Tummen upp

Har precis besvarat ett mail från en trettonårig kille som undrade över fenomenet gladiatorer. Liknande fanmail kommer då och då, the glamour of being antikhistoriker. I vissa fall undrar man om elever faktiskt vill att man ska skriva deras skolarbeten. men just det här mailet var en pärla. Inte bara ställde den unge mannen reflekterande frågor (R, ni kanske kan ha en liten tête-à-tête?), han var också välformulerad och särskrev inte en ändå gång, bara en sån sak. Och någonstans tycker jag att det är fint att en högstadiekille som håller på med gladiatorer väljer att fråga mig istället för någon av mina manliga kollegor.

Tillägg: och han tackade inom loppet av en timme, känner att det finns hopp för dagens ungdom.

Kings & queens

På temat klassiskt och ytligt måste jag tipsa om den grekiska hudvårdsserien Kings & queens som nu har kommit till Sverige. Fantastiska produkter med namn som Caspar myrrh, King Midas touch of gold och min favorit, Nefertiti honey & milk. Man vill ju ha.

You don't want no drama

Nu har jag äntligen fått en arbetsdator och Baby Ernst slipper således följa med till jobbet varje dag. Det är något visst med att packa upp en ny Mac, jag hängde över axeln på vår tekniker som kom med den. Dessutom känns det som en nystart; tomt skrivbord och nya mappar. Och givetvis min fina musmatta med matchande kopp. Det passar överlag med känslan av att äntligen vara i kapp och på gång efter en månad då jag mest varit frustrerad.

I samma anda har jag idag lånat böcker och skrivit ut artiklar så att jag kan börja med mina grekiskastudier på allvar på måndag. Nu på eftermiddagen är jag ensam på kontoret och roar mig med att spela pedagogiska ljudfiler på högsta. Det har även varit lite drama då botanikerna på bottenvåningen missade att jag var kvar och således larmade in mig. Hann som tur var stänga av larmet och har även ringt och dubbelkollat det med Securitas. Ska dock snart sätta på det igen och gå härifrån och vidare till teatern för lite mer jobb. Ikväll blir det lugn, jag tänker mig bok och choklad. Kanske bygger jag några små badrumshyllor också, men inte mer än så.

We look so good, we look so good together

Börjar återgå till normaltillstånd igen, dvs inte ett gnälligt tunnelseende: renovering. Visserligen skruvade jag upp hängare i hallen klockan sex igår morse men sedan ägnade jag mig faktiskt åt annat. Hade en mötestät förmiddag under vilken jag bland annat var på mitt första sammanträde med doktorandkåren. Obligatorieavskaffandet slår inte lika hårt mot oss som mot de andra kårena, men jag hejar allt jag kan på dem som arbetar kåraktivt just nu.

På lunchen köpte jag en takkrona. Jag har tittat på den sedan jul, men velat väntat med att köpa tills jag vet hur lägenheten kommer se ut. Den jag köpte igår var det allra, allra sista av den modellen (fick efter hundögon skyltexet billigare). Den är i guld och äkta plast och är mycket fantastisk. Köpte även en blåvitrandig skjortklänning. Jag som aldrig bär plagg med vit botten har tydligen även börjat klä mig som min lägenhet, herregud.

På kvällen hann jag dessutom träffa Tim som mellanlandar i Lund, vilket var en fin bonus.

Ironin

Valerio skrev precis att han kommer till Sverige samma vecka som jag åker till Italien. Oddsen för det?

Lösningen

Jaha, imorse kände jag mig gravt bakfull efter sjukdommen, premenstruell och dessutom regnade det. Vad gör man då? Jo, man tar ett djupt andetag, rensar kalendern och bokar in tre aprilveckor i Rom för att sitta på Institutet och läsa inskrifter och kanske ta en kaffe eller ett glas vin med sina favoriter.

Sista ansökningsdag för fakultetens resestipendier är idag (skulle styrt upp det igår, men orkade inte) så under förmiddagen har jag pratat med Institutet, handledare och föreläsare på gemensamma doktorandkursen som jag ska gå och alla gjorde tummen upp. Så nu är ansökan inne och jag känner lyckan i bröstet. Tre veckor. Rom.

