Flyttkort

Jag betvivlar visserligen att någon läser detta, men om så skulle vara fallet: nu kan du följa mig på www.purlfect.com. Woop woop!

Lite kär i livet ändå

Onsdagen var en fin dag. På förmiddagen var jag ute en sväng och köpte nya solglasögon (det är som med läppglans, svårt att hitta de perfekta), en ljusblå klänning, de nödvändiga profilprodukterna med Villa di Livia-tryck, den här gången en plansch att sätta upp på kontoret. Gillar kombinationen väggmålningar från Livias villa med botaniskt tryck i Botan. Snits ändå. Annat snits är att Roms museum byter produkter ganska ofta, en ny sak som jag är mycket nöjd med är en siluett av Colosseum att trycka på en tröja eller klänning.

Under eftermiddagen hängde jag i biblioteket, var lite loj och läste om kejsarkult i Mindre Asien och såg hur det solregnade utan för fönstret.

På väggmålningarna avbildas olika växter och djur som inte tillhör samma flora och fauna; det har tolkas som ett tecken på Roms och Augustus' herravälde att de alla ändå har inkorporerats i samma avbildade miljö, som en del av detta stora imperium.

Måndag

Måndagen var mulen och jag satt inne och skrev större delen av dagen. På grund av eftermiddagens bokpresentation, och det platsröjande i stora bibliotekssalen som krävdes, satt alla och knödde mysigt uppe i övre biblioteket. Den bok som presenterades var Sabrina Norlander Eliassons Portraiture and Social Identity in Eighteenth-Century Rome, som verkade mycket intressant. Efter en kortare diskussion följde mingel, vin och en trevlig kväll.

L'Ara Pacis a colori

På söndagen åkte jag till Rom. När jag anlänt till en sommarsolig stad satt jag på darling Annchens balkong och drack isvatten och uppdaterade innan jag tog en promenad i den söndagsmyllrade Borgheseparken. Kvällens höjdpunkt var när jag och Ragnar gick till Ara Pacis för att se altaret ljussättas, något som har hänt vid ett par tidigare tillfällen under året, varav detta var det sista. Som alla antika monument var Ara Pacis från början målat, även om vi idag inte känner till de exakta färgerna. Moderna rekonstruktioner av nyanser är, som alla rekonstruktion, mer eller mindre välgrundade gissningar. Jag tyckte däremot om tekniken museet använde sig av, istället för att tillverka en kopia och måla den använde de spotlights för att belysa orginalaltaret - suggestivt! En annan liten höjdpunkt är den visualiseringsdator som finns i källaren och som man inte ska missa vid ett besök. På den kan man se vilka bitar av altaret som hittades när, hur det har rekonstruerat och hur platsen kring det har ändrat karaktär genom århundraden. Mest nöjd var jag att Livia har rekonstruerats i ljusblå stola. Just sayin.

Fokus

Lördagen inleddes med Sofias möhippa, på vilken jag tyvärr bara kunde vara med på frukosten, innan det var dags för FokusRom. Temat var Caesar och Gunhild Vidén, Örjan Wikander, Dick Harrison och Mathilde Skoie belyste på olika sätt Caesars inflytande i allt från grammatik till moderna tv-serier. Efter seminariedagen gick vi förbi Grand för after work, en viktigt del av FokusRom är trots allt att träffa alla som samlas för dagen, innan jag gick hem och fokuserade på att packa inför Rom.

Hurra!

Min kära handledare går nu pension, men fortsätter som tur är att handleda mig, och med anledning av det överraskningsfirade vi henne. Under förevändning att jag skulle handledas kom Eva upp till ze office i Botan där vi hade dukat upp glass från Piccolo, kaffe och biscotti. Efter mingel och tal gick vi vidare till gamla Classicum, nuvarande Pufendorfinstitutet, för att gå upp på taket, hissa flaggan och dricka prosecco. En väldigt fin dag som avslutades med lasagne, vin och Micke.

