Åh, nu börjar alla bli sommarlediga och ringer och vill göra saker men jag är fast med min uppsats. Saker jag hellre skulle vilja göra än att analysera informella maktstrukturer och Livias nätverk i de östra delarna av imperiet:
alternativt ligga på en filt och dricka vin
alternativt okynnesgöra i största allmänhet.
Åsa sms:ade och undrade om jag ville ta en kaffepaus vilket jag såklart ville, för det tar ju bara en kvart. Eller hur. Fyrtiofem minuter senare när vi sagt hejdå kom Johanna förbi och två timmar senare sitter jag åter framför datorn. Att det ska vara så svårt att göra det där sista. Att skriva klart kandidatuppsatsen förra terminen gick mycket enklare. Det kan i och för sig ha berott på att jag tillbringade nästsista veckan i Rom, samt att den sista veckan av höstterminen inte badade i sol, luktade syren och var allmänt lockande.
Jag iförd högklackat och därmed drygt en decimeter längre än mina normala 1.63: Men Gud, måste långa människor alltid böja sig ner till diskbänken? Eller vänta nu, man har proportionerligt långa armar va?
Men jag antar att man vänjer sig.
Kände att det har varit för lite flärd i bloggen på sistone, men idag kombinerades faktiskt världssamvete och glamour (hur ofta händer det?) eftersom Hans Kungliga Höghet Prins El Hassan bin Talal av Jordanien var här för att inviga vårt nya Centrum för Mellanösternstudier samt lend his royal lustre to the inauguration som det så fint stod i inbjudan. Gästerna bestod till 80% av män i kostym, och så jag och Marie då. Och när jag satt där vid bordet och kände att det visserligen är hemskt trevligt att vara uppklädd och salongsberusad mitt på dagen en onsdag, men är det här egentligen mer än titlar och tomma ord och är inte Jordanien en diktatur? så reser sig prinsen upp för att hålla tal och säger I am 60 years old and I am fed up with the taste of shoe polish in my mouth och fortsätter med att tala om vikten av samarbete och freds- och konfliktforskning och vägrar vara politisk korrekt gör det så bra att jag blev alldeles imponerad. Äntligen någon som använder sin tid till att säga något vettigt och inte bara the noble art of representation.
Nu har jag skickat in mitt råmanus. Tyvärr innebär det inte på något sätt att jag är klar; det är fullt av luckor, ofullständiga referenser och icke avslutade tankegångar. Imorgon är det isolering på UB som gäller. Nu däremot ska jag ägna eftermiddagen åt möten. Först ska lärarförslagsnämnden träffas för att diskutera tillsättningen av två forskarassistenttjänster, området har testat ett nytt grepp och har inte utlyst dem ämnesvis utan brett, de två inriktningarna är kultur, kulturanalys och kulturell gestaltning och mänskligt handlande och kulturella praktiker. Med tanke på hur få forskartjänster som utlyses och att ungefär alla humanistiska ämnen går att foga in under de beskrivningarna så kan ni ju er tänka er handlingarnas omfång. Vi pratar en smärre barrskog här. Nu är jag i och för sig för tvärvetenskap, så länge den är förankrad i en gedigen ämneskunskap, men ändå. Som tur är består nämnden av ett gäng vettiga människor, så det ska nog bli bra det här även om jag räknar med att det kommer kräva sina timmar. Ikväll ska jag fortsätta min mötesodyssé till kåren. Det är vårens sista fullmäktige och budgeten för nästa verksamhetsår ska ta, så ja, även det mötet räknar jag med kommer att ta sin lilla tid.
Har ägnat dagen åt att analysera vad romersk religion egentligen är, religione id est cultu deorum osv, det gäller ju att förankra det man skriver, eller åtminstone få andra att förstå vad man menar, vidare druckit för mycket kaffe, varit allmänt ostrukturerad, lekt med Vergilius-generatorn, oskynnesmailat och i största allmänhet befunnit mig i det där jobbiga känsloläget när man är inspirerad och odisciplinerad på samma gång. Jag vill knyta ihop säcken men hittar inte snöret.
