbor. (Neapel har ett eget julkrubbsdistrikt, året runt. Ni förstår ju själva att man måste älska det.) Köpte även två skivor; volym tre i serien Era Fascista med hits som Saluto al Duce och Impero (tidsdokumentet!) och den underbart smöriga Solo per te med en inoljad italienska på framsidan. Som sagt, man måste älska det.
Ikväll gick vi efter middagen, under vilken jag uttryckligen frågade om en rätt innehöll kött, fick svaret att den inte gjorde det, fick ändå in skinka, påpekade detta och fick svaret att det inte är kött, en sväng på stan i Pompeii (en också trevlig stad, som skönt är kretsar inte allt här kring den döda staden bredvid vilket jag fruktade) och spanade in Meeting di Giovanni som är något av en kombinerad festival och väckelsemöte och hann även in en sväng på nöjesfältet Eden Park. Så jag roar mig även om jag inte står bland magnolior i Lundagård och lyssnar till Studentsångare.
Så här kul tycker Sofia det är med kitsch
Skivshopping
Ett altare till Maradona. I ramen finns en av hans hårlockar. Funtar på att resa ett liknande till Forsberg.
Först tyckte jag att detta var dagens roligaste affärsnamn...
...men det var innan jag hittade detta.
Glädjande nog hyser Sofia samma kärlek till kitsch som jag och vi var som barn på julafton över alla små affärer och stånd medan övriga kursen såg mer och mer lidande ut över vår fascination inför plastmadonnor och blinkande julkrubbor. (Neapel har ett eget julkrubbsdistrikt, året runt. Ni förstår ju själva att man måste älska det.) Köpte även två skivor; volym tre i serien Era Fascista med hits som Saluto al Duce och Impero (tidsdokumentet!) och den underbart smöriga Solo per te med en inoljad italienska på framsidan. Som sagt, man måste älska det.
Ikväll gick vi efter middagen, under vilken jag uttryckligen frågade om en rätt innehöll kött, fick svaret att den inte gjorde det, fick ändå in skinka, påpekade detta och fick svaret att det inte är kött, en sväng på stan i Pompeii (en också trevlig stad, som skönt är kretsar inte allt här kring den döda staden bredvid vilket jag fruktade) och spanade in Meeting di Giovanni som är något av en kombinerad festival och väckelsemöte och hann även in en sväng på nöjesfältet Eden Park. Så jag roar mig även om jag inte står bland magnolior i Lundagård och lyssnar till Studentsångare.
Så här kul tycker Sofia det är med kitsch
Skivshopping
Ett altare till Maradona. I ramen finns en av hans hårlockar. Funtar på att resa ett liknande till Forsberg.
Först tyckte jag att detta var dagens roligaste affärsnamn...
...men det var innan jag hittade detta.
3 kommentarer:
Hahaha, ja, den sista var utmärkt!
I absolutely LÖÖÖÖV Gay-Odin!
Eller hur! Åh, visst vill man bara skicka ner busslaster med Sverigedemokrater för att se hur de reagerar?!? Tänk er Skånepartiets pensionärsförening på bussresa i Neapel...
Skicka en kommentar