2763 år

På onsdagen satt jag under förmiddagen i områdesstyrelsemöte och på eftermiddagen högtidlighöll jag Roms födelsedag genom att skriva en föreläsning om henne. Den höll jag sedan under torsdagen, på temat Expansion and Imperial propaganda. Efter föreläsningen besvarade jag och UL-kommittén en remiss om nya lärarutbildningen och lagom till jag, av nöd tvungen, ställde in min medverkan i nya Debatt i Lund hittade jag ett så fint kort i internposten. Det var från Åsa och taget i Ostia när vi var där för två år sedan och med en så fin hälsning att jag fällde några tårar i vaktmästeriet. När jag väl hade jobbat mina eftermiddagstimmar gick jag till Brogatan för att möta upp just Åsa tillsammans med Sandra, Per, Ulrika och Micke för lite torsdagsjazz. Dessa vänner alltså. Det är fullständigt omöjligt att jobba ihjäl sig när man har dem. 

In a manner of speaking, semantics won't do

På tisdagen inledde jag vårens undervisning på kursen Dynamics of interactions som handlar om hur greker, etrusker, kelter och romare interagerade med varandra. Jag har, för andra året i rad, hand om den romerska delen. Första föreläsningen, kursen ges på engelska, hade titeln From Italic city to Mediterranean power och syftade till att ge studenterna grunden i romersk historia fram till och med senrepubliken. Det kändes som en sammanhållen grupp av engagerade studenter, vilket var roligt. Intensivt som det är att undervisa fortsatte jag under eftermiddagen, den här gången till tonerna av Nouvelle Vague, att förbereda föreläsning nummer två. Jag kan inte lyssna på musik när jag skriver, däremot när jag gör saker som konstruerar power points och letar bilder, och en sen tisdagkväll är det franska musikerkollektivet bra sällskap.

Me and Jack Doe and Rousseau, we've got nowhere to go

Under måndagen skrev jag, med undantag för en timmes powereffektivitet av snabba sammanträden, föreläsningsmanus. Fortsatte med det till tonerna av Charlotte Gainsbourg under kvällen och rundade av med ett styrelsemöte.

Pannkakor

Söndagen tillbringades på det bästa sätt som en seg söndag med vänner kan tillbringas: med att äta pannkaksbrunch med saft och glass på Ebbas. Jag, Marie, Alex, Lina och Ann hängde där ett par timmar innan jag och Marie gick hem till mig. Efter att ha varit med på föreningens städdag ett par timmar kom även Ted och Micke förbi på eftermiddagskaffe innan de åkte tillbaka till Göteborg.

Prinsessan Marie

På lördagen var det nämligen dags för Maries möhippa och som den hjärterojalist hon är gick den självklart i kunglighetens tecken. Efter att ha överraskat henne på Lommas parkering dit hon kommit för att köpa blommor till sin blivande mans farmor åt vi frukost vid hamnen innan vi åkte till Malmö. Väl där åt vi en härlig tårtbuffé och drack bubbel innan vi gav oss iväg till Malmö slott. Förutom de historiska utställningarna var jag, som annars har oerhört svårt för djur i bur, totalt exalterade över att få se två slow lories (de enda i Sverige) och dog nästan gullighetsdöden framför terrariet. 

När vi lämnat, och i mitt fall släpats, därifrån var det dags för skattjakt i Kungsparken som givetvis ledde fram till Kronprinsen där vi bowlade. Kvällen avslutades med Nobelmiddag i långklänning innan vi gick ut och dansade loss. Jag och balklänningen har haft mycket roligt tillsammans men det här var första gången vi har dansat loss på nattklubb. Kvällen slutade vid fyra då jag inte orkade ta mig till Lund utan istället tog en taxi till darling M i Malmö och attacksov där.

Yeah baby!

Stjärna för en dag

Fredagen var intensiv och rymde två stora aktiviteter; HT-dagarna och ett symposium för Allan Larsson. 