Frånvaro

Förlåt för min tystnad, inte bara här utan även annorstädes. Jag har renoverat, jobbat och varit sjuk. I söndags fixade föräldrarna och jag fram tills lunch då jag vinkade av dem. På eftermiddagen satt jag i styrelsemöte på teatern som jag, likt typ allt annat, har försummat på sistone och på kvällen fortsatte jag att måla. I måndags jobbade jag, målade vidare (Colorama öppnar sju på morgonen för yrkesmålare, men man kan få komma förbi även som amatör och hinner således en strykning innan jobbet) och klippte mig. Trodde att Emma skulle skälla på mig för att jag låtit mitt hår förfalla till Kristina Lugn-stadiet, men hon hade också köpt lägenhet så vi pratade inredning istället.

På kvällen blev jag plötsligt akut magsjuk (vilket jag aldrig blir, jag äter ju inte kött som jag kaxigt brukar säga) och var tvungen att vara hemma igår. Orkade koppla in TV:n och titta på Skid-VM men var sedan tvungen att sova i ett par timmar och varken arbete eller renovering kunde utföras. Luther sa åt mig att jobba hemifrån, mamma sa åt mig att vila. Mamma vann.

Idag mår jag bättre, har varit på kontoret hela dagen och försöker komma i kapp. Lovar att bli mer kommunikativ snart.

Batman goes country living

Är mildare idag, mest för att jag sov mina åtta timmar i natt. Det där med att jag då och då gråter är enbart beroende av trötthet, det är så jag reagerar. Åkte imorse ut till IKEA, igen, (familjen gör nämligen det här utan bil) som hade hittat min säng och körde hem den direkt, tillsammans med den bokhylla jag glömt köpa, snällt nog. Passade även på att införskaffa mer färg och ett ännu längre rollerskaft. Visst är det en fröjd att ha 3.30 i tak, men inte är när man ska måla bakom en garderob som inte går ändå upp och de härliga sekelskiftesväggarna är ojämna och visar sig suga upp tre gånger så mycket färg som normalt.

Ibland när jag har begåvningsångest tänker jag att jag ska bli hantverkare för att aldrig mer behöva betvivla min strålande förmåga att författa en vetenskaplig avhandling. Men efter att ha mönsterpassat en rosentapet så tar jag tillbaka samtliga tankar i den riktningen.

Lägenheten börjar sakta ta form (för otåliga mig är detta en fantastisk prövning; spackla vägg. torka. tvätta vägg. torka. måla vägg. torka. måla vägg. torka) och även om det är mycket kvar glädjer det mig att se, det blir till och med bättre än vad jag trodde. Petter som var här för att träffa mina föräldrar påstod att jag i min outfit ser ut som en liten effektiv och lätt aggressiv batman och ungefär så känner jag mig nu. Har träningsverk efter att ha burit så mycket, jag måste ju visa att jag kan bära minst lika mycket som transportkillarna har således burit exempelvis fyra bokhyllor själv.

Fröjd, my ass

Började jobba vid ungefär sex imorse. Åkte sedan ut till IKEA, tillbaka till Lund, cyklade till väster, köpte färg och tillbehör, mötte inte föräldrarna vid tåget då de redan hunnit hit och fortsatte sedan att spackla och måla lister. Därefter visade det sig att tapeterna kräver tapetlim och inte tapetklister (stor skillnad, tydligen) vilket inte var vad jag hade köpt. Där någon gång började jag bli trött och gick för att hämta sushi för att inte behöva visa mig på lokal iförd mina målartights och t-shirt från Folktandvården med trycket Stor i käften. Den korta stund jag var borta levererades mina beställda möbler och då min sängstomme kom som två paket istället för ett stämde antalet kollin, men varken mina föräldrar (som inte visste exakt vad jag beställt) eller chauffören reflekterade över att själva madrassen saknades. Så nu har jag alltså enbart en sängstomme och en extramadrass och föräldrar som bor på hotell. Kort därefter insåg jag att jag räknat fel när jag planerat min bokvägg och att det saknas 40 cm bokhylla. Antal gråtattacker relaterade till trötthet: 3.

Hann i alla fall förbi Karin en sväng för att äta tårta och gratta henne samt få låna två borrmaskiner (en vanlig och en betong). Nu är det midnatt och jag ska bara måla en fönsterkarm till. Hoppas det går smidigare imorgon.