Den här dagen har inte bjudit på så mycket bra bloggmaterial, men så har jag å andra sidan tillbringat den i självvald, och nödvändig, isolation. Eftersom jag är fullt och fast övertygad om att man inte kan förstå den romerska kulturen om man inte förstår dess språk, något som borde vara lika självklart som att en person som forskar om Frankrike naturligtvis kan franska, har jag ägnat dagen åt att skriva en analys av de olika latinska begreppen för ordet makt som en introduktion till vad som komma skall i uppsatsen. Jag känner mig som Adrian Goldsworthy, det vill säga som en brittisk historiker som överhuvudtaget inte bryr sig om några som helst sociala aspekter utan bara ägnar sig åt makt, krig och politik. Nu håller jag inte helt med good old (eller, han är inte alls så stofilgammal som man kan tro, typ 38 tror jag) Goldsworthy om att det är så man bäst skriver historia. Men jag är däremot, ytlig som jag är, hemskt avundssjuk på hans namn. Om bara det här samhället hade varit mer queer och tillåtit mig att ha ett mansnamn hade jag lätt hetat Adrian Goldsworthy och alltid gått klädd i tweed. (Nu bortser jag glatt ifrån det faktum att man antagligen inte får ta andra personers namn hur som helst, det här är ju ändå ett rent hypotetiskt resonemang.) Till dess får jag väl underordna mig de patriarkala strukturerna och försöka bli mrs. Goldsworthy.
(Och i Björkesons översättning: Sedan han talat så går han åter snabbt till sin boning)
Gick förbi Akademibokhandeln för att köpa två spontan- överraskningspresenter (de bästa presenterna) och då hittade jag Moleskines City Notebook för Rom som jag har letat efter i typ ett halvår och även har misslyckats att hitta på Feltrinelli i Rom, där alla andra städer i serien däremot fanns. I alla fall. Den är hemskt fin och innehåller kartor och linjenät men framförallt kan man själv fylla i alla sina favoritplatser, affärer, restauranger, museum, kaféer och annat. Har den senaste veckan känt att jag vill ha ett nytt pysselprojekt och det här blir perfekt, speciellt eftersom jag ofta får frågor om mina bästa Romtips. Köpte även en bok, försöker alltid läsa skönlitteratur vid sidan om alla fackböcker. (Och ju hårdare jag pluggar desto mer easy-reading vill jag, så nu när jag skriver klart magisteruppsatsen kan ni ju föreställa er den stilistiska nivån på boken jag köpte idag.) Blev även så glad av det fantastiska vädret att jag köpte Lady Grey att göra iste på och tvålar och ljus eftersom jag var på det här humöret.
Igår drack jag och Åsa bara två öl (sic!) och jag var hemma vid elva (sic! sic!) och därmed pigg och glad idag. Latinbloggen tipsade om den här artikeln om Sture Linnér som är min absoluta favoritforskare. Om jag någon gång tvivlar över vad jag håller på med räcker det med att läsa ett kapitel ur någon av hans böcker. Han är så kärleksfull och kritisk på samma gång att man inte kan annat än att bli djupt imponerad. Ska genast köpa nya boken från Alexander till Augustus.
Men det var ju imorgon jag skulle träffa Kristina insåg jag när jag hade efterlyst henne på hela kansliet. Hej förvirring. Mötet och triumviratträffen var dock rätt inbokade (två saker jag tycker mycket om: effektiva möten och mina medtriumvirer). När jag sprang omkring som en förvirrad bäver på Palais d'Ask träffade jag Åsa som undrade om jag ville ses ikväll över en öl och det ville jag såklart. Har intensivskrivit en dryg timme nu, och ska snart iväg.
Jag drömde om min stora ungdomskärlek Pulp i natt och när jag vaknade ville jag bara lyssna på Countdown. Så det har jag gjort under morgonen. Nu ska jag snart gå iväg till ett möte, sedan äta lunch med Kristina och planera nästa nämndsmöte och därefter träffa Emma och Jonas. Jonas åkte till Istanbul några dagar innan jag kom hem från Rom och har varit borta i fyra veckor så det är över två månader sedan triumviratet sågs på tre man hand. Ska såklart bli mycket kul att ses! I eftermiddag däremot bör jag skriva lite kan man tycka.
Områdesstyrelsemöte, seminarium, skriva, dröja kvar för länge i korridoren och dricka kaffe, småfix, mail och ett par nya album på Facebook, ungefär det har min dag bestått av idag. Och så är det klart vart jag ska gräva i sommar: Villa Magna strax söder om Anagni, ungefär mellan Rom och Neapel. Projektet leds av British School at Rome och University of Pennsylvania.
Nej, vet ni vad. Nu räcker det med Livias visuella manifestering i den romerska offentliga miljön för idag, jag ska åka till Malmö och dricka öl med Daniel. Man kan ju inte sitta inne i det fina uteserveringsvädret hela dan.