Under HT-dagarna, som i år hade temat Nya vägar, nya världar, föreläste jag om Augustus' beslut att år 17 f.Kr. låta införa en ny tidsålder och hur man under antiken betraktade och räknade tid och hur man som ledare går till väga för att ändra folks tidsuppfattning. Det är en stor sak att göra, ungefär som om vi skulle upphöra att räkna för eller efter Kristus utan istället nu leva i Fredrik Reinfeldts fjärde regeringsår. Till HT-dagarna är både forskare, allmänheten och gymnasister välkomna. Bedårande nog hade en högstadieklass hört av sig och velat komma specifikt för mitt föredrag. Detta visste jag inte om och överraskades således av auditoriets storlek då det rymde en gymnasieklass, en högstadieklass, många glada entusiaster samt forskarkollegor. Nivån var inte helt enkel att lägga, men som antikhistoriker upplevde jag ett sällsynt rockstjärneögonblick när folk inte fick plats i lokalen utan tvingades sitta på golvet eller vända i dörren. Det hela var väldigt roligt och högstadieleverna uttryckte sitt gillande (join, iuvenes, the dark side, we have figs) och det hela omnämndes faktiskt på första sidan på universitetets hemsida. 

Efter föredrag och sushilunch med Sandra och Micke fortsatte jag till Allans symposium som innehöll många intressanta sessioner och inslag av vilka jag tyvärr bara kunde delta i knappt hälften. Kvällen ägnades åt att återställa Svanen i beboligt skick och sedan möta Marie och Alexandra vid tåget inför morgondagens stora begivenhet.

Detta lundaliv

På torsdagen, efter att ha jobbat under förmiddagen samt försökt förstå hur den nya servern fungerar, ägnade jag resten av dagen åt universitetsstyrelsen. Efter en inledande lunch tog sammanträdet vid som framförallt behandlade kårstatusansökningar nu när obligatoriet avskaffas och universitet har beslutat att varje kår inte ska utbildningsbevaka ett område mindre än en fakultet. Jag tycker det är problematiskt att styrelsen beslutar om hur studenterna skall organisera sig, ungefär som om vi hade gjort detsamma med facket, och reserverade mig tillsammans med Petter, så som de kårer på vars mandat vi sitter på hade önskat, från de beslutspunkter som nekade befintliga kårer, vars område är mindre än en fakultet, kårstatus. Nu gick inte styrelsen på vår linje, men jag hoppas att en god dialog med universitetsledningen kan leda fram till en bra lösning för båda parter. 

Efter sammanträdet var vi nuvarande och gamla ledamöter inbjudna på middag för att tacka vår avgående ordförande Allan Larsson och jag tänkte på hur häftigt det faktiskt är att sitta i styrelsen för en av Sveriges allra största myndigheter. Dagen var verkligen fylld av de kontraster som gör att jag älskar Lund; arbete, sammanträden, tunga frågor, uppsluppna tal under god middag, till och med en nasifiering av festföremålet i fråga och till sist en promenad hem i en ljum natt.

Drinks

På onsdagen satt jag i idel möten, både inför den stundande undervisningen och i avdelningsnämnd, skrev föreläsning och avrundade med drinkar på först Grand och sedan på Brogatan för att fira Åsas födelsedag något sent och för att träffa Sandra som är hemma en sväng från Thailand. Bra avslutning. 

Omvald

Anledningen till min hastiga återfärd till Lund var valtinget. Jag hade ställt upp till omval till Universitetsstyrelsen och vi fem kandidater till tre platser frågades ut tio minuter var och sedan diskuterade tinget i en timme innan de kom till beslut. Jag blev omvald och mycket tacksam för det förtroendet. Även om det just då kändes ytterst världsligt ser jag verkligen framemot att få sitta ytterligare ett år, lära mig mer och bli en ännu bättre företrädare. Efter en lång dag av resor, begravning och anspänning var jag en ganska trött person som ramlade ner i knäet på the beloved one, som  satt på Grand och väntade, och inte orkade göra så mycket mer än så.