Fröjden

Har följt ambitionen även idag och åkte efter jobbet ut till IKEA där allt gick mycket smidigare än sist och inga trötthetstårar brände bakom ögonlocken. Ikväll har jag målat de väggar som gränsar till den som ska tapetseras och ja, så här på större yta visar sig färgen vara den perfekta babyblåa. Lägenheten kommer nästan att bli en parodi på mig själv men ack så ljuv.

Mindre gnäll

Bra saker under eftermiddagen:

* Har hittat en frågeställning att arbeta efter när det gäller det hellenistiska. Vet inte om jag förmår svara på den, men nu har jag åtminstone en infallsvinkel.
* Äntligen kan jag börja läsa distanskursen!
* Fredrik har gått igenom hur han lade upp den undervisning jag i vår ska ta över samt gett mig sina powerpoints och varit trevlig i största allmänhet.
* Beslut om att ta det lite lugnt då min stressnivå tydligen inte är lika hög som brukligt.

I enlighet med nedan deltar jag inte i filmkväll på jobbet utan målar istället golvlister.

Prima Porta

Igår lyfte jag huvudet från mina böcker och förvandlades till den poppiga antikhistorikern och hade ett möte i Second Life tillsammans med Stefan från Humlabbet och Niccolo i Californien. Han visade vad han hade gjort och var synnerligen generös med att låta mig få tillgång till modeller och filmer och tipsade om bra litteratur.

Att virtuellt gå omkring i Prima Porta var nostalgi galore, speciellt då jag samtidigt pratade om siten med någon som också tillbringat mycket tid där. Det här är nog bara intressant för två läsare, ni vet vilka ni är, men vi diskuterade allt från katten Livia till det lilla museet och vissa representanter för den lokala arkeologin på platsen. Fantastico!

Gnäll och en lösning

I måndags var jag verkligen så trött och gnällig, en kombo som ledde till att jag regregerade till en femårings nivå, ocharmigt nog. Kan ju inte riktigt tåla mig när mina tidsplaner rubbas av omgivningens rutiner. Färgproverna som jag hetscyklade ut till väster genom snön för att köpa såg inte ut som jag ville (men det gör de nu, uppmålade och sedda i dagsljus), att få hem möblerna från IKEA skulle ta mycket längre tid än jag trott (om man inte styr upp deras transportservice vilket ingen upplyste mig om när jag höll på att börja gråta av trötthet på kvällen och allt skulle beställas från centrallagret) min inköpta återvinningsback gick inte in i skåpet och taklampan passade inte i kontakten. Kort sagt, jag hade bestämt mig för att få allt klart på två veckor men omgivningen vägrade att samarbeta. Lunchade med Petter som försökte förklara det där med att inte alltid få sin vilja igenom, det gick la in sådär.

Men nu djävlar ska det ordna sig. Tapeterna kom en vecka tidigare så på fredag kommer mamma & pappa ner och hjälper mig att sätta upp dem. Tills dess ska allt vara spacklat, målat och klart. Ägnade lunchen åt att köpa listfärg och hämta ut min Jetsondyna (tänk dansk design möter mig – oheligt men härligt) och planerar att tillbringa all vaken tid med arbete och inredning.

Då det tydligen behövs: jag vet att Bruno Mathsson inte är dansk. Det innebär dock inte att man inte kan associera en produkt till dansk design. PK & Wixe, släpp det.

Till alla andra läsare: vi gillar varandra egentligen.

Fägringen

Sitter och försöker förstå århundradet efter Alexander, men känner mig mest förvirrad. Min kollega som jag delar rum med jobbar även i Malmö och jag har sålunda hittills aldrig träffat henne. Däremot har jag nu ägnat två veckor åt att titta på den ihoprullade Alexanderplanschen som ligger i hennes bokhylla. Varför är den inte uppsatt? Känner att en blonderad Colin Farrell är vad som skulle ta mig igenom slaget vid Raphias orsaker och konsekvenser.

Let's play house, baby

Idag blev två semispontanbesök inställda av olika orsaker, vilket var tråkigt men gav mig möjlighet att stilla mitt uppdämnda behov av att gå omkring i blå velour och packa upp lådor, lyssna på Elvis och podsändningar. Hann även med att tvätta och gå en långpromme innan jag mös framför Mia & Klara. Nu ska jag sova, det är ju en arbetsdag imorgon också. Är så tacksam för att jag faktiskt längtar lite efter den istället för att känna söndagsångest.