Jag tar tillbaka: jag älskar min inre pensionär. Inga problem med att gå upp halv sju imorse, så lätt rubbar man inte den dygnsrytmen. Satt och skrev fram till tio då det var dags för styrelsemöte på Historiska Museet. Efteråt dröjde jag mig kvar och tittade på nya utställningen (var i Rom när det var vernissage); mycket bra! Roligt material (från Uppåkra, eller Skånes Pompeii som vi brukar säga), snygga videoinstallationer, foton och teckningar och föredömlig pedagogik. Jag föredrar lite text vid montrarna men informativ guidebok så att man själv kan välja. Hade en stund över innan min lunchdejt, så jag hann gå förbi Humana och shoppa en second hand-klänning; blårutig, 50-tals chick med ett smalt vitt lackskärp i midjan. Mycket nöjd, kommer bli perfekt att ha på landet i sommar. Fikade i tre timmar med Fredrika, lite uppsatsangst men annars väldigt trevligt. Har under eftermiddagen segskrivit en stund (mina mest produktiva timmar är på morgonen och förmiddagen) och mina kvällsplaner är stillsamma; pyssel och promenad.
Idag har jag varit sjukt sömnig hela dagen, inte bakfull, bara sömning. Pensionären i mig blir helt förtvivlad över denna dygnsrytm, 23-åringen tycker däremot att det är härligt. Har inte orkat göra något vettigt alls, fast efter mat, promenad och hårinpackning känner jag mig nu slightly piggare, lagom till läggdags. Förstår inte varför man ska behöva plugga nu när allt man vill är att ligga på en filt under en syrenbuske och läsa skönlitteratur. Fick ett fint mms från Charlotte så nu längtar jag ännu mer efter västkust och kaprifol.
Middag hos Jakob, två minuters promenad, hemma i rimlig tid, pigg idag. Så tänkte jag igår, men kom hem halv sju imorse. Det började planenligt med middag tillsammans med redaktionen; god mat och vin i äppellunden. Sedan fick jag, Gustav, Anna-Karin och Jakob för oss att, delvis ironiskt, gå till Malmö (nationen alltså, inte staden) vilket vi gjorde. Det var inte så bratsigt som jag befarade (är nästan lite besviken över att ingen ung man med backslick och pappas klackring sprutade champagne på mig) men däremot schysst drag. Där någonstans tror jag tanken på Odyssén föddes och vi bestämde oss för att gå vidare till Lunds* och därefter till Ariman och jag fortsatte på mitt drinktema (kvällen drink var någon härlig hallonvariant som dessutom hette High Five så jag kunde inte motstå) och när de stängde fortsatte vi hem till Anna-Karin på efterfest och någon gång vid sex imorse när tidningen damp ner på hallgolvet låg vi i hennes säng, lyssnade på musik, drack ren Bacardi Razz och lekte en litteraturtävling som gick ut på att någon läste ett stycke ur en bok och de andra skulle gissa vilken. När jag och Jakob gick hem var det sådär sur- realistiskt dagsklart ute, fåglarna kvittrade men inga människor syntes till och vi kunde gå mitt i vägen. Lund är som allra vackrast just nu när alla träden blommar och det luktade tungt av syren, kaprifol och äppleblom och jag tänkte som det stod i någon av böckerna vi läste; det är nog det här som är ungdom.
* Snabb jämförelse mellan nationerna som ligger typ hundra meter från varandra: det var bättre drag och dansgolv på Malmös, men de hade inga öronproppar (ja, jag måste sluta glömma mina) och det är inte okej att behöva undra om man dricker en drink eller bara kolsyrat vatten. Drinklistan på Lunds var betydligt roligare, och de hade både öronproppar och sugrör.
man på Emmas fråga om när man ska vara i Italien i sommar svarar är antagligen i Italien halva juni och hela juli och i Sverige i augustus.
Igår var jag på förfest hos Karin och My, mycket trevligt, lyckades dock få rödvin spillt över min älsklingsblåa klänning, men I revealed my inner Magdalena Ribbing, log och hällde salt på mig själv. Kommentaren ”har du rökt den här vattenpipan har du hånglat med alla på Smålands” fick mig att återigen inse hur liten den här stan är. Jag skulle ha träffat Helena, men vi lyckades gå om varandra och sedan var hon tvungen att följa en magknipande vän hem så jag fortsatte istället till Smålle med de andra; där var det schysst musik (men för hög! och öronpropparna var slut i baren! jag är en tant, jag vet) och dansgolv.
Ikväll: middag hos Jakob.
Jag har alltså sedan jag sist tvättade använt sju blåa klänningar?