Tid

Så. Nu är jag här igen. Om dagarna har jag inte hunnit skriva och om kvällarna har jag valt att inte prioritera att öppna datorn, men nu tänkte jag försöka skriva i kapp en del, jag gillar ju det här. Är i Rom förresten, men mer om det om några inlägg. 

För att börja där jag slutade var det ju begravning. Jag åkte upp till Göteborg och läste Denis Feeney's Caesar's Calendar: Ancient Time and the Beginnings of History (som jag verkligen rekommenderar, inte bara för att det innehåller en hockeymetafor) hela vägen och fortsatte med det medan jag åt frukost på Da Matteo. Jag har alltid varit fascinerad av tid och hur tid konstrueras (tid är bara en social konstruktion skulle jag komma att säga på en middag senare under veckan, som den envisa humanist jag är), att 1800-talet var det första decenniet man talade om som ett sådant, att sekunden inte har funnits många århundraden och hur man konstruerar tidsuppfattningar, hur det känns som att marken gungar lite vid tanken på att vår tidsuppfattning inte på något sätt är av naturen given. Att läsa om tid till och från en begravning gav dessutom en extra dimension. En av anledningarna till att jag ägnar mig historia är att jag helt enkelt inte klarar av tanken på hur många människor som hela tiden dör och glöms bort. 

Själva begravningen hölls i Örgryte Gamla, samma kyrka som mormor begrovs och som jag konfirmerades i, och var väldigt vacker. När vi alla, föräldrarna, moster, morbror och kusiner, gick fram till kistan tillsammans kände jag hur tjockt det här blodet är. 

Jag hann vara med på delar av eftersitsen och fick således lov att hinna skratta också, vilket var skönt, innan jag tog tåget tillbaka och fortsatte att läsa Feeney varvat med Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst och småsnyfta på tåget och bjöd på en mild rödhårig freakshow på plats 106.

Livstecken

Jag lever och stressar inte ihjäl mig, återkommer snart med rapport. Cheers!

Behöver tänka på något lättsamt

Om man, som jag, alltid har haft tanten som stilikon är detta en fantastisk blogg.

Arbetsveckan från Hades

Hej måndag, hej överfull vecka, hej kaklet!

Ni vet vissa veckor då allt bara samlas? Så är det nu. Idag har jag suttit i planeringsmöte för kursen jag undervisar på, och ska skriva föreläsningar till i veckan, läst och lett ett långt, men viktigt, möte med Universitetsledningskommittén med fokus på att Universitetstyrelsen i veckan ska ta ställning till kårstatusansökningar. Nu är klockan strax efter tio och jag ska gå hem från kontoret. Till råga på allt väntar ett tidigt tåg imorgon för färd till Göteborg och begravning.

Men å andra sidan väntar Rom på andra sidan kaklet.

Purrfect

Anledningen till min städning, eller försök till, var att jag i lördags hade ett gäng fab vänner i balklänningar på middag. Planen var att gå på Vårbalens eftersläpp, men som så ofta i Lund blir det inte alltid som man har tänkt, istället avslutades kvällen på Thomanders innan vi åter landade i Svanen vid fyra-tiden på morgonen. Med tanke på att eftermiddagen hade bjudit på en väldigt trevlig födelsedagstillställning hos Rikard var det en mycket lyckad lördag.

Söndagen ägnades åt pannkaksbrunch, styrelsemöte, stadsparksprommenad och sömn.

Someone was going to have to set a bad example

I fredags inledde jag dagen med massagestol, hårinpackning och klippning, jobbade en stund och åt sedan lunch med Jenny H och diskuterade bland annat lamineringsmaskinens möjligheter (en laminator borde finnas i var mans hushåll, man använder den oftare än vad man kan tro). Därefter satt jag i avdelningsnämnd och sedan i forskningsnämnd innan jag gick hem för att städa, tvätta, diska and all that jazz. Tyvärr är jag ju fullständigt hopplös på allt hushållsarbete som inte är att pynta så det blev aldrig riktigt klart innan Micke kom till min hushållsnära tjänst på lördagen och slängde skräp och dammsög lägenheten.