14 februari

Igår fyllde Bella & Gustav ett år och namngavs ute på Östra Torn. Det var alldeles lagom finstämt och avslappnat på samma gång, fick inspiration till Baby Hjördis ceremoni. Som gudmor to be känner jag att det inte är läge att bli varken pekoral eller vulgär då, två saker som annars ligger mig nära.

Efter namngivningen följde Frida och Håkan med mig hem för vin och planering av vårens teaterverksamhet. Det är dags för Klotet att börja rulla igen. När Håkan fortsatt ut i natten fortsatte Frida och jag att dricka ännu mera vin och prata vidare.

Därefter ägnade jag mig inte åt valentinromantik, men väl åt passionen.

Don't go wasting your emotions

Det var en så fantastisk match igår! Arenan var fullsatt och Babyhawks krossade AIK med 6-2 och publiken stod upp och klappade till och med i boxplay. Det enda som är lite tråkigt är att det märks att det inte finns en hockeytradition i Malmö då klacken inte är det minsta innovativ och lagets ekonomiska situation avspeglas i bristen på pausunderhållning (till skillnad från Frölunda som glatt brukar hyra in Team Suprise som har vunnit både EM och VM som underhållning. Kul, och lätt sexistiskt som alltid när det gäller hockey) och programblad. Men igår var det ren kärlek mellan publik och spelare. Inga pengar, bara hjärta - klackens bästa.

När jag kommit hem till Lund igen ringde Petter och hetsade om schlager, guldoutfit och drinkar som jag således bytte Arenans hårdrock mot. Åkte tillbaka till Helsingkrona igen där jag hann dansa en dryg timme innan de stängde. Ibland är den utgången den bästa, när man på kort tid bara går all in. Dans, dans, dans och lite utsmetat lipgloss innan vi samtalade oss hem.

Hockeyhjärta

Ikväll är det dags för mer hockey! Jag, Emma, Anna & Anders ska åka till Malmös nya arena för att se MIF-AIK. För en gångs skull i Malmösammanhang är det slutsålt och jag är mycket pepp på att se livehockey. Det enda problemet är vilket lag jag ska hålla på (man måste alltid hålla på ett lag).

Jag tycker verkligen inte om Malmö. Men det Babyhawks har lyckats med är riktigt roligt, även om man kan undra varför det krävdes ett konkurshot med spelarflykt som följd för att tränaren skulle inse juniorernas potential. Köpelaget har fått ett hjärta, och det håller jag på. Sedan vill jag givetvis att Malmö ska spela i Elitserien igen så att jag kan se Frölunda komma ner och krossa dem. Även tanken på en kvalmatch mot Rögle lockar (då jag i och för sig kommer hålla på Rögle, men ändå). Ja, jag kommer nog att heja på Malmö ikväll, för att hålla på AIK är inte ...okej.

Bonusfakta: AIK var det lag Frölunda mötte första gången jag var på hockey i Scandinavium. Frölunda vann.

Just a four-letter word

Har läst seminarietext och varit på seminarium. Det är klarsol utanför fönstret och jag ska nu återgå till hellenismen. Igår interimvaldes jag till två nämnder, mindre än två veckor tog det innan jag var tillbaka i fakultetsarbetet.

Men det var inte alls det jag tänkte skriva om, nej, jag tänkte skriva om när man blir glad för det lilla. Ibland räcker det med några få ord.

Resultatet

Åh, jag älskar hockey! Jag älskar macho nachos, öl och känslorna och jag älskar när Frölunda vinner med 4-1. Matchen var riktigt bra med högt tempo och två lag som växlade chanser. Frölundas seger berodde framförallt på Holmqvist övertygande målvaktsspel och att laget satte sina chanser vilket bådar gott inför playoff. Och återigen; att Jonas Johnson plockade ner skridskorna från hyllan igen när laget behövde honom är så himla fint. Johnsonligan!

I slutet av första börjde Jacob skylla på målvakten och säga saker som vi skåningar står med båda fötterna i myllan medan jag ordvitsade (Lars Eller gjorde mål och ni förstår ju själva vad det inbjöd till) och i början av andra diskuterade jag med den blivande läkaren var ryggen egentligen får anses börja i samband med tacklingar medan Johan försökte hålla sig neutral. Imorgon är det dags igen, då blir det livehockey i Malmö. Härlo.

Jag är en sådan man ibland, vill bara dra på mig wifebeatern och luta mig tillbaka.